tag:blogger.com,1999:blog-67689065390039708622024-02-21T05:36:36.774+01:00Fotnoter till Nils Fabiansson, "Svenskarna i första världskriget"nils.fabiansson@gmail.comUnknownnoreply@blogger.comBlogger179125tag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-31071919856987847342021-06-23T20:16:00.007+02:002021-06-23T20:21:22.014+02:00Platser att besöka i Sverige från "Svenskarna i första världskriget" och "Historien om västfronten"<p>Om man inte kan besöka lämningarna av första världskriget på kontinenten kan man besöka platser i Sverige med direkt anknytning till kriget. Jag har gjort en enklare översikt av de besöksmål som jag tycker värda att besöka om man har vägarna förbi, eller vill göra en lite avstickare, eller kanske är sugen på en lite mer avancerad rundtur i första världskrigets spår - i Sverige. Från Haparanda i norr till Trelleborg i söder, från Göteborg i väster till Stockholm (eller rättare Östergarn på Gotland) i öster: soldatgravar, bevarade gravmonument, korvfort, museum och hembygdsgårdar.<br /></p>
<iframe height="480" src="https://www.google.com/maps/d/embed?mid=10UL7M8YJa8UjjFQ0Y3hOMYqNP7Xyzde5&hl=sv" width="640"></iframe>Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-37703248335590539562020-04-07T21:17:00.001+02:002020-04-08T08:53:22.322+02:00Coronatider, om mod och mental förberedelse enligt Ernst Jünger och Rasande Roland<br />
<div class="MsoNormal">
I <a href="https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/hmkonungcarlxvigustaf/tal/hmkaretstal/hmkonungenshalsningtillsverigesondagenden5april2020.5.3ae6f059170f39e26b98482.html">H. M. Konungens hälsning till Sverige den 5 april 2020</a>, sades att ”en civil mobilisering är inledd”, och att det är ”en stor uppgift”,
att ”det krävs mod”. Kungen talade om risker, om en ansträngd situation, om
uppoffringar, om viktigt och oviktigt, om rädsla och om mod. <a href="https://www.regeringen.se/tal/2020/03/statsministerns-tal-till-nationen-den-22-mars-2020/">Statsministern talade till nationen ett par veckor tidigare, den 22 mars</a>, och sade då att ”nu behöver varje person förbereda
sig mentalt på vad som väntar”. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson,
som nu i skrivande stund får behandling på sjukhus, <a href="https://www.gov.uk/government/speeches/pm-address-to-the-nation-on-coronavirus-23-march-2020">sade i sitt tal till nationen den 23 mars</a>, att viruset var ”the biggest threat this country has faced for
decades”. <span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Han talade om en “invisible
killer”, “the moment of real danger”, att “the way ahead is hard” och att “many
lives will sadly be lost” – och att “every one of us is directly enlisted” i kampen
mot detta virus.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="normal">
Jag skulle kunna citera många fler statsministrar, presidenter och
kungar som talar i dessa krigiska termer idag. Men hur ”förbereder man sig mentalt” för detta, som statsministern uppmanar oss att göra,
och hur får man det ”mod”, som kungen menar krävs av oss?</div>
<div class="normal">
<br /></div>
<div class="normal">
Jag tänkte naturligtvis på första världskriget och på Ernst Jünger,
som jag följt så nära under så många år. Han berör nämligen just detta vid ett
tillfälle i ”I stålstormen” från 1920 (till svenska av Urban Lindström 2008), hur han i
en grop i regnet, <span style="mso-bidi-font-style: italic;">i väntan på slutet, som
han skriver, <a href="http://fabiansson.blogspot.com/2017/06/inledningen-av-slaget-vid-ypern-1917.html">efter en veckas mycket hårda strider vid Langemark i Flandern i slutet av juli 1917</a></span>, när allt såg riktigt mörkt ut, <span style="mso-bidi-font-style: italic;">filosoferade mod i sig, som han uttrycker det:</span></div>
<div class="normal">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq">
<div class="normal">
<span style="mso-bidi-font-style: italic;">”Med stålhjälmen
nedtryckt i pannan tuggade jag sönder min pipa,<a href="https://goo.gl/maps/9Bz8nTugvmVPSK4j8"> <i>stirrade på vägen, vars stenar sprakade av gnistor när järnflisor slog mot dem</i></a>, och filosoferade med framgång
mod i mig. […] Flera gånger mumlade jag några ord av Ariosto</span>: ’Ett stort
hjärta känner ingen fasa inför döden, när den än kommer, bara den är hedrande.’
Detta framkallade ett slags angenäm berusning, ungefär som man upplever det i
en slänggunga.” (s. 194)</div>
</blockquote>
<div class="normal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Orden han reciterade för sig själv är hämtade ur den
italienske renässansdiktaren Ludovico Ariostos berömda verk ”Orlando furioso”
från början av 1500-talet (på svenska ”Den rasande Roland”), som handlar om
<a href="https://www.dixikon.se/nagot-om-rolandssangens-tillkomsthistoria/">medeltidsriddaren Rolands äventyr,</a> känd i litterära sammanhang från <a href="https://digital.bodleian.ox.ac.uk/inquire/Discover/Search/#/?p=c+0,t+,rsrs+0,rsps+10,fa+,so+ox%3Asort%5Easc,scids+,pid+79097275-ef1d-4107-85d3-e8402120f365,vi+41437984-e3d4-4a14-8c0b-a991ac44c6f2">den franska”Rolandsången” från 1100-talet</a>.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLSdptS_8ftArXWlzK25szAyBiondaDKGJ5a1go5IoRQYYb6LuZwbBUnT-cFmAF9xH_lP5E4LVr4a8ED6GK8xffuVqDkvxYxZShJ6313a_IQAP2xo9PjnkjozZXgXDoby-Yd10hb3QWRE/s1600/Rasender+Roland.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1412" data-original-width="1118" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLSdptS_8ftArXWlzK25szAyBiondaDKGJ5a1go5IoRQYYb6LuZwbBUnT-cFmAF9xH_lP5E4LVr4a8ED6GK8xffuVqDkvxYxZShJ6313a_IQAP2xo9PjnkjozZXgXDoby-Yd10hb3QWRE/s400/Rasender+Roland.jpg" width="316" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är ingen slump att det är just dessa ord han tog fram när
han behövde samla mod. Bara några månader tidigare, under våren 1917, hade han
befunnit sig i de nya Siegfriedställningarna vid <span class="st">St Quentin-</span>kanalen
i närheten av <a href="https://goo.gl/maps/5pmEkHzaE73FFd6TA">gården Riqueval</a> i Frankrike. De brittiska trupperna letade
sig då ännu sakta fram mot de tyska förposterna av de utsträckta tyska
ställningarna och var ännu inget hot. Dagarna här skildrar han som en idyll. Tillsammans
med sin gode vän Oskar Kius hade han tillbringat ett bekymmerslöst liv i en
liten hydda, han hade simmat i kanalen, han hade tagit promenader i det vackra
landskapet, han hade legat i gräset och luktat på blommor och letat efter insekter
(skalbaggar var ett livslångt intresse han hade), och han hade läst sina
favoritböcker, bland annat Ariostos ”Den rasande Roland”<span style="mso-bidi-font-style: italic;">: </span>”Under denna tid läste jag utsträckt i gräset med stort nöje
hela Ariosto”, skriver han i sin bok<span style="font-family: inherit;"> </span>”<span style="font-family: inherit;"><span style="mso-bidi-font-style: normal;">I
stålstormen</span></span><span style="font-family: inherit;"><span style="mso-bidi-font-style: normal;">”</span> </span>(s. 164). </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFr2cewPMwVO11-QTY89WZRIp44Mp-kjl4qPasWm9PWPc2zZYwVqqewnkLO1K_frgHzWPVPKD5xKZRwFvVDNaNRITlgVkCdkuPA6dbwzKocPbQadAyBAYcPNOmsvirQNqa414BFjEMtOI/s1600/Bellicourt+Ricqueval.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFr2cewPMwVO11-QTY89WZRIp44Mp-kjl4qPasWm9PWPc2zZYwVqqewnkLO1K_frgHzWPVPKD5xKZRwFvVDNaNRITlgVkCdkuPA6dbwzKocPbQadAyBAYcPNOmsvirQNqa414BFjEMtOI/s640/Bellicourt+Ricqueval.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ernst Jüngers dagböcker från första världskriget är bevarade,
och jag har själv studerat dem på plats i tyska litteraturarkivet när jag skrev
”<a href="https://www.zvab.com/9783813208887/Begleitbuch-Ernst-J%C3%BCnger-Stahlgewittern-Nils-3813208885/plp">Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers ’In Stahlgewittern’</a>” (2007, 2010). Man kan där med egna
ögon läsa att han i inledningen till sin dagbok från dagarna i maj 1917 skrivit
ned ett citat från ”Den rasande Roland”, som han alltså just läste (17:e
sången, 15:e versen):</div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
Ein
großes Herz fühlt vor dem Tod</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
kein
Grauen</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
Wenn
er auch kommt, wenn</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
er
nur rühmlich ist.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Alltså, med Urban Lindströms översättning från 2008:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
Ett stort hjärta känner ingen fasa inför döden, </div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
när den än kommer, bara den är hedrande.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eller i <a href="https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/45150">Carl A. Kullbergs översättning från 1865</a>:</div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span style="mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">För modig själ har döden ingen fara,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span style="mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">Om snar, om sen, blott ärofull han är.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span style="mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">Dock, jag ej tviflar, följd af edra leder,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span style="mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">Ty städse vann jag seger ju med eder.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: left;">
Jünger återkommer till ”Den rasande Roland” i de första
orden i sin bok ”<a href="https://www.bokus.com/bok/9789173272162/psykonauterna-rus-och-droger/">Psykonauterna</a>” (1978) som kom ut 1970, när han var 75 år gammal. ”Den
rasande Roland” hörde tidigt till hans favoritlektyr skriver han; han stiftade
bekantskap med boken redan som 14- eller 15-åring: </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq">
<div class="MsoNormal">
”Jag läste den våren 1917 i Siegfriedställningen och jag
hade också de båda volymerna med mig hem igen. […] Att läsa Ariosto är farligt;
det visste redan Cervantes. Över huvud taget skapar den litterära bildningen
dimensioner som inte kan fyllas ut i verkligheten; spelplanen blir för stor.”</div>
</blockquote>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bidi-font-style: italic;">Ett kvartssekel senare,
när Ernst Jünger var 100 år gammal, återkom han än en gång till </span>”Den rasande
Roland”, och <span style="mso-bidi-font-style: italic;">konstaterade i sin dagbok,
att det inte varit krigen som hans förfäder segrat i som introducerat honom
till hjältevärlden, utan just </span>”Den rasande Roland”.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag funderar nu på om jag skall ge mig på att försöka läsa den
senaste svenska översättningen av ”Den rasande Roland” som gavs ut i fyra band 1865–1870,
eller, om jag skall ge mig på den ännu äldre ”<a href="http://bokforlagetaugusti.se/?p=49">Rolandsången</a>”, som översattes till svenska så
sent som 2009 och som finns på samma förlag som Ernst Jüngers ”Sturm” och hans ”Skogsvandringen”,
och förhoppningsvis i oktober 2020, alltså 100 år efter att första tyska
utgåvan kom ut, även en nyutgåva på svenska av ”I stålstormen”.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Calibri;
panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:swiss;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073697537 9 0 511 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman",serif;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";}
span.st
{mso-style-name:st;
mso-style-unhide:no;}
p.normal, li.normal, div.normal
{mso-style-name:normal;
mso-style-unhide:no;
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman",serif;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style>Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-77188758505072484522020-03-22T22:36:00.001+01:002020-03-23T08:24:06.730+01:00Spanska sjukan sommaren 1918COVID-19 och den idag (22 mars 2020) pågående globala corona-pandemin påminner mig om hur spanska sjukans andra våg sommaren 1918 skildrades av Ernst Jünger i hans bok "I stålstormen" från 1922 (på svenska 2008). Jag påminns också om de diagram jag sett över spanska sjukans utveckling.<br />
<br />
Vare sig i litteraturen eller i minnet av första världskriget är spanska sjukan en del av första världskriget. Man talar alltid om spanska sjukan som en farsot som dödade människor efter kriget. Det är visserligen sant om man talar om det totala antalet dödsoffer för den globala pandemin: de allra flesta av dem dog efter kriget, inte under kriget, och det är nog just därför man inte talar om dess effekter under kriget. Men pandemin härjade redan medan kriget pågick, och hade garanterat effekter på kriget. Men eftersom man inte har talat mycket om det, så vet vi inte heller mycket om vilka effekter den hade och hur stora.<br />
<br />
I minnet av första världskriget och spanska sjukan är det främst den amerikanska armén man talar om. Inte minst på grund av att de officiella amerikanska förlustsiffrorna från första världskriget även inkluderar soldater som avlidit i sviterna av spanska sjukan efter den 11 november, till och med soldater som dött innan de kommit till Europa.<br />
<br />
Intressant är att den första vågen av spanska sjukan under sommaren 1918 påverkade tyska armén betydligt mer än den andra och mycket mer dödliga vågen hösten 1918 – jämför de två diagrammen nedan, som visar dödligheten i spanska sjukan med det längre ned, som visar antalet sjuka i tyska armén samma period (alltså inte avlidna). <br />
<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNZIQdHSv-VJ4fnAm5msYLWiE8FOq38mNz6FCdrXUoWhaf5HJPIJ8E6AfR467MDp6wZuNg-B98l0viWSxXTljrrEblklvDvgTOYRhCzhk2_jzOyWi7C5glZTBO4Ek7yLiTOAOLzCWmUKk/s1600/Spanish_flu_death_chart.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="756" data-original-width="992" height="484" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNZIQdHSv-VJ4fnAm5msYLWiE8FOq38mNz6FCdrXUoWhaf5HJPIJ8E6AfR467MDp6wZuNg-B98l0viWSxXTljrrEblklvDvgTOYRhCzhk2_jzOyWi7C5glZTBO4Ek7yLiTOAOLzCWmUKk/s640/Spanish_flu_death_chart.png" width="640" /></a> <br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmUgePzArDFT50PwE_dqigc2wc926ZqGWEZxHvJIQWaMid0rlkeN4bbq1I_GNSzPkfCe9j5W1nXwhefjyBybVjvidXUH1hAVXNyNGAIXAvJtcN4S0yVQatU1Pbdxo-c8Xt4j7wAXxtupQ/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2020-03-22+kl.+10.40.08.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="875" height="487" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmUgePzArDFT50PwE_dqigc2wc926ZqGWEZxHvJIQWaMid0rlkeN4bbq1I_GNSzPkfCe9j5W1nXwhefjyBybVjvidXUH1hAVXNyNGAIXAvJtcN4S0yVQatU1Pbdxo-c8Xt4j7wAXxtupQ/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2020-03-22+kl.+10.40.08.png" width="640" /> </a><br />
Den tyske officeren och senare författaren Ernst Jünger, som jag skrev en bok om 2007, ”<a href="https://www.amazon.de/Begleitbuch-zu-Ernst-J%C3%BCnger-Stahlgewittern/dp/3813208885">Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern</a>”, skriver i sin bok ”I stålstormen” (”<a href="http://www.gutenberg.org/ebooks/34099">In Stahlgewittern</a>”) att den bataljon som skulle avlösa dem vid den så kallade Wäldchen 125 (dvs Skogsdunge 125) på västfronten i juli 1918 nästan upplösts av spanska sjukan (”die spanische Krankheit”), vilket vi nu vet var den andra vågen av pandemin:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
”Även hos oss sjukanmälde sig flera män varje dag. I granndivisionen härjade denna influensa med sådan kraft att en fientlig flygare kastade ned lappar där det stod att engelsmännen skulle ta över avlösningen om inte truppen drogs tillbaka inom kort. Vi fick emellertid reda på att farsoten bredde ut sig allt mer även på motståndarsidan: förvisso var vi mottagligare till följd av den dåliga förplägnaden. I synnerhet de unga mannarna dog ofta över en natt.” (”<a href="http://stahlgewittern.blogspot.com/2008/11/recension-av-ernst-jnger-i-stlstormen.html">I stålstormen</a>”, s. 286)</blockquote>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrrCb9ZZGbW1zJ8vcdSpEBXDxJVo_ObyxeP7bl5RJgxQOmLsihwiL2Ma1mZgW1u14e9iKZAXmF9IVpL3ev22xAkrSv6VCHATLX4IDwuixdDVtug67zXlv59u9cfkT5QQzPmipnnZQMWkk/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2020-03-22+kl.+07.59.45.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="457" data-original-width="1059" height="274" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrrCb9ZZGbW1zJ8vcdSpEBXDxJVo_ObyxeP7bl5RJgxQOmLsihwiL2Ma1mZgW1u14e9iKZAXmF9IVpL3ev22xAkrSv6VCHATLX4IDwuixdDVtug67zXlv59u9cfkT5QQzPmipnnZQMWkk/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2020-03-22+kl.+07.59.45.png" width="640" /></a><br />
<div style="text-align: center;">
<i>Rapporterade fall av spanska sjukan i tyska armén, juni–november 1918, </i><br />
<i>månader indelade i tredjedelar </i><br />
<i>– obs inte dödstal utan antal sjuka</i></div>
<br />
Ernst Jünger nämner inget om att han själv skulle insjuknat under juli 1918, men under uppmarschen mot det som skulle bli hans sista anfall, den 25 augusti 1918, mådde han så dåligt att han i väntan på anfallsorder lade sig i en skyttegrav och sov. ”Efter att ha vaknat läste jag ”<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4lborne_herr_Tristram_Shandy:_hans_liv_och_meningar">Tristam Shandy</a>”, som jag bar i kartfodralet, och uppfylld av sjuklingens likgiltighet tillbringade jag på detta sätt eftermiddagen i den varma solen.” Under anfallet senare på dagen hade hans tillstånd förbättrats en smula, men han kände sig fortfarande mycket matt, skriver han. Under den följande striden blev han skjuten genom bröstkorgen och förlorade medvetandet, men vaknade igen och blev så småningom bortburen från slagfältet under extremt stor dramatik. Efter några veckor på ett fältsjukhus i Belgien skickades han till ett militärt sjukhus i Tyskland. Han magrade och hade hög feber, hans tillstånd var mycket allvarligt, men uppenbarligen drabbades han inte av den spanska sjukans andra dödliga våg (han måste i allra högsta grad befunnit sig i riskgrupperna, som vi säger idag) – hade han extrem tur eller hade han blivit immun under sommarens första våg?<br />
<br />
I juni och juli 1918 insjuknade omkring 700 000 tyska soldater i den influensa som senare skulle visa sig vara spanska sjukans första våg. Av dem var 510 000 soldater på västfronten. Enligt arméns statistik var andelen sjuka tyska soldater på västfronten 1–5 % i juni 1918 och 5–15 % i juli. Men andelen sjuka kunde variera betydligt mer lokalt, rapporter talar om att en halv bataljon kunde vara sjuk vid ett och samma tillfälle. Enligt tyska generalkommandot hade denna influensaepidemi en stor negativ påverkan på sommarens tyska offensiver, inte minst genom att den upptog stor del av sjukvårdstruppernas verksamhet.<br />
<br />
Man försökte isolera de insjuknade i speciellt inrättade sjukhus för att minska smittspridningen, och när dessa blev överfulla och bär även själva sjuktransporterna skapade flaskhalsar, inrättades improviserade isoleringsavdelningar i förläggningsorterna bakom fronten och man placerade sjuka i särskilda skyddsrum, i större sjukvårdstält och tomma fabrikslokaler etc – fältsjukhusen var under sommarens offensiva reserverade för allvarligt sjuka och sårade, inte för lindrigt influensasjuka. Sjukvårdstrupperna beordrades att rapportera in alla sjukdomsfall, att isolera dem, att desinficera utrymmena som användes, och att se till att tvättfat etc var tillgängligt. Man införde förbud mot att spotta och mot att dela handdukar och näsdukar, och man skulle se till att det fanns god ventilation. Sjukvårdspersonalen gurglade sig med desinfektionsmedel och man provade olika mediciner mot sjukdomen. Noterbart är att endast 0,5 % av de influensasjuka tyska soldaterna avled i denna första våg av spanska sjukan.<br />
<br />
Den andra vågen av spanska sjukan drabbade den tyska armen i september 1918. Från 1 september till den 11 november insjuknade omkring 6 % av den tyska arméns soldater i spanska sjukans andra våg. Den hade inte alls samma effekt på den tyska militära styrkan som sommarens, och nämns knappt i de tyska redogörelserna, men man noterade mycket snart att dödligheten var betydligt större än under sommarens influensa, och att det var unga och annars friska personer som drabbades av allvarliga komplikationer som lunginflammation, ofta med dödlig utgång. Med lärdomar från sommarens epidemi skärptes rapporterings- och isoleringskraven, man införde permissionsförbud för hela den smittades enhet och man desinficerade lokaler, uniformer och sängkläder.<br />
<br />
<br />Uppgifterna om spanska sjukan i tyska armén är hämtade från artikeln <a href="http://www.jstor.org/stable/24573346">"Die 'Spanische Grippe' in der deutschen Armee 1918: Perspektive der Ärzte und Generäle" ("The 'Spanish Flu“ in the German Army 1918 – the perspectives of physicians and generals")</a> av Frieder Bauer och Jörg Vögele, <i>Medizinhistorisches Journal</i>, Bd. 48, H. 2 (2013), s. 117–152.<br /><br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-42539917807940929412019-03-10T00:05:00.001+01:002019-03-10T21:55:13.096+01:00Bröderna Einar, Edvin och Ragnar Andersson från Norra Näsby på Öland Jag skriver på sidorna 265-266 i ”Svenskarna i första världskriget” att det vid sidan av Einar Eklöf var ytterligare tre utvandrade från Sandby socken på Öland som var i Frankrike med den amerikanska armén under första världskriget: Einar, Edvin och Ragnar Andersson, tre bröder från Norra Näsby, men att ingen av dem deltog i några stridshandlingar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6xDt68dI_I5CU_8ayFJVwanutAwB6Oe-Lrcl6KHo6H7XDvIsVCiILP84wXXPiPuUA-35rbZVN5znKN_ami2pnI64vOMqBX6Gzix2o8ixwijEYsC-EjGiufkZ8_hsmMZ_2vO1_iwfUDdM/s1600/broderna_Andersson_Sandby.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="882" data-original-width="582" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6xDt68dI_I5CU_8ayFJVwanutAwB6Oe-Lrcl6KHo6H7XDvIsVCiILP84wXXPiPuUA-35rbZVN5znKN_ami2pnI64vOMqBX6Gzix2o8ixwijEYsC-EjGiufkZ8_hsmMZ_2vO1_iwfUDdM/s1600/broderna_Andersson_Sandby.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Bröderna Einar (stående till vänster), Edvin (stående till höger) och Ragnar (sittandes) Andersson från Norra Näsby i amerikanska uniformer (foto från Sandby-Gårdby Hembygdsförenings arkiv).</i></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Jag fick ett mail från <a href="mailto:pelleam@telia.com">Ann-Marie Berglund</a> från Norra Näsby på Öland, som kunde komplettera mina sparsamma uppgifter om </span><span style="font-family: inherit;">bröderna. </span><span style="font-family: inherit;">Hon har arbetat med byns lokalhistoria och intervjuat Einar Anderssons son Göran, </span>som nu är 81 år och bor i Övre Ålebäck på samma ö, och <span style="font-family: inherit;">som inte hade mycket att säga: Alla var trötta på Amerikahistorierna och barnen lade inte dem på minnet, säger han. Hon har även talat med brödernas systerson Bertil Johansson. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Den äldste brodern Edvin, som föddes 1887, åkte till Amerika 1906 (19 år gammal), mellanbrodern Einar, som var född 1988, emigrerade 1908 (20 år gammal) och yngste brodern Ragnar, som var född 1892, reste 1912 (20 år gammal). </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Einars son Göran Andersson har berättat att hans far och farbröder var </span>i Elsass-Lothringen<span style="font-family: inherit;"> som amerikanska soldater under slutet av (eller efter) första världskriget. De var i ingenjörstrupperna, men kom till västfronten för sent för att delta i krigshandlingarna, men de byggde broar och fångläger och och vaktade fångar. De pratade inte mycket om detta efter kriget. Överresan till västfronten med en gammal lastbåt var hemsk: det var oväder och alla under däck var sjuka. De hade trott att de skulle bli tvingade att ta värvning och därför värvat sig i förväg. Efter kriget fick de veteranpension, en pension som de fick ansöka via amerikanska ambassaden. Vännen Einar Eklöf, alltså mannen som jag skrivit om, kunde skriva på engelska och hjälpte till med ansökan. </span>Minnena av bröderna är sparsamma, konstaterar <a href="mailto:pelleam@telia.com">Ann-Marie Berglund</a>.<br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-70941125797585008482018-11-06T13:09:00.000+01:002018-11-06T13:51:28.504+01:00Den brittiske infanteristen Frank Higham, död 25 december 1918, begravd i Riseberga kyrkogårdI Vetenskapsradion Historia den 6 november 2018 (<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1178446?programid=407">"När det Stora kriget tog slut"</a>) berättade jag om de brittiska, franska och italienska krigsfångarna som dog i svenska karantänläger i Ljungbyhed och Revingehed december 1918 och januari 1919 och som är begravda i Riseberga och Lund (se blogginlägg om <a href="http://fabiansson.blogspot.com/2018/10/den-franske-sergeanten-vibarts-grav-i.html">sergeant Vibarts grav i Lund här</a>).<br />
<span id="goog_17937271"></span><span id="goog_17937272"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjAjLUzcGs1xVqvkfguwNV1DRBwSORFuqEIpuhaobVAjRJP95jA26OPiKqOlwtfGbFcT5zmgMPqDQyS5HmTBsL1NA3T2NozfK4qvat0MPO09hjLK4ZgN4a2T53Uq2dupWVNjtZtDNkqv0/s1600/Riseberga_krigsfangar_grav.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="434" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjAjLUzcGs1xVqvkfguwNV1DRBwSORFuqEIpuhaobVAjRJP95jA26OPiKqOlwtfGbFcT5zmgMPqDQyS5HmTBsL1NA3T2NozfK4qvat0MPO09hjLK4ZgN4a2T53Uq2dupWVNjtZtDNkqv0/s640/Riseberga_krigsfangar_grav.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>De brittiska soldatgravarna i Riseberga kyrkogård. Odaterat fotografi. <a href="https://www.hembygd.se/riseberga-faringtofta/">Riseberga-Färingtofta Hembygdsförenings arkiv</a>.</i></div>
<br />
Nedan citerar jag ett längre avsnitt från kapitlet "Krigsfångarna i Skåne 1918–1919" ur min bok "<i><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a></i>":<br />
<br />
----<br />
<br />
Utan aktuella kontaktuppgifter är det inte lätt att hitta släktingar till personer från Italien, Frankrike och Storbritannien som dog för hundra år sedan och som dessutom hade vanliga namn, men när jag sökte på nätet utanför de vanliga registren dök en spännande sak upp. På ett internetforum hade en person med profilen ”sarah ellen” för några år sedan bett om hjälp att hitta information om sin ”Great Uncle Frank” som ”died in Sweden on Christmas Day 1918”. Alltså Frank Higham, som är begravd i Riseberga kyrkogård. Av allt att döma intresserade sig en anhörig till en av de sju krigsfångar som begravts i Sverige för släktforskning – en otrolig lyckoträff! Jag försökte kontakta ”sarah ellen” via forumets kontaktfunktioner, men fick inget svar. Väldig besvikelse. Att hitta en viss ”sarah ellen” på nätet var naturligtvis hopplöst. Men lösningen var närmare än så: Efter ett tag lyckades jag i stället få kontakt med den skåning som svarat henne på forumet, ”LarsA”. Det visade sig att han hade en gammal e-postadress till henne. Jag skrev direkt ett mail. Och fick svar: Elayne Farmer, som är hennes riktiga namn, berättade att hon är Frank Highams halvbrors dotterdotter. Frank Higham var alltså hennes morfars halvbror.<br />
<br />
Elayne Farmer förklarade omgående att hon inte känner till familjens historia så väl, men att hon vet att Frank föddes i Hyde utanför Manchester omkring 1884 som den äldste av fyra bröder. År 1894, när Frank Higham var i tioårsåldern, blev hans mamma sjuk och dog. Pappan gifte om sig redan samma år, och de fick också fyra barn, alltså Franks halvsyskon. Det äldsta barnet döptes till Sarah Ellen, det namn som Elayne Farmer använde på forumet. Det yngsta barnet i denna syskonskara, Edgar, föddes 1901. Det är han som var Elayne Farmers morfar. När Frank Higham var 20 år gammal gifte han sig med den ett år äldre textilarbeterskan Mary Howarth. Han arbetade på gasverket i Hyde och paret bodde tillsammans med Franks faster i ett typiskt litet brittiskt radhus i tegel på Muslin Street (nuvarande Talbot Road) i Newton i närheten av Hyde. År 1916 hamnade han i armén, 32 år gammal, i Royal Welch Fusiliers 10:e bataljon, ett regemente där två av krigets mest kända poeter tjänstgjorde: <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Graves">Robert Graves</a> och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Siegfried_Sassoon">Siegfried Sassoon</a>. Även Frank Highams bröder var med i kriget, tror Elayne Farmer, men hon vet inte mycket mer än att en av dem blev blind på grund av gas under kriget, åtminstone enligt vad hennes mor sagt. Frank Highams änka Mary gifte om sig 1931, men fick inga barn.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiI3nL7mlP0i8Yp2ZlB3OothlsKRos_grUYAlBi65_8haKb4deMag5qYSeyijdKium46Sz_4GH6TmqkGtwTzBDkc7P6zXZtnJhN8NB9LIEPOU2Ge_48bXVVaxeQ4-XaFZaDU121xoa_HF8/s1600/Frank_Higham_Newspaper.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiI3nL7mlP0i8Yp2ZlB3OothlsKRos_grUYAlBi65_8haKb4deMag5qYSeyijdKium46Sz_4GH6TmqkGtwTzBDkc7P6zXZtnJhN8NB9LIEPOU2Ge_48bXVVaxeQ4-XaFZaDU121xoa_HF8/s400/Frank_Higham_Newspaper.jpg" width="294" /></a></div>
<br />
Frank Higham blev tillfångatagen av tyskarna under slutskedet av slaget vid Somme den 13 november 1916 vid ett misslyckat brittiskt anfall mot de tyska linjerna i närheten av byn Serre på den norra delen av Sommesektorn. Från en gammal urklippt dödsruna i en lokaltidning har Elayne Farmer fått veta att han i tysk krigsfångenskap hamnade i Wittenberg (alltså samma stad som <a href="https://fabiansson.blogspot.com/2017/12/olof-hedengrens-forsta-jul-och-nyar-pa.html">Olof Hedengren</a> befann sig i samtidigt hösten 1916), där han tillsammans med ett par andra brittiska krigsfångar fick arbeta på en sockerfabrik, ett bryggeri och ett sågverk. Enligt breven hem (som naturligtvis var granskade av tysk censur) till sin fru behandlades han väl och fick röra sig förhållandevis fritt: de skall inte varit bevakade. Elayne Farmer berättade att hon hade intrycket av att han inte hade varit i ett fångläger utan bott hemma hos civila tyskar.<br />
<br />
Elayne Farmer, som är född 1953, bodde själv i Hyde fram till 1975 och minns att hon brukade gå längs Talbot Road på väg till jobbet: ”I have a vague memory of a War Memorial in Newton with Frank’s name on it.” Det hon minns är förmodligen den minnesplakett i stadshuset i Hyde, där Frank Highams namn är med (Hyde Town Hall Memorial). Det finns även ett krigsmonument långt ute på kullen Werneth Low utanför Hyde, men på det finns inga namn.<br />
<br />
Frank Higham insjuknade i spanska sjukan i Ljungbyhed den 22 december 1918 och avled redan på juldagen, samma dag som han skulle fått åka hem. Hans fru Mary Higham fick snart ett brev skrivet av den brittiske legationsprästen som hade hållit begravningsceremonin:<br />
<blockquote class="tr_bq">
He spent as peaceful a Christmas as any man could wish to spend, and lay calm and still. ”Hold Thou Thy Cross before my closing eyes” [”Bliv kvar hos mig – se dagens slut är när”, psalm 189 i 1986 års svenska psalmbok] was sung to him, and seemed to comfort him, and on the eve of embarkment [kvällen före ombordstigningen] he was taken home to God.</blockquote>
<div style="text-align: right;">
Från Nils Fabiansson, "<i><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a></i>" (2018).</div>
-----<br />
<br />
Sedan min bok <span style="text-align: right;">"</span><i style="text-align: right;"><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a></i><span style="text-align: right;">" </span>publicerades våren 2018 har <a href="mailto:elayne.farmer.t21@btinternet.com">Elayne Farmer</a> gjort en resa till Sverige och besökt sin morfars halvbror Frank Highams grav. Förmodligen är hon den enda anhöriga till någon av de begravda från karantänlägren i Sverige 1918–1919 som besökt gravarna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="mailto:elayne.farmer.t21@btinternet.com"><img border="0" data-original-height="604" data-original-width="632" height="610" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0DmqdHlV4geWrmjcW6XraQeaHpE2QojgTI2DuXXDvBjyGUvxUUqSmdV5V-Cpn7Nr-42k0SIo_z0OtYLaSPihhLBXmZjhfqhVudL5ux7Tgm85928Ew58DP2K5zeCtj4tcaIKA8HwgSj3g/s640/Elayne_Farmer_RIseberga_Frank_Higham.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<em>Elayne Farmer vid sin morfars halvbror</em> <em>Frank Highams grav, september 2018</em></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRJbcF76TysWNYP1RoRQlr661PXNsF1l3JjzFrVH_Ymxkana64qMF9T09x3EOA_ikR0AZPpxguF8Jf1XYzf5ikCMiwxC_DmcW7FlbeyDFQPodenMhe-rTyYsGRQ_oD5HvLJYVbgajJU-E/s1600/Frank_Higham.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRJbcF76TysWNYP1RoRQlr661PXNsF1l3JjzFrVH_Ymxkana64qMF9T09x3EOA_ikR0AZPpxguF8Jf1XYzf5ikCMiwxC_DmcW7FlbeyDFQPodenMhe-rTyYsGRQ_oD5HvLJYVbgajJU-E/s400/Frank_Higham.jpg" /></a></div>
<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<b>Frank Higham på <a href="https://www.everyoneremembered.org/profiles/soldier/472709/">Every One Remembered</a></b></div>
<div style="text-align: center;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: center;">
<b>Frank Higham på <a href="http://hwmt.org/men/highamfrank.htm">Hyde War Memorial Trust </a></b></div>
<div style="text-align: center;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: center;">
<b>Frank Higham på <a href="https://www.cwgc.org/find-war-dead/casualty/472709/higham,-frank/">CWGC</a> </b></div>
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-75611124645668384662018-10-25T09:08:00.002+02:002018-10-25T09:08:35.524+02:00"När det Stora Kriget tog slut" - Vetenskapsradion Historia den 6 november 2018 Tisdagen den 6 november 2018 kl 14.03 medverkar jag i <a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1178446?programid=407">Vetenskapsradion Historia: "När det Stora Kriget tog slut"</a>:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1178446?programid=407"><img border="0" data-original-height="932" data-original-width="1025" height="580" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-bCi9wvGEr0q4yWua1iFVTqTdGNiBQ-eDB91vGEjy7RgNu9OlH8xsuPpx9iTc1shwS9brgdxJoRpzX_5RC0JcQqWH-Kb_XVKvYOelPRLZxADF-B991cQWImwCnf2p_2eeU7gu9GWxFp0/s640/Fabiansson_Vetenskapsradion_Historia_11_november_1918.png" width="640" /></a></div>
<br />
<b><a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1178446?programid=407">När det Stora Kriget tog slut</a></b><br />
<br />
"Hur fredlig blev världen efter att Första världskriget tog slut? Tobias Svanelid granskar krigets efterdyningar och spår som leder långt in i vår egen tid.<br />
<br />
Den 11 november klockan 11.00 år 1918 lades vapnen ned på västfronten. Första Världskriget var slut, men långt ifrån alla omfamnade freden.<br />
<br />
Författaren Nils Fabiansson och Tobias Svanelid diskuterar hur fredlig världen blev efter den 11 november 1918 och hur spåren av första världskriget länge kom att prägla Europa, bland krigsfångtransporter i Skåne, av drunknade sjömän som fallit offer för oröjda minor och ett Vilda Västfronten dit få vågade bege sig."<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-35760289533767989622018-10-11T08:46:00.002+02:002018-10-22T07:19:34.511+02:00Högtidligheterna kring hundraårsminnet av vapenstilleståndsdagen den 11 november 1918<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Om en månad kommer vapenstilleståndet den 11 november 1918 att uppmärksammas. Man kan konstatera att det inte har fått lika stor uppmärksamhet som inledningen av kriget, som det talades mycket om under 2014.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">-</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Preliminärt:</span><span style="font-family: inherit; font-size: small;"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">-</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Störst, officiellt och politiskt, är den ”fredskongress" som den franske presidenten Emmanuel Macron har låtit arrangera i Paris 11-13 november, <a href="https://parispeaceforum.org/">Forum de Paris sur la Paix</a> (Paris Peace Forum). 80 statsmän har bjudits in och bland annat har den amerikanske presidenten <a href="https://eu.usatoday.com/story/news/politics/2018/08/31/donald-trump-mark-100th-anniversary-wwi-armistice-paris/1160552002/">Donald Trump</a> annonserat att han kommer att närvara, liksom den ryske presidenten <a href="https://www.lci.fr/international/commemorations-de-la-grande-guerre-14-18-le-kremlin-annonce-la-presence-de-vladimir-poutine-le-11-novembre-2101651.html?fbclid=IwAR3uwXli2TUDyrgKxg29emNyutbIuK6zpQr8ATVw5Z7lCUA8DdKo4d-56QE">Vladimir Putin</a>. Vilken politisk representant som kommer att skickas från Sverige återstår att se. </span><span style="font-family: inherit; font-size: small;"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;">-</span></span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://www.marianne.net/politique/pas-defile-militaire-armistice-11-novembre-macron-veut-pas-froisser-allemagne?utm_medium=Social&utm_source=Facebook&fbclid=IwAR2z8Lze2W7yc94qi9hIVh9V7N6S2fkpyAyN3M05Ny_H3teTkVTGqSBfb0Q#Echobox=1540132453"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Enligt uppgifter (21/10 2018) skall ingen militärparad hållas </span>vid den okände soldatens grav i Triumfbågen Paris den 11 november - Macron vill inte förolämpa den tyska förbundskanslern Angela Merkel</a>, som nu planeras komma att närvara den 11 november (tidigare har man sagt att tyska förbundskanslern <a href="http://www.leparisien.fr/oise-60/ceremonies-du-11-novembre-macron-viendra-a-compiegne-le-10-30-09-2018-7907133.php">Angela Merkel kommer att träffa president Macron i Compiègne</a> (där vapenstilleståndet som bekant undertecknades 1918) den 10 november).</span></span><br />-</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">I London kommer arrangeras en stor procession den 11 november, ”<a href="https://armistice100.org.uk/procession/">The People's Procession</a>”, där 10000 utlottade ur allmänheten kommer att gå förbi kenotafen i London - monumentet som står mitt i gatan Whitehall i London. Det brittiska kungahuset kommer att närvara vid denna ceremoni. En avslutande ceremoni kommer att hållas vid den okände soldatens grav i Westminster Abbey i London, liksom i Glasgow, Cardiff och Belfast.</span></span><br />
-<br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Man kommer att ringa i kyrkklockor över hela Storbritannien och USA den 11 november.</span></span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">-</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Olika sorts ceremonier såsom kransnedläggningar kommer att äga rum den 11 november på flera på krigskyrkogårdar och monument på västfronten, exempelvis kring Ypern, vid Notre dame de Lorette, Vimy, Somme och Verdun.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">-</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">I Ypern kommer en ”Poppy Day Parade” att genomföras. </span><span style="font-family: inherit; font-size: small;"> </span><span style="font-family: inherit; font-size: small;">The <a href="https://www.britishlegion.org.uk/remembrance/remembrance-events/festival-of-remembrance-2018/">Royal British Legion har ett arrangemang på Royal Albert Hall</a> i London den 10 november.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;">-</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Om den svenska riksdagen kommer att uppmärksamma saken är oklart, men man det kan nämnas att i <a href="https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsdomkyrkoforsamling/till-minne-av-forsta-varldskrigets-slut">Storkyrkan i Stockholm kommer en ”fredsbön” (där diplomaten Jan Eliasson håller ett tal) att hållas lördagen den 10 november och på söndagen den 11:e håller man en "högmässa med fredstema”</a>.</span></span><span style="font-family: inherit; font-size: small;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;"><br /></span></span></span></div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
</div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
</div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
</div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;"></span></span>
</span></div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
</div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
</div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit; font-size: small;"></span><br />
<div style="font-family: helvetica; font-size: 12px;">
</div>
</div>
<div style="font-family: Helvetica; font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit; font-size: small;"><br /></span></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-68940962764029786062018-10-09T22:16:00.000+02:002018-10-09T22:28:30.587+02:00Claës von Rosens tunnlar vid Chemin des Dames<span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 12pt;"></span></span><br />
<div style="text-align: center;">
<iframe allow="autoplay; encrypted-media" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/RCer5T21K3c" width="560"></iframe><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 12pt;">
</span></span></div>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 12pt;">Claës von Rosen förklarar i sin bok "</span><i>Det stora äventyret: Minnen från livet i fält" </i>(1920) <span style="font-size: 12pt;">med hjälp av en enkel ritad genomskärning av Neuville-höjden <span style="font-family: inherit;">(</span></span><span style="text-align: center;">Plateau de Neuville)</span><span style="font-size: 12pt;"> </span></span><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">och Ailette-dalen ”huru det kom sig, att mitt batteri blev det, som trots allt kunde ensamt uthärda och ständigt även efter den värsta beskjutning vara eldberedt samt slå så många angrepp och stormningar tillbaka” under slaget </span><span style="font-family: inherit; font-size: 16px;">vid Chemin des Dames</span><span style="font-family: inherit; font-size: 16px;"> 1917: </span><br />
<div class="page" title="Page 79">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><br /></span>
<br />
<blockquote class="tr_bq">
Höjden, på vilken mitt batteri stod, sluttade brant åt norr. På själva randen av branten hade jag fällt in kanonerna (A) i marken med uthuggna trappor till en liten skogsväg (B), som löpte utefter denna rand omkring åtta meter nedanför. Från denna väg ledde flera ingångar till bredvid varandra liggande stora bergshålor (C). Från dessa berghålors botten hade jag under den lugnare tiden låtit spränga in gångar djupare in i berget. Sprängningarna verkställde vi med handgranater. Dessa trappgångar (D) löpte ut i ett stort täckt rum (E), som kunde rymma oss alla. När nu batteriet besköts med de grövsta kaliber, 22, 28 ja till och med 30,5 och 34 cm., vilka fullständigt förintade de andra batterierna, sökte jag med mitt folk skydd längst nere i det täckta rummet, där vi hade 15 till 18 meter fast klippa över våra huvuden. Själva batteriställningen (A) var naturligtvis till följd av sitt läge just på kanten av berget mycket svår att träffa. Antingen fastnade skotten på höjdplatån framför batteriet eller susade de över oss och ned i dalen bakom oss.</blockquote>
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGsDaIz0btMAjltvnjpUnyRP6S6W0mJACFzaGUMSGzP3XvZb-MYhmDLImIrkJK2ppMB5zMujQbYwHL_FKgWJ-ltFrZgHio3LcOtGgw5ngFApCT0ZrxS-u5hlocNOYh5QlSLPjz-ouPuC8/s1600/von_Rosen_Neuvillerkopf.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="672" data-original-width="796" height="540" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGsDaIz0btMAjltvnjpUnyRP6S6W0mJACFzaGUMSGzP3XvZb-MYhmDLImIrkJK2ppMB5zMujQbYwHL_FKgWJ-ltFrZgHio3LcOtGgw5ngFApCT0ZrxS-u5hlocNOYh5QlSLPjz-ouPuC8/s640/von_Rosen_Neuvillerkopf.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">I min bok "</span><i style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a>"</i><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"> berättar jag om hur jag hittade platsen där von Rosen hade sin kanoner och där han låtit gräva tunnlar: </span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4TUd1Y_o_3sFZ2mzhdd9dDlDHpp8PzGmPtWTecxhAgwNh_FyBi5JpVuD4HeZg7j89EMG1X4qQ7mqyXCpGIPmcovBKRmovbG8-UEr_09nagW2MwaPe1G4o1CDr75Axlxczbgz7cKGG_vw/s1600/Neuville-sur-Ailette.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="767" data-original-width="767" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4TUd1Y_o_3sFZ2mzhdd9dDlDHpp8PzGmPtWTecxhAgwNh_FyBi5JpVuD4HeZg7j89EMG1X4qQ7mqyXCpGIPmcovBKRmovbG8-UEr_09nagW2MwaPe1G4o1CDr75Axlxczbgz7cKGG_vw/s640/Neuville-sur-Ailette.jpeg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">"När jag hade tagit mig upp omkring 80 höjdmeter från parkeringsplatsen vid sjön och kunde se byn Monthenault och Montbéraulthöjden bakom mig, just den utsikt som von Rosen nämner i sin bok, hittade jag dem – bara några hundra meter från den plats där jag avbröt mitt sökande sist. </span><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">Precis som von Rosen beskrivit dem, öppnade sig ingångar till djupa hålor längs de idag terrassliknande lämningarna av vägen. Jag kunde räkna till minst fem ingångar i berget längs branten, samtliga mer eller mindre igenrasade eller täckta av eroderad jord, grenar och löv. När jag gick och krafsade lite planlöst med foten i marken utanför ingångarna upptäckte jag genast gröna tomflaskor och gröna glasskärvor, vilket man brukar hitta vid ställningar en bit bakom fronten. I marken låg också en isolatorknopp av vitt porslin (vilket också är ett typiskt fynd i denna sorts västfrontsmiljöer), alltså från den telefonledning som von Rosen nämner. Jag klev sedan några steg uppför den lilla branten mellan ingångarna, där von Rosens uthuggna trappor tidigare funnits. Bakom träden, bara högst 50 meter framför mig åt söder, såg jag nu åkern på krönet av Neuvillehöjden. När jag tagit ytterligare några steg upp från branten fram mot skogsbrynet upptäckte jag ett djupt hål rakt ned i marken, omkring en meter i diameter, alltså en ingång till ett skyddsrum som haft en stege. Hur djupt det var kunde jag inte bedöma, det försvann i mörkret. </span><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">Drygt tio meter åt sidan hittade jag ett likadant hål till. Här hade med andra ord sannolikt några av von Rosens kanoner stått, i skydd bakom Neuvillehöjdens krön, och med nedgångar till djupa skyddsrum alldeles intill, skyddsrum som sannolikt var förbundna med tunnlar till ingångarna vid branten bakom."</span></div>
</div>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAKbr63-o-ZH2L-YNi8BSo-giFWmas5GXDDmbFEVb_qFlpn6X1-RNsGGRxB3ls7Mw_uu5iLnSobOIHyUc1jbGrdo7wwqB_xC9dVBE6LwhopXBXYWqVOzHSWXWQeLN0-tlaFILJQo9ak_Q/s1600/Neuvillerkopf_tunnel_nedgang.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="902" data-original-width="664" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAKbr63-o-ZH2L-YNi8BSo-giFWmas5GXDDmbFEVb_qFlpn6X1-RNsGGRxB3ls7Mw_uu5iLnSobOIHyUc1jbGrdo7wwqB_xC9dVBE6LwhopXBXYWqVOzHSWXWQeLN0-tlaFILJQo9ak_Q/s640/Neuvillerkopf_tunnel_nedgang.jpg" width="470" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Plats A (på von Rosens skiss) i terrängen idag med en nedgång (s</i><i>tegen eller trappan av trä har för länge sedan förmultnats och rasat ned) </i><i>till skyddsrummen just bakom (norr om) krönet av Neuvillehöjden (Plateau de Neuville), där von Rosen hade sina kanoner. Ljuset i bakgrunden ca 50 meter (söderut) bortom träden är ett öppet fält på krönet av Neuvillehöjden.</i></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">"J</span><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">ag försökte inte ta mig ned i hålen, utan gick tillbaka till ingångarna i branten och tittade in. I en av de inte helt sammanrasade tunnelingångarna stod fortfarande några multnande brädor kvar vid sidorna – man förstärkte tunnlar och skyddsrum med bjälkar av trä eller stål, och vid behov förstärktes även taket, väggarna och golvet med färdigutsågade brädor, som monterades ihop inne i tunneln som en ram. Jag tog med mig ficklampa och kamera med fjärrstyrd blixt och kröp in genom den högst meterstora öppningen. Jag kunde sedan hasa mig vidare in några meter ned, glidande på tjocka lager av torra löv som samlats i hålan. När jag lyste vidare in såg jag hur en rektangulärt huggen tunnel försvann åt vänster i berget och en annan åt höger, hur långt kunde jag inte se. Tunnelväggarna bar tydliga spår efter hur man huggit och karvat med spadar och hackor i den förhållandevis mjuka sandstenen. Mängder av söndermultnade bräder hade fallit ned från tak och väggar; ett rostigt ståltrådsnät var det enda som var kvar från en sängram."</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgckpC8rl58nPekT_K5oM6BUKgkHIBeNI_GB_HwXVeA-pSbm6Ji3LD5cn1FGZ4e_kgb7kS1dqeHweAu2y1e_-AFuG2ANfj8V4juzlnH0OxwjWcdC3isVe5chYtsQb6QYZ1fMRzgHlwEVVw/s1600/Neuvillerkopf_tunnel_inuti.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="779" data-original-width="1096" height="454" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgckpC8rl58nPekT_K5oM6BUKgkHIBeNI_GB_HwXVeA-pSbm6Ji3LD5cn1FGZ4e_kgb7kS1dqeHweAu2y1e_-AFuG2ANfj8V4juzlnH0OxwjWcdC3isVe5chYtsQb6QYZ1fMRzgHlwEVVw/s640/Neuvillerkopf_tunnel_inuti.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i><span style="font-family: inherit;">Några meter från tunnelmynningen delas denna tunnel upp i två, en till höger ut ur bild och en rakt fram. Notera förmultnade och sammanrasade brädor från ramverket, liksom ståltrådsnät, som kan ha varit sängbotten. Bild tagen med blixt.</span></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i style="text-align: start;">von Rosen skriver: </i><i>”F</i><i style="text-align: start;">rån denna väg ledde flera ingångar till bredvid varandra liggande stora bergshålor (C). [...] Dessa trappgångar (D) löpte ut i ett stort täckt rum (E), som kunde rymma oss alla.</i><i>”</i><i style="text-align: start;"> Han </i><i><span style="font-family: inherit;">nämner också att i ett bergsrum hade han låtit stapla ”omkring åttio tusen skott”, varav han sedan använde minst 20 000. Jag valde att inte krypa vidare in i berget.</span></i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOq5F_i-WW7hliWb9cILGnfwzO07dLhEQ9XlBIIKJIcmBlei3cWNt71OPYX1eRIv60wxhpQhxgy35IuF6uWEa6lsuLh8vZcjUfXgXKl2AEYx3-WK6Rom4NsVzM2Tuc_V_yojn7e5KpeFE/s1600/Neuvillerkopf_tunnel_utgang.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="708" data-original-width="974" height="464" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOq5F_i-WW7hliWb9cILGnfwzO07dLhEQ9XlBIIKJIcmBlei3cWNt71OPYX1eRIv60wxhpQhxgy35IuF6uWEa6lsuLh8vZcjUfXgXKl2AEYx3-WK6Rom4NsVzM2Tuc_V_yojn7e5KpeFE/s640/Neuvillerkopf_tunnel_utgang.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Tunnelingången sedd inifrån, ut (åt norr) mot plats C på von Rosens skiss. Notera att de övre brädorna som fungerat som stödjande ramar inuti tunneln saknas. Denna typ av brädor som användes till förstärkningsramar i tunnlar kom till fronten färdigsågade i standardiserade mått och med falsade hak för enkel montering. </i><i>Bild tagen med blixt.</i></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">"v</span><span style="font-size: 16px;">on Rosen nämner visserligen i sin bok ”ett stort täckt rum” i slutet av tunnlarna som kunde rymma dem alla, och i ett annat bergsrum hade han ju låtit stapla ”omkring åttio tusen skott”, vilket jag tycker låter mycket (det tar stor plats), varav han sedan använde minst 20 000, skriver han, men jag valde att inte krypa vidare in i berget. </span><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">I stället hasade jag mig ut igen och tog fram kaffetermos och lunchmacka. Där satt jag sedan länge och funderade. Närmare en svensk på västfronten hade jag aldrig tidigare kommit. Skyddsrummen hade gjorts på Claës von Rosens order. Exakt på detta ställe hade han befunnit sig under slaget vid Chemin des Dames i april 1917. Förmodligen hade också han – och manskapet – suttit och druckit kaffe utanför tunnelingångarna just där jag satt, på avsatsen i skydd bakom branten. När den franska artillerielden var som värst hade han garanterat hukat i skyddsrummen. Han hade lika garanterat använt telefonledningen som isolatorn var spår av, och det är nog inte osannolikt att han druckit vinet från någon av de tomflaskor som låg kvar på platsen."</span></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: 12pt;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-1870931165781686322018-10-02T22:33:00.002+02:002018-11-06T13:48:17.247+01:00Den franske sergeanten Vibarts grav i Lund<span style="font-family: inherit;">Den 27-årige franske sergeanten Eugène Vibart från den lilla byn <a href="https://fr.wikipedia.org/wiki/Saint-L%C3%A9ger-en-Bray">Saint-Léger-en-Bray</a> utanför Beauvais i Picardie, som hade kommit som före detta krigsfånge till Revingehed, avled på Lunds lasarett den 19 januari 1919. <span style="font-size: 12pt;">Han begravdes mycket högtidligt på Norra kyrkogården i Lund en vecka därpå: först operasång i lasarettskapellet, sedan procession genom staden med en militärorkester i täten, och vid graven en paraderande salut-tropp som avlossade honnörssalvor.</span><span style="font-size: 12pt;"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"></span><br />
<div style="text-align: center;">
<iframe allow="autoplay; encrypted-media" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/7QaYEbZIhYc" width="560"></iframe><span style="font-family: inherit;">
</span></div>
<span style="font-family: inherit;">
</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Sergeant </span>Eugène Vibart ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund, kvarter 17, gravplats 13/5. På den två meter höga gravstenen kan man läsa att sergeant Eugène Vibart avled ”le 19 Janvier 1919 à l’Hôpital Royal du Regiment ’d’Infanterie Södra Skånska”. Längst ned står på svenska: ”Död för fäderneslandet under hemfärd från krig och fångenskap i januari 1919.”<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
Sergent VIBART Eugène<br />
du 8e Battaillon de chasseurs<br />
à pied de l'Armée francaise<br />
né le 11 Septembre 1891 à Saint-<br />
Léger en Bray Oise Mort pour<br />
la France le 19 Janvier 1919<br />
à l'Hôpital Royal du Regiment<br />
d'Infanterie Södra Skånska.<br />
</div>
<div style="text-align: center;">
Död för fäderneslandet under hemfärd<br />
från krig och fångenskap i januari 1919</div>
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhApWz4ziviWZ1kfsLC_e-7AU_KZnfhXGvfPDNw4iN-B9JIWpQtZfKWziBqJajtG-6j35SIEh8p-4DiLF2bdU0HXzs7f804TDmSe8b43bUj8lLfMJZ6wbTYcpD_z9AcyKIcgSqpfKN1o44/s1600/Sergeant_Vibart_Fabiansson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="657" data-original-width="900" height="466" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhApWz4ziviWZ1kfsLC_e-7AU_KZnfhXGvfPDNw4iN-B9JIWpQtZfKWziBqJajtG-6j35SIEh8p-4DiLF2bdU0HXzs7f804TDmSe8b43bUj8lLfMJZ6wbTYcpD_z9AcyKIcgSqpfKN1o44/s640/Sergeant_Vibart_Fabiansson.jpg" width="640" /></span></a></span></div>
</blockquote>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 12pt;">Den franska legationen betalade år 1919 avgift för skötsel av graven i Lund för ”evinnerlig tid”, men </span><span style="font-size: 12pt;">p</span><span style="font-size: 12pt;">å den franske sergeantens </span><a href="http://www.memoiredeshommes.sga.defense.gouv.fr/fr/ark:/40699/m00523a03b4c721e/5242c0d169e75" style="font-size: 12pt;">registerkort i franska arméns arkiv</a><span style="font-size: 12pt;"> står felaktigt noterat att han avled ”i fångenskap” i ”Lund (Allemagne)”, alltså i Tyskland:</span></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8F2BBg26VADdf13X_TwytbqALMEoWQ_AEe3konvsoWEgs0-T0HlTii3ahZEgQxKpiAzCFVQlrHMhr1oQ5yfEmNfLWKsJBl7Ksh2r37OXPzm4TXc_aeTV16aPgtN07dZLv1ujki9vtzxE/s1600/Vibart.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="1313" data-original-width="850" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8F2BBg26VADdf13X_TwytbqALMEoWQ_AEe3konvsoWEgs0-T0HlTii3ahZEgQxKpiAzCFVQlrHMhr1oQ5yfEmNfLWKsJBl7Ksh2r37OXPzm4TXc_aeTV16aPgtN07dZLv1ujki9vtzxE/s640/Vibart.JPG" width="414" /></span></a></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">
<span style="font-size: 12pt;">Läs mer om krigsfångarna i karantänlägren i Ljungbyhed och Revingehed i <a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Nils Fabiansson, "<i>Svenskarna i första världskriget</i>"</a>. </span></span><br />
<br />
Se även <a href="http://fabiansson.blogspot.com/2018/11/den-brittiske-infanteristen-frank.html">blogginlägg om den brittiske infanteristen Frank Higham, död 25 december 1918, begravd i Riseberga kyrkogård</a>.<br />
<br />
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-41668303865216273082018-09-16T22:02:00.001+02:002018-09-17T08:23:18.162+02:00Clara Lindegren - svensk illustratör med blick för första världskriget <div>
<span style="text-align: center;">Clara Lindegren kontaktade mig när hon genom släktforskning </span><span style="text-align: center;">upptäkt </span><span style="text-align: center;">att hennes farfars morbror </span>Martin Fredrik Blomgren <span style="text-align: center;">mönstrade för USA:s armé i september 1918. Upptäckten hade extra stor betydelse för henne, eftersom hon själv varit intresserad av första världskriget sedan hon var i 20-årsåldern. </span></div>
<div>
<span style="text-align: center;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3hj__bWu0krarWLDJfsgjMLaQhxYVRw7wCFdSZcWGC_A97H1hciccIjnEynQGrXayNIpiODG0ENsaxnjh4jGITlSlYXqf9NKG2zFNBdEsv6NnLJ8oaFPkQ8bf8zY4-H0_43obr-zGlrQ/s1600/unnamed.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="719" data-original-width="960" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3hj__bWu0krarWLDJfsgjMLaQhxYVRw7wCFdSZcWGC_A97H1hciccIjnEynQGrXayNIpiODG0ENsaxnjh4jGITlSlYXqf9NKG2zFNBdEsv6NnLJ8oaFPkQ8bf8zY4-H0_43obr-zGlrQ/s640/unnamed.jpg" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="text-align: center;">När jag frågade om hennes intresse visade sig att hon arbetade som illustratör och att flera av hennes verk var inspirerade av första världskriget och hade första världskriget som motiv. Det tror jag är ganska unikt i Sverige (jämför till exempel sådant som "</span><a href="http://www.comingworldrememberme.be/en">ComingWorldRememberMe</a>" och "<a href="https://www.mbam.qc.ca/en/exhibitions/past/wool-war-one/">Wool War One</a>")!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiriqvoc4qLPQBtURs1TZ0s0VF33da3j4PRuyTxKmMJZQNRpOrL4DPsSNYXDEa2cMP8ekEdDVeev3PWARGGaDWKi1hJWtw3-hUL0-IFmzpCWZCDXTJ8xJa9EXgpMuDeijo_7DwxpWuPz70/s1600/unnamed-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="755" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiriqvoc4qLPQBtURs1TZ0s0VF33da3j4PRuyTxKmMJZQNRpOrL4DPsSNYXDEa2cMP8ekEdDVeev3PWARGGaDWKi1hJWtw3-hUL0-IFmzpCWZCDXTJ8xJa9EXgpMuDeijo_7DwxpWuPz70/s640/unnamed-1.jpg" width="502" /></a></div>
<div>
<span style="text-align: center;">Hon</span> berättade att hon som ung gått på Ölands folkhögskola och då läst bland andra Jolo, <a href="https://www.casterman.com/Bande-dessinee/Catalogue/albums/cetait-la-guerre-des-tranchees">Jacques Tardi</a> (som bland annat tecknar serier om första världskriget) och Barbara Tuchman. Hon berättade också att hon hade planer på att åka till Somme och Verdun vid 100-årsminnet av vapenstilleståndet den 11 november.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhugPVmj6QFKVwjGtgz90Z7kvTSTBB4GvYaHGx4Ae5kgoam8tZopYyqr-sK0xxHH8kVcCWr-hUV2m8ZMiMiFhs4HGPozzX7ZWKLBQeaQy8GCbrNfa6WSsunIiF82TrcR9CPvrPOxXACqoQ/s1600/unnamed-4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="702" data-original-width="1000" height="448" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhugPVmj6QFKVwjGtgz90Z7kvTSTBB4GvYaHGx4Ae5kgoam8tZopYyqr-sK0xxHH8kVcCWr-hUV2m8ZMiMiFhs4HGPozzX7ZWKLBQeaQy8GCbrNfa6WSsunIiF82TrcR9CPvrPOxXACqoQ/s640/unnamed-4.jpg" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="text-align: center;">Jag bad </span><span style="text-align: center;">Clara Lindegren</span><span style="text-align: center;"> att få visa några av hennes alster på min blogg, vilket jag fick. "M</span>yllerbilden i blyerts (ovan) finns att köpa som tryck", skriver hon. Vad gäller de övriga skulpturerna och teckningarna får ni hör med henne om. Kontakta henne via <a href="https://lindegrenillustrationer.se/">lindegrenillustrationer.se</a> eller <a href="mailto:clindegren@yahoo.com">clindegren@yahoo.com</a> </div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7RGw9xl5sOt3P_vtzz0A9dCWWVHdYsCuMkzD67dp_8ckBHjgCTeJ-V8XyRoccChzOHmDGe4jvze5rageME9C_d3z3-RixaqEl-QfzawUCWk9wLpt9TWleaFTcoMjTKFwISQuKWOjdzyE/s1600/unnamed-5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1518" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7RGw9xl5sOt3P_vtzz0A9dCWWVHdYsCuMkzD67dp_8ckBHjgCTeJ-V8XyRoccChzOHmDGe4jvze5rageME9C_d3z3-RixaqEl-QfzawUCWk9wLpt9TWleaFTcoMjTKFwISQuKWOjdzyE/s640/unnamed-5.jpg" width="606" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSYuuvhXxyeAN1BJGukj0N85X6QvX9vafW3VP3DlSFiXx8RCFZ2JI1gEozFFlxPUZWyI6lvKii7xN0r83fet209GYAEYiHtwyXZe35ffp2byTgRBm9fITTBwwNWzgjqhV2EPZl7bG1CTs/s1600/unnamed-3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="491" data-original-width="640" height="490" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSYuuvhXxyeAN1BJGukj0N85X6QvX9vafW3VP3DlSFiXx8RCFZ2JI1gEozFFlxPUZWyI6lvKii7xN0r83fet209GYAEYiHtwyXZe35ffp2byTgRBm9fITTBwwNWzgjqhV2EPZl7bG1CTs/s640/unnamed-3.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3OMxZ_XPcA66rOnpzkQZ5goEtRgVNINFrfjwGZ9WXgximULLPQiyTRfnMRpXC2026rJYJqqXH9-5zNERwDgYaOgAvZvqRGmEIosX6efGRWny2rWRRXoMhSGrZHYVYdlf39Om0k-gYYbM/s1600/Clara_Lindegren_6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3OMxZ_XPcA66rOnpzkQZ5goEtRgVNINFrfjwGZ9WXgximULLPQiyTRfnMRpXC2026rJYJqqXH9-5zNERwDgYaOgAvZvqRGmEIosX6efGRWny2rWRRXoMhSGrZHYVYdlf39Om0k-gYYbM/s640/Clara_Lindegren_6.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3KKpsz6mysRD4OVFanlXo2BCTbNTFadZD0l-avLaS6U55-vj9wPm1UUxYgbA18Sy1lXFsq4vIB787wElQqzJkZBi-c0vTV6CTlYa1FdUk_EutPsLsZ-GTUn65D9S4McxkmFQi9EjHvd0/s1600/unnamed-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="825" data-original-width="960" height="550" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3KKpsz6mysRD4OVFanlXo2BCTbNTFadZD0l-avLaS6U55-vj9wPm1UUxYgbA18Sy1lXFsq4vIB787wElQqzJkZBi-c0vTV6CTlYa1FdUk_EutPsLsZ-GTUn65D9S4McxkmFQi9EjHvd0/s640/unnamed-2.jpg" width="640" /></a></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-89150625431189887512018-09-15T08:25:00.002+02:002018-11-11T09:14:06.876+01:00"Svenskarna på västfronten" i Populär Historia<span style="background-color: white; color: #1d2129;"><span style="font-family: inherit;">Jag har skrivit <i><a href="https://popularhistoria.se/krig/forsta-varldskriget/svenskarna-i-forsta-varldskriget">Populär Historias</a></i> "cover piece" på 11 sidor i senaste numret ("Svenskarna på västfronten"), nr 10 2018, som säljs i Pressbyrån från och med den 18 september: </span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #1d2129;"><br /></span>
<span style="background-color: white; caret-color: rgb(29, 33, 41);"><b><span style="color: red;">U</span></b></span><span style="background-color: white; caret-color: rgb(29, 33, 41);"><b><span style="color: red;">ppdaterat 11 november</span></b><span style="color: #1d2129;">: </span><a href="https://popularhistoria.se/krig/forsta-varldskriget/svenskarna-i-forsta-varldskriget" style="color: #1d2129;">LÄS HELA ARTIKELN PÅ POPULÄR HISTORIAS HEMSIDA</a></span><br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; color: #1d2129;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; color: #1d2129;"><span style="font-family: inherit;">"Det är 100 år sedan vapnen tystnade i första världskriget. Även om Sverige höll sig utanför storkonflikten deltog många svenskar aktivt i striderna – i olika länders arméer. Följ med till skyttegravarna och lär känna några av de svenska soldaterna! Text: Nils Fabiansson"</span></span><br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: , , "blinkmacsystemfont" , ".sfnstext-regular" , sans-serif; font-size: 14px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://popularhistoria.se/krig/forsta-varldskriget/svenskarna-i-forsta-varldskriget"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1193" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEkdQ6Wf5hHEah61LRUTg2PUjFyS0ygGRn2JIk5UDdp4nScSKY48tGnEiq2MEdFs_X6KWC5iQq2a0UykBlqQnF4Kg9VsjItZKVbJsoc8UF2PEac2vk3n36AV5MsxQzkw4fQ8sVR9_q5ao/s640/Popula%25CC%2588r_Historia_10_2018.jpg" width="476" /></a></div>
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: , , "blinkmacsystemfont" , ".sfnstext-regular" , sans-serif; font-size: 14px;"><br /></span>Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-66721738360946012942018-08-08T14:34:00.000+02:002018-08-23T15:23:55.501+02:00Svenska främlingslegionärer under första världskriget (Berättelser från KB)<span data-offset-key="ofb5-0-0" style="color: #1d2129; font-family: inherit; white-space: pre-wrap;">Onsdagen den 12 september 2018 kl. 17.30 talar jag på Kungl. biblioteket i Stockholm om <a href="https://www.kb.se/om-oss/evenemang/evenemang/2018-08-23-svenska-framlingslegionarer-under----forsta-varldskriget.html">Nils Santesson och hans korrespondens med främlingslegionärerna - med utgångspunkt i just Santessons arkiv på KB: "Svenska främlingslegionärer under första världskriget"</a>. </span><br />
<span data-offset-key="ofb5-0-0" style="color: #1d2129; font-family: inherit; white-space: pre-wrap;"></span><br />
<span data-offset-key="ofb5-0-0" style="color: #1d2129; font-family: inherit; white-space: pre-wrap;">Evenemanget är en del av serien "Berättelser från KB", med föreläsningar med anknytning till KB:s samlingar. <span data-offset-key="ofb5-0-0" style="color: #1d2129; font-family: inherit; white-space: pre-wrap;">Välkomna!</span></span><br />
<span style="color: #1d2129;"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://www.kb.se/om-oss/evenemang/evenemang/2018-08-23-svenska-framlingslegionarer-under----forsta-varldskriget.html"><img alt="https://www.kb.se/om-oss/evenemang/evenemang/2018-08-23-svenska-framlingslegionarer-under----forsta-varldskriget.html" border="0" data-original-height="849" data-original-width="1047" height="518" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAnXsQiU6c4CB4ZEi3pNKFVaxcY-t4LMOqGdxmkpeFxsCPKivst5pwl_wS77N7M3EpkgU4i-RLPhb_rn8RyksaNreb_s900nmogc5QvmB3kZy2n6pgkuU95rCl_7sCXVnZezOaiv757Io/s640/KB_Fabiansson.JPG" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<span data-offset-key="bm4f2-0-0"><span style="font-family: inherit;"></span></span> </div>
<div style="text-align: left;">
<span data-offset-key="bm4f2-0-0"><span style="font-family: inherit;">Under första världskriget satt Nils Santesson hemma i sin ateljé i Paris och korresponderade med de unga svenska soldaterna i främlingslegionen. Han lånade ut pengar till dem, han lät dem bo hos sig på permission. Han försökte följa dem med hjälp av breven och tidningarnas rapporter, som en orolig soldathustru. Han skrev redan under 1915 en bok om dem, med breven som utgångspunkt, som refuserades 1916, men som sedan publicerades under pseudonym 1928, </span></span><em>När fienderna äro i landet: Brev från kamraterna vid fronten</em><span style="font-family: inherit;">. I den publicerade boken har Santesson redigerat breven mycket och även dramatiserat soldaternas berättelser, så att de passade in i den gängse berättelsen om kriget, dock utan att nämna det. Hade han inte sparat och donerat sitt arkiv hade man idag inte kunnat se att soldaternas originalbrev anpassats av redaktören Santesson till det samtida samhällets förväntningar. </span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Mycket i Santessons arkiv på Kungl. biblioteket är för övrigt närmast av patografisk karaktär. Santesson ville dessutom donera sin kropp </span>till medicinsk forskning – <span style="font-family: inherit;">kanske uppfattade han sig som abnorm med tanke på att han dömts för brott mot naturen – det är nog så man skall se hans donation till Kungl. biblioteket. Om detta och annat skall jag berätta.</span> </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<span data-offset-key="bm4f2-0-0"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDejtxKEz1lRN6QTwGGrCVOVd7I2TCitOqr9SeHn2iEzQC58zKwYg7IUtjJXf135oDMkC9LwhEF_FwNihF5TKO5lYfNZTIajcyVBsrXp7HTO8enX0QQYOX7iZyAE5hrcOsaim-x-7vafc/s1600/Santesson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center; white-space: normal;"><img border="0" data-original-height="1256" data-original-width="1556" height="516" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDejtxKEz1lRN6QTwGGrCVOVd7I2TCitOqr9SeHn2iEzQC58zKwYg7IUtjJXf135oDMkC9LwhEF_FwNihF5TKO5lYfNZTIajcyVBsrXp7HTO8enX0QQYOX7iZyAE5hrcOsaim-x-7vafc/s640/Santesson.jpg" width="640" /></a></span></span><br />
<div data-block="true" data-editor="78ibn" data-offset-key="bm4f2-0-0" style="caret-color: rgb(29, 33, 41); color: #1d2129; white-space: pre-wrap;">
<div class="_1mf _1mj" data-offset-key="bm4f2-0-0" style="direction: ltr; position: relative;">
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; text-align: center; white-space: normal;">
<i>Nils Santesson i Stockholmspolisens arkiv.<br /><i>Ur arkivet ÖÄ för polisärenden 3, Kriminalavdelning, F XI b Fotografier. Stockholmspolisens signalementsfotografier, Stadsarkivet.</i></i></div>
<div>
<i></i><br />
I "<i>Svenskarna i första världskriget</i>" (2018) skriver jag:</div>
</div>
</div>
<div data-block="true" data-editor="78ibn" data-offset-key="27qi0-0-0" style="caret-color: rgb(29, 33, 41); color: #1d2129; white-space: pre-wrap;">
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; white-space: normal;">
<br /></div>
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; white-space: normal;">
"Men helt unikt är att Santesson i kortare kommentarer mellan de återgivna breven oavsiktligt ger oss inblickar i hans situation, det vill säga i att vara svensk civilist i konstnärskolonin i Montparnasse mitt under kriget och att hålla kontakten med svenska vänner i främlingslegionen vid fronten och med mannen som han var olyckligt kär i. I kommentarerna mellan de återgivna breven i boken kan vi läsa om hans egna upplevelser av att sitta hemma i Paris och vänta på vännernas brev, och vi kan läsa hur han gör sin egen personliga – psykologiserande – tolkning av breven och brevskrivarnas erfarenheter. Som redaktör var han nog bekymrad över att breven skulle ha allt för alldaglig karaktär för att intressera läsarna – de så kallade brev som vanligtvis publicerades i pressen under kriget, och som läsarna var vana vid, var ju oftast av propagandistisk natur. </div>
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; white-space: normal;">
<br /></div>
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; white-space: normal;">
[...]</div>
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; white-space: normal;">
<br /></div>
<div style="caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; white-space: normal;">
Nils Santesson återvände till Sverige efter krigsslutet – med förhoppningen att hans dåliga rykte var glömt, något han misstog sig om – och vid sin död 1960 lät han deponera hela sitt arkiv på Kungl. biblioteket i Stockholm. Det var en hel del papper, närmare bestämt tre hyllmeter, som det heter, fördelade på 42 volymer: brev, dagböcker, mängder av lösa papper med tätskrivna, närmast patografiska dagboksanteckningar, almanackor, fotografier, manuskript, räkenskaper, teaterprogram, tidningsurklipp etc. Naturligtvis hade han i åtanke, när han lämnade ifrån sig sitt arkiv, att det han skrivit skulle bli offentligt, och man kan därför tänka sig att allt han skrev, sparade – och möjligen gallrade – från första början gjorts just med tanke på att det hela en dag skulle bli offentligt. Att arkiv gallras för att ge ett gott intryck innan de doneras är nog mer regel än undantag – men det är dock inte intrycket man får när man tittar i Santessons papper, tvärtom: han hade någon sorts föreställning om att han var abnorm och ville även donera sin kropp för forskning, och det är nog så man skall se hans arkivdonation till Kungl. biblioteket. Vad som är av intresse i detta sammanhang är att han sparade en hel del brev, brevkort och fotografier som han mottog från soldater som han kände under första världskriget, bland annat ett tjugotal brev och kort som han fick från Ivan Lönnberg under 1914 och 1915.<br />
<br />
[...]<br />
<br />
Tyvärr saknas de flesta originalbrev som Santesson återgivit i <i>När fienderna äro i landet: Brev från kamraterna vid fronten</i>. Originalen finns i alla fall inte i Santessons arkiv. De brev och brevkort från hans kamrater vid fronten som Santesson sparade är framför allt Ivan Lönnbergs. Santessons avskrifter av de övriga breven som publicerades i boken drar jag mig för att använda. När jag satt i Kungl. bibliotekets välbevakade specialläsesal och jämförde Lönnbergs originalbrev med Santessons publicerade text upptäckte jag nämligen att Santesson redigerat breven kraftigt och dessutom lagt till ett flertal mindre stycken i syfte att göra språket korrekt och berättelsen mer dramatisk och känslosam, vilket i min mening var fullständigt överflödigt och motverkade sitt syfte: de ursprungliga brevens dramatik och autenticitet ökar, tycker jag, när man återger dem precis som de en gång skrevs för hand i fält eller på förläggning och sjukhus. I mina ögon överträffar människors tafatta försök att formulera sina tankar om sin situation på många sätt de skönlitterära skildringarna, där man på goda grunder kan ifrågasätta skildringarnas trovärdighet. Elow Nilsons tidigare nämnda så kallade brev till <i>Vecko-Journalen</i>, till exempel, är äkta och trovärdiga främst på så sätt att de berättar om vad man ville publicera och läsa i Sverige under de första åren av kriget – men några personliga eller äkta brev från fronten är de inte."</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPEzgVElcNbXGqgi-1uQZr3ZOY29PwLPoa3DZLm4EiCPNhORRASZnGagGU4DkIFRChbYQSg6vVPn8DCpcdSrAIpKXYsSTOQGE6H4N-xsdlHLtAwm_C1cwo-1TfjTN6-wvPrpLB4GBhitQ/s1600/Ivan_Lonnberg_Santesson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="871" data-original-width="682" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPEzgVElcNbXGqgi-1uQZr3ZOY29PwLPoa3DZLm4EiCPNhORRASZnGagGU4DkIFRChbYQSg6vVPn8DCpcdSrAIpKXYsSTOQGE6H4N-xsdlHLtAwm_C1cwo-1TfjTN6-wvPrpLB4GBhitQ/s640/Ivan_Lonnberg_Santesson.jpg" width="499" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ivan Lönnbergs självporträtt i ett brev till Nils Santesson år 1915.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Nils Santessons efterlämnade papper, Kungl. biblioteket.</i></div>
<br />
I min bok "<i>Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</i>" (2014) citerade jag ett långt stycke ur det ovan nämnda brevet. Jag skrev i en fotnot:<br />
<br />
"Brevet, som består av åtta ark med blyertsskrift plus en kartskiss, finns bevarat i Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning (Nils Erik Santessons efterlämnade papper, L30:3). Lönnbergs adress var Ivan Lönnberg, 1er Regt. Étr., 2me Régt. de Marche, Bat. C, 2me Comp., Secteur Postal 109. Brevet är även publicerat i Alwyn Sanden [Nils Erik Santesson], <i>När fienderna äro i landet: Brev från kamraterna vid fronten</i> (Stockholm: Tryckeri & Förlag Ewe 1928) s. 50–57. Den publicerade versionen är kraftigt redigerad av Santesson, både grammatiskt och stilistiskt, och dessutom har flera långa stycken lagts till, som sannolikt är Santessons helt egna ord."<br />
<br />
Hör mig tala mer om <a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1036485?programid=407">Nils Santesson och svenskarna i första världskriget i Vetenskapsradion Historia från mars 2018</a>:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1036485?programid=407"><img border="0" data-original-height="702" data-original-width="1031" height="434" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDBwG7yHngx6dKza5GGzz6v2T5WYD8rzu7iw07Y-OS34j5zH-_-6daYkbgRfchEqpRoF0BkP0F8AqCyWb58NF7avLC2HnhFc1H_4JZzAfei6FXowrxxKGh7-cCvheJOofsduttbhJ88ks/s640/VetenskapsradionHistoriaSvenskarna_b.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-68434262937071343512018-08-07T10:41:00.000+02:002018-08-08T14:24:40.831+02:00"Svenskarna i första världskriget" recenserad i "Populär Historia" i juni 2018<br />
"<i>Svenskarna i första världskriget</i>", blev recenserad av historikern Lina Sturfelt i <i><a href="https://popularhistoria.se/">Populär Historia</a></i> juni 2018:7 (2018:7).<br />
<br />
"Fängslande om svenska soldatöden"<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://popularhistoria.se/"><img border="0" data-original-height="823" data-original-width="1008" height="522" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCWiUsuP8NoSAZvM7UxAl1HolBrpy8DGz5lmJNGb1kdDM-MsBkY62i0pK40i7NUCCgAGqd9VyncS4pE-ocLmudUogN7IktZTgL8PQRNopgKKltJ0MBR3G4svr0JgNAzmIoNM2rHkxgS3M/s640/Recension_Svenskarna_Popula%25CC%2588r_Historia_2018.jpg" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag citerar början och slutet av recensionen:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
"Svenskarnas första världskrig? Fanns det ett sådant? Ja, naturligtvis, visar författaren Nils Fabiansson i sin aktuella bok. Det var under arbetet med sin förra bok, <i>Historien om västfronten</i> (2014), som Fabiansson stötte på allt fler svenskar i sitt källmaterial och insåg att de förtjänade en egen skildring. Att skriva den nya boken visade sig dock bli ett verkligt detektivarbete där författaren tvingades navigera genom opublicerade manuskript, lokala hörsägner, privata samlingar, bortglömda egenutgivna krigsminnen och övervuxna gravvårdar.<br />
<br />
Svenskarna i första världskriget är kronologiskt upplagd i elva kapitel. Den börjar med den första krigsmånadens flyktingvåg av ryssar och tyskar genom Sverige och sätter (utöver en epilog 1925) punkt med de skånska interneringslägren för tusentals allierade krigsfångar vintern 1918–19.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
Dessa två mer tematiska kapitel sticker dock (tillsammans med ett om krigsinvalidtransporterna) ut från mängden. Som så många andra av dagens krigshistoriker – Peter Englunds pågående förstavärldskrigsprojekt <i>Stridens skönhet och sorg</i> är kanske det mest kända svenska exemplet – väljer annars Fabiansson att följa ett antal individer, kända som okända, genom kriget.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
[----]</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ett annat kapitel skildrar den i stort sett outforskade historien om de tusentals svenska emigranter som inkallades till den amerikanska armén under krigets sista år. Till skillnad från de mer omskrivna svenska frivilliga har de fattiga svenskamerikanernas krigserfarenheter sällan uppmärksammats utanför det lokala sammanhanget.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Detta trots att de var betydligt fler och trots att många av dem senare återvände till Sverige. Här har Fabiansson gjort ett verkligt pionjärarbete via amatörradioinspelningar från 1970 och 1980-talen, hembygdsarkiv och intervjuer med släktingar.</div>
<div>
<div>
<br /></div>
<div>
Fabiansson redovisar genom gående noggrant sina överväganden som historiker. Forskarens starka närvaro i texten är på gott och ont. Gott så till vida att läsaren ärligt får ta del av hans efterforskningar och källkritiska reflektioner. Ett antal myter om och försköningar av "det stora kriget" får därmed (välförtjänt) stryka på foten. Samtidigt bryts den historiska framställningen lite väl ofta av det tillbakablickande nutidsperspektivet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Precis som i sin förra bok har Fabiansson också en förkärlek för det samtidsarkeologiska och för platsens historiska betydelse – antingen det gäller att klättra in i de tunnlar som svenske kapten von Rosen grävde på västfronten för hundra år sedan eller att uppsöka en okänd engelsk matros grav på Bokenäs kyrkogård i jakten på svenskarnas första världskrig hugger sig Fabiansson allt så både bildligt och bokstavligt fram genom täta snår av glömska.</div>
</div>
<div>
<div>
<br /></div>
<div>
Hans rikt illustrerade bok, med sina många citat ur dagspress, brev, dagböcker, självbiografier, minnes böcker, gravregister och likbesiktningsprotokoll, är ett viktigt memento för att öka kunskapen om och förståelsen av detta i Sverige ofta oförtjänt förbisedda krig."</div>
</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-59568571497411388262018-08-04T18:11:00.000+02:002018-08-04T20:13:48.112+02:00Axel Olof Ohlson från Köping - saknad vid Fromelles 1916, ännu ej identifierad via släktingars DNAI juli 2018 <a href="https://twitter.com/CWGC/status/1021409733780140032">meddelade</a> den brittiska krigsgravsorganisationen CWGC att kvarlevorna av ytterligare nio saknade soldater från slaget vid Fromelles 1916 identifierats via släktingars DNA, kvarlevor som grävdes upp 2009, vilket jag berättade om i min bok "<i><a href="http://www.norstedts.se/bocker/113204-historien-om-vastfronten">Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</a>"</i> (2014). Jag skrev om det eftersom en av de stupade i slaget var svensken Axel Olof Ohlson från Köping i Västmanland.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=jqt2xgZnnio"><img border="0" data-original-height="570" data-original-width="1013" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_rkNNZW1Ng2FeP83sldsCMh1bvKqDcXiZUvRjKUoe2LLxTjcWDWNUlxgC-uEYlwGvKHpcrH5U4-S3ga74rLtU6RihNsdfzVctMrfwx5LfgY8vmezpIF_PgMWsewuc5TNVMQtRwBS-Usg/s640/Fromelles.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Utgrävningen av massgraven vid Fromelles år 2009.</i></div>
<br />
<a href="https://www.cwgc.org/find-a-cemetery/cemetery/5001073/fromelles-(pheasant-wood)-military-cemetery/">Kvarlevorna av 163 soldater har hittills identifierats</a> – av totalt 250 uppgrävda. Man har hittils inte kunnat identifiera kvarlevorna av Axel Olof Ohlson. Men det är stor chans att han är en av de återstående 187 som ännu inte kunnat identifieras. För att kunna identifiera honom krävs dock att släktingar i Sverige skickar DNA-prov till databasen för anhöriga till stupade vid Fromelles. Jag efterlyste detta i min bok, men jag misstänker att något sådant ännu inte gjorts. Jag lägger nu upp hela kapitlet om Axel Olof Ohlson från min bok (nedan) i förhoppningen att någon anhörig nås och tar kontakt med <a href="https://www.army.gov.au/our-work/unrecovered-war-casualties/fromelles/the-fromelles-project">Australian Fromelles Relatives Database</a> – kanske finns hans kvarlevor bland dem som inte identifierats. Boken är för övrigt slut på förlaget, men <a href="mailto:nils.fabiansson@gmail.com">kan beställas via mig</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBzxf33jrIbJMv5Xe7BHhrjAAcluyprFKLsLFtaqTbhFpC3k6E-sKE6tT4lCsNe1agIQEUGCNF1nbRk25M4cRMQau1qTw8BjVH96yOHLWIAaXkM52QLuOPNxJgptB-3BHPakvU8ZMe-_k/s1600/Axel_Olof_Ohlson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="744" data-original-width="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBzxf33jrIbJMv5Xe7BHhrjAAcluyprFKLsLFtaqTbhFpC3k6E-sKE6tT4lCsNe1agIQEUGCNF1nbRk25M4cRMQau1qTw8BjVH96yOHLWIAaXkM52QLuOPNxJgptB-3BHPakvU8ZMe-_k/s1600/Axel_Olof_Ohlson.jpg" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
----------</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Nedan följer kapitlet "Axel Olof Ohlson" i Nils Fabiansson, "<a href="http://www.norstedts.se/bocker/113204-historien-om-vastfronten"><i>Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</i></a>" (2014), sidorna 87–94:<br />
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Knappt tre veckor efter den för britterna så katastrofala inledningen av offensiven vid Somme den 1 juli 1916 genomförde den brittiska armén ett avledande anfall nordväst om byn Fromelles. Två anfallande divisioner skulle försöka bryta igenom den första och förhoppningsvis även andra tyska linjen på en sträcka av knappt fyra kilometer längs en låg ås. Samma ås hade britterna försökt erövra flera gånger tidigare. Stupade låg ännu kvar på slagfältet. Denna gång var dock själva huvudsyftet att dra tyska förstärkningar från Somme.<br />
<br />
I Storbritannien hamnade striderna vid Fromelles i skuggan av Somme. Fromelles blev bara ytterligare ett av många bynamn i franska Flandern och norra Artois som i Storbritannien kom att förknippas med misslyckade anfall under de första åren av det stora kriget. I Australien däremot har inte Fromelles fallit i glömska. Den ena av de två divisionerna som utförde anfallet var australisk. Fromelles blev därmed den första plats i Europa där den australiska expeditionskåren sattes in. Närmare 1 800 soldater från Australien dog vid Fromelles under ett dygn den 19–20 juli 1916, samt omkring 500 soldater ur den brittiska divisionen. Inget uppnåddes. Inga terrängvinster gjordes och tyskarna såg inga skäl att dra reserver från försvaret vid Somme. Anfallet var planerat sedan länge, och ledningen hade haft valmöjligheten att ställa in det, men det gjordes inte, trots vad som hade hänt vid Somme. Skyttegravskriget var i regel långt ifrån så vansinnigt skött som det ofta har hävdats, men ingen militärhistoriker har ens försökt att rättfärdiga Fromelles 1916.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIqT4W-5RMI-ygkrkn9MibD2ppNwCPbA3JG-z4gAYZIe0pANbLvufu7Vy6bXfhbXRLnoa5fT6ePxYQ8_hV-gKyv4f8JmRArgx1vi1i9Z4h_vsmpLl3AFJpKvB4RWNwO5rDqIjoZe_KClo/s1600/battle-of-fromelles-australian.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="336" data-original-width="417" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIqT4W-5RMI-ygkrkn9MibD2ppNwCPbA3JG-z4gAYZIe0pANbLvufu7Vy6bXfhbXRLnoa5fT6ePxYQ8_hV-gKyv4f8JmRArgx1vi1i9Z4h_vsmpLl3AFJpKvB4RWNwO5rDqIjoZe_KClo/s1600/battle-of-fromelles-australian.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Slaget vid Fromelles 1916.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Ohlsons 53:e bataljon (14:e australiska brigade</i><i>n) inringad med rött</i></div>
<br />
De som under anfallet hade stupat i närheten av de egna linjerna hämtades in efter slaget och begravdes i brittiska krigskyrkogårdar bakom fronten. De övriga fick ligga kvar där de fallit, tillsammans med stupade från 1914 och 1915 års strider. Efter vapenstilleståndet i november 1918 anlades V.C. Corner Australian Cemetery and Memorial mitt i det gamla slagfältet – den australiska divisionens anfallsfront hade löpt från en kilometer öster till en kilometer väster om begravningsplatsen. Här begravdes kvarlevorna av de 410 australiska soldater som man funnit på platsen. Ingen av dem kunde identifieras. Eftersom så många från anfallet 1916 fortfarande var registrerade som saknade vid denna tidpunkt, och då så många av de kvarlevor man hade påträffat sedan 1916 inte kunnat identifieras, sattes inga enskilda kors upp över gravarna, vilket är mycket ovanligt när det gäller det brittiska imperiets krigskyrkogårdar. I stället höggs namnen på samtliga som stupade vid Fromelles den 19–20 juli 1916 in på en hög stenmur framför gravplatsen.<br />
<br />
Jag besökte Fromelles ett par gånger i slutet av 1990-talet. I byns rådhus hade då sedan några år funnits <a href="https://www.musee-bataille-fromelles.fr/?lang=en">ett litet museum som inrättats av en lokal historisk förening</a>, och på slagfältet nyanlades vid denna tid en australisk minnespark. Platsen var inte anmärkningsvärd i västfrontshänseende på något sätt, men händelseutvecklingen skulle snart föra mig tillbaka till Fromelles – och till Köpingtrakten i Västmanland, vilket däremot var en smula anmärkningsvärt. Jag blev nämligen kontaktad en dag år 2002 av en australisk lärare vid namn Lambis Englezos, eftersom jag vid denna tid hade en hemsida där olika internationella grupper, myndigheter och organisationer som var verksamma med historisk arkeologi på västfronten knöts samman. Englezos kunde visa att antalet gravar med oidentifierade australiska soldater i krigskyrkogårdarna i trakten av Fromelles var långt färre än de många hundra som saknades efter den 19–20 juli 1916. Han trodde inte att de saknade försvunnit spårlöst, vilket är ett mycket vanligt påstående om offer i första världskriget, utan att de begravts av tyskarna. De australiska militära myndigheterna var kallsinniga till detta. De menade att arméns gravsökningar efter kriget hade skötts rätt och riktigt och att stora massgravar helt nära frontlinjen knappast skulle förblivit oupptäckta – att ifrågasätta detta var närmast att ifrågasätta militärens heder. Några år senare hade han, tack vare ett nätverk av frivilliga medhjälpare, funnit fotografier av stupade soldater i brittiska uniformer lagda i öppna lastvagnar på en smalspårig järnväg. Bilderna hade publicerats efter kriget i en regementshistorik över det bayerska förband som hade hållit de tyska linjerna vid just Fromelles. Enligt bildtexterna fördes de stupade bort från slagfältet vid Fromelles i juli 1916. I arkivhandlingar från australiska Röda korset hade också uppgifter påträffats om att tyskarna begravt minst 160 australiska soldater vid Fromelles. Dessutom hade Englezos vänner kommit över brittiska flygfotografier från sommaren 1916, där fem stora gropar i marken kunde urskiljas bakom vad som på brittiska skyttegravskartor benämndes Pheasant Wood, alltså Fasanskogen. De hade grävts några dagar efter slaget intill en fältjärnväg och kort därefter fyllts igen. Inte heller detta material övertygade myndigheterna. Med fortfarande hundratusentals saknade från det brittiska samväldets arméer är det lätt att misstänka att enskilda tjänstemän och politiker inte gärna ville bli ansvariga för nya kostsamma prejudikat i frågan – man kan exempelvis jämföra med USA:s försvarsmakt, som har en särskild enhet (<a href="http://www.dpaa.mil/">Joint POW/MIA Accounting Command</a> på Hawaii) som med arkeologer och rättsmedicinsk personal aktivt söker efter saknade soldater från andra världskriget och senare krig, men att finna saknade från första världskriget ingår inte i deras uppgift, det är just där gränsen har dragits. Fromelles fick större uppmärksamhet när en jurist som engagerat sig i saken skapade en politisk påtryckningsgrupp. Via den tyska ambassaden i Canberra lyckades man också finna ett avgörande dokument från juli 1916 i det militära arkivet i Bayern. Där framgår klart och tydligt att den tyska regementschefen hade beordrat grävandet av massgravar för 400 stupade "engelska" soldater bakom skogen. Nu, med övertygande dokumentation och uppmärksamhet i medierna, kunde de australiska militära myndigheterna inte längre hålla saken ifrån sig, utan gjorde den tvärtom till sin egen. Raskt anlitades brittiska arkeologer från Oxford, som utan problem lokaliserade massgravarna med markradar. Genom provgrävningar bekräftades därefter att det var just australiska soldater som var begravda där. Englezos förvandlades samtidigt till en betraktare av det han satt igång – han till och med avvisades från platsen vid ett tillfälle. <a href="http://www.dailymail.co.uk/news/article-1205504/World-War-I-mass-graves-exhumed-DNA-tests-identify-hundreds-British-soldiers.html">Under några sommarmånader 2009 grävdes därefter kvarlevorna av 250 man fram ur massgravarna</a>. I annonser i australiska pressen uppmanades anhöriga till saknade vid Fromelles att göra enkla DNA-tester och sända in dem till myndigheterna för genetiska matchningar av de kvarlevor som påträffades. Alltsammans blev en stor nyhet över hela brittiska samväldet – det nämndes även i en notis i <i>Svenska Dagbladet</i>. Hittills har 124 av kvarlevorna identifierats genom DNA [obs: 2014]. Slutligen anlades en helt ny begravningsplats, den första krigs- kyrkogård som den brittiska krigsgravsorganisationen skapat på 50 år. Englezos fick upprättelse och hedrades med en utmärkelse av australiska regeringen.<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<iframe allow="autoplay; encrypted-media" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/nJ73GZy3T7M" width="560"></iframe>
</div>
<br />
Av alla omkring 1 300 namn på saknade från Fromelles den 19–20 juli 1916 som huggits in i <a href="https://www.cwgc.org/find-a-cemetery/cemetery/78900/v.c.-corner-australian-cemetery-and-memorial,-fromelles/">V.C. Corner Australian Cemetery and Memorial</a> lade jag märke till ett par namn som såg typiskt svenska ut. När jag sökte vidare i registren fann jag att samtliga var födda i Australien, förutom en av dem, <a href="https://www.cwgc.org/find-war-dead/casualty/721583/ohlson,-axel-olof/">Axel Olof Ohlson</a>. Som 25-åring hade han emigrerat från Sverige vid sekelskiftet 1900. Två år senare hade han gift sig med en några år äldre Ada Law och därefter blivit australisk medborgare. När han lät värva sig den 7 augusti 1915 var han snart 40 år gammal. Enligt inskrivningsdokumenten hade han blå ögon och ljust hår; han vägde 93 kg och var 174 cm lång, ganska stadig med andra ord. Han uppgav enligt inskrivningsdokumenten att han ursprungligen kom från "Westmanland" och att hans yrke var "engineer" liksom att han bodde i New South Wales tillsammans med sin fru, men utan barn, på den kanske för svenska emigranter något oväntat fashionabla adressen 12 Pitt Street i North Sydney.<br />
<br />
I slutet av augusti 1916 fick makan beskedet att Axel Olof hade rapporterats sårad, men att hans tillstånd ansågs efter omständigheterna gott och att en snar konvalescens var förestående, men inga besked gavs om var han befann sig. Kort därpå förklarades han vara sårad och saknad. Med början redan hösten 1916 försökte Ada själv, och sedan genom juridiskt ombud, att få formellt besked huruvida hennes make antingen var stupad eller tillfångatagen. Utöver den sorg som änkan genomled hade hon inte längre rätt att ta del av hans militära lön och blev inte heller kompenserad av hans arbetsgivare så länge han var saknad (vilket kunde betyda både död, tillfångatagen och deserterad). Samtidigt kunde hon inte erhålla någon änkepension eller få ut arvet. De enda upplysningar hon fick var att han inte fanns i tysk krigsfångenskap, enligt de uppgifter som lämnats till tyska Röda korset. Via Axel Olofs bror Georg, som då var major i svenska armén, undersöktes saken vidare i Tyskland. Den militära byråkratins tjänstemän arbetade långsamt men träget vidare. Under ett par års tid skickades en stor mängd brev och telegram mellan änkan och hennes advokat och olika militära instanser i London, Canberra och i fält på västfronten. Bland annat cirkulerade ett fotografi från det tyska fånglägret Schneidemuhl i december 1916, där Ohlson förmodades vara en av fångarna på bilden.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwmK6y4DL2jnRDyFObfNYeYqo3kN4fltXXZsd9VzCuTDVzTuA1pvXzQpFgv68Ufm0hNPn3ODs3Gcq4TmOS49VSbJ4bWMhXcaS15dPshNZAHirGiRV67aXvXGq0sb8LFn9jMRUqrmUwRjw/s1600/Ohlson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="972" data-original-width="1236" height="502" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwmK6y4DL2jnRDyFObfNYeYqo3kN4fltXXZsd9VzCuTDVzTuA1pvXzQpFgv68Ufm0hNPn3ODs3Gcq4TmOS49VSbJ4bWMhXcaS15dPshNZAHirGiRV67aXvXGq0sb8LFn9jMRUqrmUwRjw/s640/Ohlson.jpg" width="640" /></a><br />
<br />
Enligt ett annat vittnesmål under utredningarna hade Ohlson setts vid Ypern så sent som den 26 september 1917. I december 1917 vädjade Ada Ohlson i ett handskrivet brev från en c/o-adress i småhusförorten Ashfield om att snarast få definitiva upplysningar, eftersom hon sedan en tid varit sjuk.<br />
<br />
Den 1 november 1918 togs det officiella beslutet att No. 3394 Pte. Ohlson A. O. i 53:e bataljonen stupat i strid den 19 juli 1916. Änkan nåddes dock av beskedet först ett par månader senare, efter krigsslutet. I augusti 1921 meddelade den australiska militärens krigsgravsavdelning att de inte kunnat finna hennes stupade makes sista viloplats. Trots det förklarade man för henne knappt ett år senare, kortfattat men artigt, att texten hon skrivit på blanketten "Memorial Form A", angående den personliga inskription som anhöriga erbjöds föra in på gravstenen mot en frivillig avgift, var alldeles för lång. Hon hade skrivit betydligt mer än 200 bokstäver, men den kunde inte innehålla mer än 66 bokstäver och ordmellanrum, och hon ombads därför korta ned eller skriva om. Här måste det ha skett ytterligare ett administrativt misstag i ärendet. Ingen gravsten har rests över Axel Olof Ohlson. Vare sig vid Fromelles eller på det australiska monumentet vid Villers-Bretonneux till minnet av de saknade står något annat än hans namn, och inte heller på det stora nationella minnesmonumentet som uppfördes i Canberra. På monumentet i Sydney finns över huvud taget inga namn eller andra personliga inskriptioner. Åren därpå mottog änkan ett flertal postumt utdelade utmärkelser samt speciella minnesmedaljer och minnespublikationer till anhöriga. Man skickade henne också sent omsider en kopia av ett vittnesmål från korpral Laurence Perry, avgivet den 21 juni 1918:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
1. Jag var korpral i B-kompaniet i den 53:e bataljonen av Australian Imperial Expeditionary Force som var i aktiv tjänst i Frankrike.<br />
2. Jag var väl bekant med framlidne menige Axel Olaf Ohlson, som vi brukade kalla antingen Alick eller Dutchy och han var i samma bataljon som jag fast i ett annat komp. antingen C eller D jag minns inte vilket.<br />
3. Omkring klockan halv fem på eftermiddagen den nittonde juli nittonhundrasexton vid FROMELLES i FRANKRIKE spelade jag kort med den nämnde menige Ohlson och omkring en kvarts timme senare fick vi order att anfalla. Jag såg honom gå till anfall uppenbarligen oskadd omkring 70 yards [64 m] bortom skyttegravarna i ingenmansland men ett par minuter senare när jag vände mig om för att beordra några män framåt såg jag honom ligga orörlig på marken omkring 40 yards [37 m] bort. Jag frågade en av mina mannar som hette Roy Barrack som dödades omkring en halv timme senare vad som hade hänt med gamle Alick och han svarade "Han är död". Det borde varit omkring ett hundra och femtio yards [137 m] ut i ingenmansland. Jag gjorde många efterfrågningar om honom efteråt. Några sade att han var död andra sade att de inte sett honom igen. Vi hade tvingats retirera tillbaka till vår egen linje morgonen därpå men jag såg aldrig nämnde menige Ohlson när vi drog oss tillbaka. En lista på dem i bataljonen som blivit tillfångatagna sattes upp i främsta linjen omkring tre veckor senare men hans namn var inte med och jag har inte sett eller hört av honom sedan dess.</blockquote>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmokSsHED8MRRh5Y19m00pikG0cvpYiDVIKwNe3DdG5PKjICx8ZemwME_3CWZTY2ojsF9dENATARMC1qqgsUx2y4QiMFHLOo7IqXhSDmDXV-kew8iMWixnRZK_bbCl8TuwhyphenhyphenB5dxNjaF0/s1600/Ohlson_II.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="810" data-original-width="713" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmokSsHED8MRRh5Y19m00pikG0cvpYiDVIKwNe3DdG5PKjICx8ZemwME_3CWZTY2ojsF9dENATARMC1qqgsUx2y4QiMFHLOo7IqXhSDmDXV-kew8iMWixnRZK_bbCl8TuwhyphenhyphenB5dxNjaF0/s640/Ohlson_II.jpg" width="562" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Ohlson blev kanske begravd i V.C. Corner Australian Cemetery. Begravningsplatsen anlades i vad som varit ingenmansland i den 14:e brigadens anfallskorridor och det var här den 53:e bataljonen, som Ohlson tillhörde, gjorde sitt anfall. Men det är inte säkert att han är begravd där. Identifierade och oidentifierade stupade australiska soldater från anfallet vid Fromelles ligger begravda också i krigskyrkogårdarna Rue-David, Y Farm, Rue-Petillon, Le Trou Aid Post och Ration Farm, alla norr och nordväst om slagfältet, samt i Caberet Rouge längre söderut vid Souchez.<br />
<br />
På den nyanlagda krigskyrkogården Pheasant Wood Cemetery finns 250 gravar. Soldatnamn står på 124 av gravstenarna [obs! 2014]. Det är de kvarlevor som hittills kunnat identifieras. 126 stenkors har fortfarande inskriptionen "known unto god". Kvarlevorna vid varje sådant kors har dock sin specifika DNA-profil registrerad. Den dag någon ytterligare kan identifieras huggs namnet in på gravstenen ovanför.<br />
<br />
Det var detta som förde mina efterforskningar till Västmanland. Om Perrys vittnesmål stämmer skulle Ohlson kunna vara en av alla dem som tyskarna begravde bakom Fasanskogen, och som sedan 2010 vilar i den nyanlagda krigskyrkogården, men som inte kunde identifieras vid utgrävningarna år 2009. Bland de kvarlevor som grävts fram har nämligen flera stupade ur 53:e bataljonen kunnat identifieras via anhörigas DNA. Efter striderna förde tyskarna bort och begravde stupade australiska soldater, men inte bara från sina egna skyttegravar, utan även framför dem, alltså från ingenmansland. Australiska trupper till höger och i mitten av anfallsfronten, alltså där 53:e bataljonen med Axel Olof Ohlson befann sig, hade trots övriga motgångar tagit och hållit sig fast i tyskarnas skyttegravar under nästan ett dygn. Enligt Perry stupade Ohlson omkring 150 meter ut i ingenmansland, men han nämner ingenting om hur långt detta var från de tyska ställningarna. Längs den 14:e brigadens anfallsfront var ingenmansland mellan knappt 200 och 400 meter brett. Ohlson föll med andra ord kanske helt nära de tyska linjerna, och kan därför vara en av dem som tyskarna hämtade in och begravde.<br />
<br />
Änkan Ada Ohlson avled 1957, och några barn fick aldrig paret, men kanske finns släktingar kvar i Axel Olof Ohlsons hemtrakter, som inte läste <i>Svenska Dagbladets</i> notis den 5 maj 2009 om att "<a href="https://www.st.nu/artikel/soldatmassgrav-oppnas-efter-93-ar">förhoppningen är att genprover skall kunna identifiera några av de fallna åt efterlevande anhöriga</a>"? Kanske var det möjligt att finna nu levande släktingar till honom och förmå dem att skicka DNA-tester till analysgruppen i Fromellesprojektet innan det skulle avslutas år 2014?<br />
<br />
Hur hittar man släktingar till en Ohlson i Västmanland? Det framgår av handlingarna i Nationalarkivet i Canberra att Ada Ohlson ärvde sin makes aktier i Riddarhytte aktiebolag utanför Köping i Bergslagen, liksom att hon därefter flyttade tillbaka till ståndsmässigt boende i centrala North Sydney. Inte många Ohlson som emigrerade från Sverige vid förra sekelskiftet var aktieägare, och inte många soldatänkor hade råd att anlita advokater. Det visade sig att Axel Olofs farfar hade varit den förmögne bruksägaren Carl Johan Ohlson, och att Axel Olofs far, två farbröder och sju fastrar ärvt bolagen och egendomarna 1876, en förmögenhet på några hundra miljoner kronor i dagens penningvärde, liksom att bröderna därefter inrättat sig på sina gods i trakten. Axel Olof växte upp i Gisslarbo herrgård med 16 rum, en boning inte sämre än att den blivande kung Gustaf V sov där en natt år 1905.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXmTD-EoS9rt1tPbjll4lQIQ5MEAS8PokJ1bZmVE5vWk6dhFgZLBKrPgOsudaJq8vRl4fSPbwuZbU0NjTdZhG3mLu-yhMA8tNjE3dsO0IdczR3CqVu-PiiDdXIJqTdCs19QBkuEXWtEbk/s1600/gisslarbo_herrgard.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="313" data-original-width="491" height="253" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXmTD-EoS9rt1tPbjll4lQIQ5MEAS8PokJ1bZmVE5vWk6dhFgZLBKrPgOsudaJq8vRl4fSPbwuZbU0NjTdZhG3mLu-yhMA8tNjE3dsO0IdczR3CqVu-PiiDdXIJqTdCs19QBkuEXWtEbk/s400/gisslarbo_herrgard.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i><a href="http://nonshine.blogspot.com/2011/10/kolsva-gisslarbo-herrgard.html">Gisslarbo Herrgård</a></i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div>
Att de flesta av Axel Olofs fastrar lämnade bygden när de gifte sig ser man i kyrkoböckerna från slutet av 1800-talet som finns i Riksarkivet. Även Axel Olofs tre syskon lämnade godsen. De olika spår jag kunnat följa efter syskonen och syskonbarnen upphör i Shiraz i dåvarande Persien 1914; i Guayaquil i Ecuador 1957; på Strandgatan 1B och Norrlands artilleriregemente i Östersund samma år (Axel Olofs nämnde bror Georg blev regementschef där 1927); på en plantage någonstans i Argentina 1975 och på Frejgatan 20 i Stockholm 1977. Det förde mig tillbaka till Riddarhyttan och Gisslarbo. Med annons i lokaltidningen, anslag i biblioteken och kontakter med hembygdsföreningar och släktforskare försökte jag få kännedom och komma i kontakt med efterkommande till Axel Olofs farbröder, fastrar och kusiner, som kanske stannat kvar i trakterna av Köping. Någon släkting lyckades jag tyvärr inte finna. Men det betyder inte att det inte skulle kunna finnas någon i Sverige <a href="https://www.army.gov.au/our-work/unrecovered-war-casualties/fromelles/the-fromelles-project">som med ett DNA-prov skulle kunna identifiera Axel Olof Ohlsons kvarlevor</a> – om dessa nu skulle finnas bland dem som grävts fram och ännu inte identifierats.</div>
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-8138320477181318222018-07-31T00:02:00.000+02:002018-07-31T08:33:00.597+02:00Michael Welanders släktingar i första världskrigetJag fick ett läsarbrev från <a href="mailto:mickewel@gmail.com">Michael Welander</a> i Stockholm. Han berättade att hans farfars morbror deltog i första världskriget som amerikansk soldat, och att en argentinsk släkting på hans mors sida deltog som fransk främlingslegionär och senare som fransk pilot. Det är nog ganska unikt i Sverige.<br />
<br />
Det har inte berättats några historier i Michael Welanders familj om att hans farfars morbror Oscar J. Welander varit soldat i första världskriget, skriver han. Han kände till att Oscar hade utvandrat, men att han hade deltagit i kriget fick Michael reda på först efter att han själv släktforskat.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqdc_oN8db_JK_T92bBYx_uAhivpbLUQTAK8bCCEXHZCexNqKyLxl3jZLTfEBYgDn5z2hr-EWoRyeaD7hQ_csI72jLOWuJvKsoZK3SorMuK7dlwAbjlspGEPJLSu5t9PDZkdfZbvPVCV4/s1600/Oscar_J_Welander.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="807" data-original-width="488" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqdc_oN8db_JK_T92bBYx_uAhivpbLUQTAK8bCCEXHZCexNqKyLxl3jZLTfEBYgDn5z2hr-EWoRyeaD7hQ_csI72jLOWuJvKsoZK3SorMuK7dlwAbjlspGEPJLSu5t9PDZkdfZbvPVCV4/s640/Oscar_J_Welander.jpg" width="386" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Oscar J. Welander</i></div>
<br />
Oscar Johan Welander utvandrade från Kalmar till USA år 1911 tillsammans med sin två år yngre syster Kristina. Kristina, som är Michael Welanders farfars mor, dog redan ett halvår efter att de anlänt till USA, inte ens 19 år gammal (Michael Welanders farfar var dock född och uppväxt i Sverige).<br />
<br />
Oscar mönstrade för USA:s armé som 26-åring i juni 1917. Han var då ogift, bodde på landsbygden i West Park vid Hudsonfloden norr om New York. Som yrke uppgav han vid mönstringen "housework": han var anställd av ingen mindre än Oliver Hazard Payne, som hade varit överste i inbördeskriget och som ansågs vara en av landets rikaste personer – Oscar Welander arbetade vid den stora egendomen i West Park, närmare bestämt <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Col._Oliver_Hazard_Payne_Estate">Col. Oliver Hazard Payne Estate</a>, vilken numera är listad i National Register of Historic Places.<br />
<br />
Som amerikansk soldat var Oscar J. Welander i Frankrike från juli 1918 till februari 1919. Han deltog i striderna vid Meuse-Argonne. Han blev amerikansk medborgare och dog i USA 1977.<br />
<br />
<br />
Det berättades dock en hel del i familjen om Michael Welanders släkting från Argentina på moderns sida. Men vad gäller denne släkting är det mer osäkert vad gäller de exakta släktrelationerna. Michael Welander skriver att hans mormor och morfar brukade ta fram tidningsurklipp om denne person, och att de med stolthet berättade att han var en släkting. I familjen talade man om honom som "Tio", vilket betyder farbror eller morbror, men släktskapet kan vara mer avlägset än den svenska betydelsen i ordet, framhåller Michael. Släktingen hette <a href="https://es.wikipedia.org/wiki/Vicente_Almandos_Almonacid_(hijo)">Vicente Almandos Almonacid</a> och var från La Rioja, Argentina. Michael Welander morfars mor hette Tomasa Almonacid och var också från La Rioja – så mycket är säkert.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiceZbMVSv9wwAmBaylt4K2N98L0J2shD_VY3tn_FLtvvBpiEl9kksqIkvG8rEwXWHUZRgbp_R0oE_j1krou0Rzv3N1Ng5m8mfcaOK6PftB_8y-W3X-oVrIkI3MyQn7WfUNqWJtCfn-jZQ/s1600/Vicente_Almandos_Almonacid.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="611" data-original-width="452" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiceZbMVSv9wwAmBaylt4K2N98L0J2shD_VY3tn_FLtvvBpiEl9kksqIkvG8rEwXWHUZRgbp_R0oE_j1krou0Rzv3N1Ng5m8mfcaOK6PftB_8y-W3X-oVrIkI3MyQn7WfUNqWJtCfn-jZQ/s400/Vicente_Almandos_Almonacid.jpg" width="295" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Vicente Almandos Almonacid</i></div>
<br />
Som ung flyttade Vicente Almandos Almonacid till Buenos Aires. Han var intresserad av flygplan och flyttade till Paris för att studera flygteknik. När kriget bröt ut tog han värvning i franska främlingslegionen för att senare ansluta sig till franska flygvapnet. Som fransk pilot var han bland de första på den allierade sidan som genomförde nattliga flygbombningar.<br />
<br />
Efter kriget startade Vicente Almandos Almonacid tillsammans med några fransmän det första kommersiella flygbolaget i Argentina, Aeroposta. En flygplats i Argentina är idag uppkallad efter honom, <a href="https://es.wikipedia.org/wiki/Aeropuerto_Capit%C3%A1n_Vicente_Almandos_Almonacid">Capitán Vicente Almandos Almonacid Airport</a>.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-26663099442824538172018-06-25T15:37:00.002+02:002018-06-25T15:46:45.765+02:00"Svenskar i världskrigets skyttegravar" - recension i tidskriften Respons<div class="text_exposed_root text_exposed" id="id_5b30ee9190a346a81575350">
<span style="font-family: inherit;">Min bok <em><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a></em> har fått en mycket trevlig och dessutom stort uppslagen recension i senaste numret av tidskriften <em><a href="http://tidskriftenrespons.se/recension/svenskar-varldskrigets-skyttegravar/">Respons</a></em>, skriven av Lina Sturfelt, historiker i Lund, lektor i mänskliga rättigheter, som har skrivit en hel del intressant om första världskriget i Sverige - en forskare som jag har största respekt för. Detta gläder mig mycket, det är få förunnat att få en så fin och initierad recension i en så respektabel tidskrift. Jag bugar mig.<span class="text_exposed_show"> Djupt.</span></span><br />
<div class="text_exposed_show">
<span style="font-family: inherit;"> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib4TziiqNVlozoj35ZfZQZyafA3TY9U6HM7EdAO_W0bCLui_T8wCx46CLLRi8ZJWFIgajV-K_qzuVDnLiPGnIzGk9aS2c18VCg7eAzJBYrnQL3zG76MjlgH5tfAdsTUQ8zi6bKAtqLDWk/s1600/Nils_Fabiansson_Respons.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib4TziiqNVlozoj35ZfZQZyafA3TY9U6HM7EdAO_W0bCLui_T8wCx46CLLRi8ZJWFIgajV-K_qzuVDnLiPGnIzGk9aS2c18VCg7eAzJBYrnQL3zG76MjlgH5tfAdsTUQ8zi6bKAtqLDWk/s640/Nils_Fabiansson_Respons.jpg" width="640" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;"></span><br />
<span style="font-family: inherit;">Jag citerar från <em><a href="http://tidskriftenrespons.se/recension/svenskar-varldskrigets-skyttegravar/">Respons</a></em>:</span><span style="font-family: inherit;"> </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"></span></span></span></span><blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;">Uppfattningen att svenskar inte var med i första världskriget vederläggs i denna bok. Nils Fabiansson är främst intresserad av dem som var vid fronterna och visar att det finns tidigare outforskat material. Det gäller inte minst de utvandrade svensk-amerikaner som deltog i kriget och som hittills varit bortglömda. Fabiansson har gett ett viktigt bidrag till den svenska historien om första världskriget som dessutom är tillgängligt för en bred publik. </span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;">[...] </span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;">I de elva<b> </b>kapitlen får vi bland annat möta den svenska konstnärskolonin i Paris och de unga män som tog värvning i franska främlingslegionen, liksom frivilliga på den andra sidan i tyska armén. Även andra viktiga händelser på svensk mark, som åtminstone i sin samtid gjorde stort intryck på de neutrala svenskarna skildras, som flyktingvågen i augusti 1914 och de så kallade krigsinvalidtransporterna, under vilka 63 000 sjuka och invalidiserade krigsfångar från Ryssland respektive Österrike-Ungern, Osmanska riket och Tyskland utväxlades genom Sverige med tåg genom Röda Korsets försorg. Efter vapenstilleståndet fylldes de små skånska orterna Ljungbyhed och Revingehed vintern 1918–1919 av drygt 8 000 internerade brittiska, franska och italienska krigsfångar på väg hem, varav några aldrig kom hem utan avled i spanska sjukan på vägen och fann sin sista vila på Riseberga kyrkogård och Norra kyrkogården i Lund.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space">[...] </span> </span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space">Även om Fabianssons bok är en i huvudsak manlig historia skymtar några kvinnor förbi, som Anna Lindhagen med sitt humanitära arbete för det ockuperade Belgien och Selma Lagerlöf som våndas över både det stora kriget och förväntningarna på att hon ska lyckas skriva en stor roman om det. Det blir så småningom den svalt mottagna <i>Bannlyst</i>, inspirerad av hennes egna hemska upplevelser sommaren 1916, då de uppsvällda och svårt åtgångna kvarlevorna av offren från slaget vid Skagerack flöt upp på de bohuslänska badklipporna som en högst påtaglig påminnelse om krigets närvaro därute.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></span></span></span></span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space">[...] </span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space">Mellan raderna och i noterna levererar författaren också en hel del kritik mot populära myter och förledande dramatiseringar av kriget, både i källmaterialet och av mer samtida uttolkare. Särskilt hårt går han åt den svenska versionen av tv-serien <i>Det stora kriget</i> från 2014, med sina dramatiserade vittnesmål utifrån sex svenskars dagböcker, varav två (Elow Nilson och Claës von Rosen) också figurerar i <i>Svenskarna i första världskriget</i>, den senare som huvudperson i ett kapitel. Att sprida krigsmyter kan man däremot inte beskylla Fabiansson för, som noggrant och reflexivt återger sina källkritiska överväganden och problem. </span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space">[...] </span> </span></span></span></span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"></span></span></span> </blockquote>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;">
</span></span></span><br />
</blockquote>
</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://tidskriftenrespons.se/recension/svenskar-varldskrigets-skyttegravar/"><img alt="http://tidskriftenrespons.se/recension/svenskar-varldskrigets-skyttegravar/" border="0" data-original-height="939" data-original-width="858" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVcdafnEt-7k032wSSnZpL7-7mfDMSvGvmitm7QBxqWx1BLXIMEG5UEjuPLn0ti2lEhfdSNQt-zSuB1lcDRE8a1b8brFNT8-9Q2-P91Gi-0dLut8dEXsHYpHYOkaqvdoTZkwJ1IBQ7mmY/s640/Respons_Svenskarna.JPG" width="584" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://tidskriftenrespons.se/recension/svenskar-varldskrigets-skyttegravar/"></a> </div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-17087657610730928252018-06-23T10:51:00.001+02:002018-06-23T10:56:11.266+02:00Marika Stiernstedt och den svenska insamlingen till byn Craonne Flera svenskar i första världskriget dyker upp redan i min förra bok, Nils Fabiansson, <a href="http://www.norstedts.se/bocker/113204-historien-om-vastfronten"><i>Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</i> </a>(Norstedts 2018), bland andra Marika Stiernstedt, som reste till västfronten under kriget, skrev propagandaskrifter för fransmännen och som efter kriget var med om att organisera en insamling för att bygga upp en fransk by vid Chemin des Dames, där svenska främlingslegionärer befunnit sig under kriget.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://stockholmskallan.stockholm.se/post/16328"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="550" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfIb5_J4jPEuGo0yPTPoaBfxwevGqzFy1V9TNFsej2F-Qo223pCuuxjd1hLhkHYCQh5srV7YWkO4k-oLSYvT_as0mqHiP6NFrOayA5cIClB8wxaPIAq7xahgC2t_TL0K42eZZMXEmMe3A/s640/Stiernstedt.jpg" width="440" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Marika Steirnstedt</i></div>
<br />
Utdraget nedan är från sidorna 245–251, kapitlet ”Det svenska rådhuset i Craonne” (fotnoter med referenser och ytterligare information kan hittas i boken, som är slut på förlaget, men som kan beställas <a href="mailto:nils.fabiansson@gmail.com">direkt från mig</a>):<br />
<br />
-----<br />
<br />
<div>
Craonne blev en politiskt laddad symbolisk punkt i kriget under slaget vid Chemin des Dames. Byn är väl känd bland fransmän än i dag, kanske främst genom Craonnesången, som bygger på en populär vals från 1911 (”Bonsoir m’amour” av Charles Sablon). Soldaterna satte olika texter till melodin under kriget, varav några versioner blev nedtecknade. Många i Sverige har hört refrängen, som Six-Sous, en av de dödsdömda i filmen <i>En långvarig förlovning</i>, vrålar i ingenmansland när han vill, som en sista önskan, stå rakt upp och ”pissa som en man”:</div>
<blockquote class="tr_bq">
<div style="text-align: center;">
Farväl till livet, till kärleken</div>
<div style="text-align: center;">
Farväl alla kvinnor</div>
<div style="text-align: center;">
Det är över nu! För alltid! </div>
<div style="text-align: center;">
Detta avskyvärda krig </div>
<div style="text-align: center;">
På Craonnes platå </div>
<div style="text-align: center;">
kommer vi att stupa </div>
<div style="text-align: center;">
För vi är alla dömda </div>
<div style="text-align: center;">
Vi är offrade </div>
</blockquote>
<div>
Den 40-årige väg- och broentreprenören Johan Malm från Hässleholm gjorde ett lite längre besök i den omtalade byn Craonne när han som slagfältsturist besökte Chemin des Dames i mars 1923: </div>
<blockquote class="tr_bq">
Städerna återuppbyggas i allmänhet inte på dess förutvarande plats. Alla lågo de på Chemin des Dames-åsens sluttningar inbäddade bland skogar och vin- och fruktodlingar. Men bland dessa numera så ogästvänliga omgivningar bygger man inte upp de nya städerna, utan förläggas de på det angränsande, avröjda slättlandet i närheten av det förra läget. Staden Craonne, som var den största av dem, återuppbyggdes sålunda ett par kilometer söder om ruinerna. Den nya staden består nu av ett par hundra provisoriska träkåkar regelrätt utplacerade längs breda avenuer och blivande boulevarder, som emellertid ännu bestå av gräsklädda betesmarker. Träkåkarna skola efterhand ersättas med stenhus, och gatorna skola iordningställas, då man hinner och får råd. [...] En stor del av Chemin des Dames ruinfält skola inte repareras. Förstörelsen är så omfattande, att man inte anser sig ha råd därtill. [...] På ett ställe å en kulle i närheten av Craonnes ruiner är rest ett granitmonument, vars inskription täljer, ”att ruinfälten skola till evärderlig tid kvarligga, såsom monument över krigets förödelser och brottsliga vansinne och tyskarnas brutala framfart”.</blockquote>
<div>
Malm talar om städer, men det handlar egentligen om vad vi skulle kalla byar. Inte ens kommunen Craonne, som fram till kriget var en administrativ centralort i bygden, hade varit en stad i ordets rätta bemärkelse. 600 personer hade bott i byn vid krigets inledning. I dag förvaras en svensk flagga i byns rådhus och borgmästarens besökare möts av en mycket centralt placerad svart marmortavla med en intressant skrift: </div>
<blockquote class="tr_bq">
<div style="text-align: center;">
La suède</div>
<div style="text-align: center;">
en souvenir de ses fils </div>
<div style="text-align: center;">
tombés au service de la france </div>
<div style="text-align: center;">
dans les environs de Craonne</div>
<div style="text-align: center;">
a offert cet hôtel de ville</div>
<div style="text-align: center;">
à la commune héroïque de Craonne </div>
</blockquote>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAMvbcGnuYYj8-sSRdIsFaGBgwlyWk287S4TkhWnKsqy8IpVNQpu7NITCRFhjzgsnxDmUcca_rroYdBT5BHIsvpm8Zx-pCPx_AfRi8Wb46ZLDBX5e8AzeccZlAXCVfioWDqrdHombYyeY/s1600/craonne_suede.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="463" data-original-width="620" height="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAMvbcGnuYYj8-sSRdIsFaGBgwlyWk287S4TkhWnKsqy8IpVNQpu7NITCRFhjzgsnxDmUcca_rroYdBT5BHIsvpm8Zx-pCPx_AfRi8Wb46ZLDBX5e8AzeccZlAXCVfioWDqrdHombYyeY/s640/craonne_suede.jpg" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Alltså på svenska: </div>
<blockquote class="tr_bq">
<div style="text-align: center;">
Sverige</div>
<div style="text-align: center;">
som till minne av sina söner</div>
<div style="text-align: center;">
som föll när de tjänade Frankrike</div>
<div style="text-align: center;">
i närheten av Craonne</div>
<div style="text-align: center;">
skänkte detta stadshus</div>
<div style="text-align: center;">
till den heroiska staden Craonne. </div>
</blockquote>
<div>
Under år 1918 bildades den svensk-franska vänskapsföreningen L’Amitié Franco-Suédoise. Redan i november 1918 inledde ”svenskkolonin i Paris”, som de kallade sig, en insamling av medel ”till Frankrikes skövlade städer och byar”. När ett upprop om insamlingen spreds i Sverige i början av januari 1920 hade Parissvenskarna redan samlat ihop 50 000 franc. Uppropet var undertecknat av 84 personer, bland andra Hjalmar Branting, Carl Eldh, Selma Lagerlöf, Ellen Key, Torgny Segerstedt, Hjalmar Söderberg och Nathan Söderblom. </div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2JN-rpx0H77tUWVCXjB6s7GcKo_4rkNFX8KUpnl19Rw57WwhpN-8dfcTVC-D07BYBB846ew3vRNumGTDs2QHqlIB5DSl8tjNFAjUdvNlDA69pJNE6k9hBXuA_Zy4_9u1PfYAYtm-xhq0/s1600/Upprop_L%2527Amitie%25CC%2581+Franco-Sue%25CC%2581doise.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="956" data-original-width="640" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2JN-rpx0H77tUWVCXjB6s7GcKo_4rkNFX8KUpnl19Rw57WwhpN-8dfcTVC-D07BYBB846ew3vRNumGTDs2QHqlIB5DSl8tjNFAjUdvNlDA69pJNE6k9hBXuA_Zy4_9u1PfYAYtm-xhq0/s640/Upprop_L%2527Amitie%25CC%2581+Franco-Sue%25CC%2581doise.jpg" width="428" /></a></div>
<div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
Ytterligare en vid denna tid mycket välkänd ententevän och för denna bok intressant person hade skrivit under uppropet, författarinnan och friherrinnan Marika Stiernstedt, som redan hösten 1914 hade initierat insamlingar till Belgiens hem- och faderlösa. I februari och mars 1915 hade hon sedan rest runt och talat för Belgieninsamlingen ”i Gävle, Falun, Karlstad, Arvika, Filipstad, Söderköping, Valdemarsvik m.fl. orter i mellersta Sverige”. Föredraget, som till stor del handlade om de tyska illdåden, hade hon därefter låtit publicera som Den grymma läxan, en liten skrift som kom ut i april 1915. Samma vår hade hon också blivit anlitad av den franska legationen i Sverige för att översätta och bearbeta en kort fransk propagandatext (<i>Les crimes allemands: d’après des témoignages allemands</i>), även den om de tyska illdåden, som sedan publicerades anonymt med titeln <i>Några illustrationer till Tysklands krigsföring</i>. Under ett par månader i september–november 1915 hade hon på inrådan av dåvarande svenska sändebudet i Bern, greve Albert Ehrensvärd, rest med tåg via Tyskland och Schweiz till Frankrike, där hon träffat franska militärer och besökt krigsfångeläger och till och med under tre dagar blivit förevisad skyttegravar vid fronten. Hemkommen till Sverige hade hon i december 1915 hållit fyra, som det står i tidningsannonserna, ”kåserande föredrag” rubricerade ”Ensam kvinna vid fronten” vid KFUM och Folkets hus i Stockholm och ett vid KFUM i Uppsala. Tyngdpunkten i föredraget hade legat på de tre besöken vid fronten i Champagne. <i>Dagens Nyheter </i>refererade exempelvis att författarinnan sagt att hon i skyttegravarna vid ett tillfälle ”trampade på en människoarm, klädd i en tysk uniformstrasa”. Denna händelse återfinns sedan i den tryckta texten av föredraget, vilken gavs ut i början av 1916. Händelsen skildras också i kapitlet ”Tre dagar vid fronten” i den utvidgade pamflettboken <i>Frankrikes själ: Minnen och intryck</i>, som kom i bokhandeln i mars 1916, och som översattes och publicerades i Frankrike i augusti 1917 som <i>L’ame de la France: Souvenirs et impressions</i>, med författarens adliga titel väl synlig på titelbladet, till skillnad från i Sverige där hon inte skyltade med den. Hon hade också skrivit om resan i flera artiklar i exempelvis <i>Dagens Nyheter </i>och <i>Social-Demokraten</i>. Vid sidan av föreläsningarna hade hon i december 1915 haft en ”fotografiutställning” på Fredsgatan 3 i Stockholm. Dessutom hade hon visat sitt ”anspråkslösa ’krigsmuseum’”, som hon kallade det, vid en krigsutställning som <i>Svenska Dagbladet </i>arrangerat på Birger Jarlsgatan 18 vid Stureplan i Stockholm [utställningslokalen på Stureplan, som även kallats <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ostermans_marmorhallar">marmorhallarna</a>, är den i dag inglasade innergården mellan Espresso House och Lagerhaus] före jul 1915 till förmån för de nödlidande i staden. Stiernstedt skriver själv om sin samling: </div>
<blockquote class="tr_bq">
Där funnos en flygarpil, tyska och franska kulor, granatskärvor m. m. Samt en tysk brandpastilj, min största raritet, en tingest, stor som en tvååring, fabricerad av koncentrerade, ytterligt brännbara ämnen, och som av tyskarne brukat användas – alldeles som de brännbara vätskorna – till att hastigt öka eldsvådornas effektivitet, där hus eller byar stuckits i brand. </blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Jag besökte Sv. D:s utställning och fann, att min pastilj icke exponerats. Det hade kommit redaktionellt förbud mot den, fick jag veta.</blockquote>
</div>
<div>
<div>
På väggarna i utställningen hängde bilder från olika krigsskådeplatser. En stor mängd krigslitteratur, pamfletter och militära trycksaker hade samlats ihop. Sven Hedin bidrog med originalteckningar från sitt halvår långa besök på östfronten. Mitt i utställningshallen stod en stor monter med granathylsor, dödsbrickor, ryska kosackpiskor, infanterispadar och ”splitternya franska hjälmar” och ”ett stort sprängstycke af en granat från en tjocka Bertha, upplockadt i Antwerpen af dr Karl Hildebrand, samt en fransk 75-mm. granathylsa, ställd till förfogande af grosshandlare Norrbohm”. Krigsutställningen var enligt tidningens referat från invigningen den 15 december ”den första i sitt slag i detta land”:</div>
<blockquote class="tr_bq">
Friherrinnan Marika Stjernstedt, som helt nyligen återvändt från Frankrike, har här bidragit med en kollektion, i hvilken man lägger märke till åtskilliga granat-skärfvor, otäcka skarpkantade och hvasshörnade tingestar, på hvilka man blott behöfver kasta en aldrig så flyktig blick för att förstå huru otäcka och svårläkta sår de måste upprifva. </blockquote>
</div>
<div>
I hängivelse, anda och metoder – och inte minst i förmåga att kombinera ideellt engagemang med egennytta – var Stiernstedt påfallande lik sin inhemske motståndare Sven Hedin, som hon ofta argumenterade mot. I en anmälan i samtida <i>Biblioteksbladet</i> läser man att ”M. S:s olika bedömda föredrag innehåller en lovsång till Frankrike, som, menar hon, kämpar för ett ideal, och där ’varje soldat fattat sin uppgift såsom verkligen varande en uppgift, inte bara i fädernerslandets, utan i mänsklighetens tjänst’”. Bilderna i den lilla fotografiutställningen hade den franska arméns bildavdelning försett henne med, ett trettiotal förhållandevis milda propagandabilder med i huvudsak frontlandskap och ruiner, franska soldater och tyska krigsfångar (det var i stort sett samma bilder som publicerades i veckopressen och i tidningarna, men här fick man se de fotografiska papperskopiorna av originalnegativen, vilka hade en helt annan kvalitet än de kraftigt rastrerade och ofta mycket dåliga och retuscherade reproduktionerna som allmänheten annars fick se i pressen på den tiden). På baksidorna är de stämplade ”Section Photographique de l’Armée” och liknande – jag har sett dem själv, förvisso inte på utställningen, men de ligger i en kartong i Carolinabiblioteket i Uppsala. På sina föredrag från Frankrikeresan hade hon haft trikoloren hängande bakom sig. Enligt tidningarnas referat hade hon ständigt blivit avbruten av applåder, men ett tjugotal personer hade också lämnat lokalen den första kvällen när hon fört fram frågan om tyska ”rysligheter”. Det hade talats franska på varje stolsrad och i publiken hade bland andra Hjalmar Branting noterats, och han hade inte varit en av dem som gått därifrån. Två år senare, våren 1918, hade Stiernstedts lilla skrift <i>Från Frankrike fjärde krigsåret</i> getts ut efter en andra resa till Frankrike vid årsskiftet 1917–1918, en resa som även denna hade följts av föredrag i Stockholm, Uppsala, Göteborg och en rad städer i bland annat Dalsland, Värmland, Mälardalen och Småland under februari och mars 1918. Vid vapenstilleståndet hade hon än en gång befunnit sig i Frankrike och året därpå hade hon givit ut, tillsammans med Anna Lindhagen, skriften <i>Témoignages suédois 1914–1919</i>, en sorts försäkran av flera svenska intellektuella att de stått på rätt sida under kriget.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
I uppropet för återuppbyggnaden av Craonne nämns att liknande insamlingar gjorts i Norge (man syftade säkert på Bouchavesnes). Man skriver också uttryckligen att svenskar fått sitt elddop och stupat, inte vid eller i närheten av, utan ”i den lilla staden Craonne”, och att det därför var lämpligt att skänka de insamlade medlen till just Craonne. I ett brev till svenska utrikesdepartementet daterat den 27 februari 1920 skrev ambassadören i Paris, greve Albert Ehrensvärd, på föreningens Pariskommittés vägnar. Han använde formuleringar mycket lika uppropets: </div>
<blockquote class="tr_bq">
Afsikten är att skänka de insamlade medlen till den lilla staden Craonne, som nu ligger i ruiner och har denna plats valts särskildt emedan de frivilliga svenskar, som deltogo i kriget, där fingo sitt elddop och likaledes flera af dem där stupat. Medlen äro afsedda närmast till uppförandet af mairiet, å hvilken byggnad en minnestafla torde för framtiden hugfästa minnet på samma gång af de frivilliga svenskar, som där föllo och af den medkänsla för Frankrikes tunga lidande under kriget, som tagit sig uttryck i denna insamling.</blockquote>
<div>
Den 8 oktober 1920 mottog Craonnes borgmästare 555 000 franc från den svenska insamlingen, vilket skulle räcka till ett nytt rådhus. Knappt ett år senare, den 23 augusti 1921, kunde borgmästaren ta emot ytterligare 162 101 franc från Sverige. När marskalk Joffre skulle ge utmärkelsen Croix de Guerre till kommunen Craonne den 7 augusti 1921 blev greve Ehrensvärd inbjuden till ceremonin – om han var närvarande har jag inte kunnat få besked om. </div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglb-KeXmO93DaUKydgDtGoMXikCEBGwZbca-AKAcaZSRvISpijVopvg3hZJ60hbql9aZKKsxnw0kMNo9RGl2cXMm8x7i0dmEN5xR3Ytb1yI2qUyoyRAdATiMS34ReOdjtktDI7alZvcPw/s1600/CraonneFabiansson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="671" data-original-width="535" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglb-KeXmO93DaUKydgDtGoMXikCEBGwZbca-AKAcaZSRvISpijVopvg3hZJ60hbql9aZKKsxnw0kMNo9RGl2cXMm8x7i0dmEN5xR3Ytb1yI2qUyoyRAdATiMS34ReOdjtktDI7alZvcPw/s640/CraonneFabiansson.jpg" width="510" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
Svenska främlingslegionärer befann sig i närheten av Craonne under våren 1915, närmare bestämt vid grannbyn Craonelle, men några svenskar har förmodligen aldrig stupat vid Craonne. De styrkor från främlingslegionen som stred med den marockanska divisionen, och som de svenska främlingslegionärerna tillhörde, befann sig vid tiden för Nivelleoffensiven 1917 i Champagne, drygt fem mil från Craonne. Den 38-årige August Sporre Wend Pettersson från Förkäla stupade den 24 april 1917, ”au secteur d’Aubérive (Marne)”, som det mycket kortfattat står i arméarkivets kartotek, alltså vid avledningsoffensiven öster om Reims, som inleddes ett par dagar efter Chemin des Dames. Ytterligare minst en svensk i främlingslegionen stupade år 1917. Det var den 39-årige Gustave Wirén från Nyköping, som enligt sitt registerkort avled på ett militärsjukhus i Chaumont-sur-Aire söder om Verdun den 5 september 1917. När och var han fick sina skador framgår inte, men legionen stred också vid Verdun i augusti 1917. Hans grav är i Rembercourt-Sommaisne, i en krigskyrkogård som anlades efter kriget en halvmil från Chaumont.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Märkligt nog nämner inte slagfältsturisten Johan Malm något om det unika svenska ekonomiska bidraget till Craonne. Men pengar hade donerats till byn även från Kanada och USA, liksom från de franska städerna Cannes och Bordeaux samt av olika privatpersoner, för bland annat arbetet med vägar, dricksvatten, kyrka, bibliotek och skola. Vid mitten av 1920-talet var flera franska arkitekter och omkring 400 arbetare från olika delar av Europa sysselsatta med byns återuppbyggnad. Trots det återfick byn aldrig sin forna glans. Endast ett trettiotal bostadshus byggdes i det nya Craonne, inte några kilometer som Malm påstår, men en halv kilometer från byns ursprungliga läge. Till och med ett par gamla provisoriska baracker från 1920-talet står ännu kvar, ”träkåkarna”, som Malm nämner (t.ex. 3 Route de Craonnelle), och har alltså aldrig blivit ersatta med stenhus – vilket är mycket ovanligt. Av byns omkring 600 invånare före kriget återvände endast upp mot 170. I dag bor färre än 80 personer här. Det i förhållande till den efterkrigstida befolkningsutvecklingen mycket överdimensionerade rådhuset, liksom skolan, skulle nog för övrigt snart behöva ett nytt ekonomiskt bidrag. Hela byn är i dag överlag ganska förfallen och öde. </div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
------</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Utdrag ur Nils Fabiansson, <i><a href="http://www.norstedts.se/bocker/113204-historien-om-vastfronten">Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</a></i> (Norstedts 2018) sidorna 245–251. Fotnoter med referenser och ytterligare information kan hittas i boken, som är slut på förlaget men som kan beställas <a href="mailto:nils.fabiansson@gmail.com">direkt av mig</a>.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-61672417223345034702018-05-30T12:33:00.001+02:002018-05-30T12:35:41.766+02:00"Korvforten" och Föreningen för Stockholms Fasta Försvar <br />
I min förra bok, <i>Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</i> (2014), berättade jag kort om de så kallade korvforten, gevärsgallerier som byggdes ideellt vid tiden för första världskriget norr och söder om Stockholm. Jag nämnde även det motsvarande söder om Göteborg, "Göteborgs södra front". Jag citerar mig själv (s. 197–198): <br />
<br />
"Med hjälp av insamlade medel lät den nybildade Föreningen för Stockholms Fasta Försvar åren före och under kriget bygga gevärsgallerier i betong, "korvfort", på inköpt och frivilligt upplåten mark vid passen mellan sjöarna ett par mil norr och söder om stadskärnan, bland annat i närheten av Arninge och vid Trollbäcken. Föreningen hade stöd på högsta nivå: år 1912 reste den en staty på yttre borggården vid Kungliga slottet i Stockholm. Monumentet föreställer Kristina Gyllenstierna, som ledde försvaret av Stockholm 1520. Det står ännu kvar. Så mycket donerades till föreningen, att en stiftelse skapades som kan dela ut medel än i dag. God ekonomi gäller även Föreningen för Göteborgs Försvar, som bildades två år före första världskrigets utbrott, och som köpte mark för att bygga en halvpermanent försvarslinje vid "Göteborgs södra front" från Otterbäck i Askim till Sisjön. Genom lokala insamlingar köptes enskilda kulsprutor till landstormsförband. Samtidigt uppstod frivilliga automobil- och motorbåtskårer på olika håll i landet – allt för att ge stöd åt det vad man tyckte otillräckliga försvaret av Sverige."<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl-cXVF3-taOI_yb1p8Uyg_Co_MOXW46C5TaUVDt98Db7sXi_HuLruwu3KkvIZBaBu43y4bTOpf5L6N9w_JMDx45AMipVojcRSFJY_EGEABWxXayhrX_Zxpo6PuYLldKkM3Tv-3T7mZvE/s1600/1024px-M%25C3%25A5ndalsfortet_2011i.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="722" data-original-width="1024" height="450" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl-cXVF3-taOI_yb1p8Uyg_Co_MOXW46C5TaUVDt98Db7sXi_HuLruwu3KkvIZBaBu43y4bTOpf5L6N9w_JMDx45AMipVojcRSFJY_EGEABWxXayhrX_Zxpo6PuYLldKkM3Tv-3T7mZvE/s640/1024px-M%25C3%25A5ndalsfortet_2011i.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Korvforten finns kvar än idag, och är lätta att hitta - jag rekommenderar alla som inte redan har gjort det att göra det (och om någon kan hitta några spår av "Göteborgs södra front" så vore jag tacksam för bilder att lägga ut)!<br />
<br />
Idag kan man läsa på Wikipedia om <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Korvlinjen">korvforten och korvlinjen</a> och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6reningen_f%C3%B6r_Stockholms_fasta_f%C3%B6rsvar">Föreningen för Stockholms Fasta Försvar</a>. Men första gången jag skrev om dem, redan för 20 år sedan, så var de inte lika kända: jag var till och med tvungen att låta försvarmakten "avhemliga" de dokument jag hittat på Krigsarkivet innan jag fick tillstånd att publicera artikeln. Artikeln handlade även om de befästningar som gjordes under andra världskriget, och som också är bevarade än idag - från mitt kontor i på universitetet ser jag den tidens betongpianon och draktänder vid Frescati, några hundra meter söder om de så kallade södra husen.<br />
<br />
Jag hittade <a href="http://www.jr4it.com/minnen/html/SvD%208%20maj%201998.htm">artikeln på nätet</a>, där någon lagt ut den för länge sedan:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6fZXrMVE3yETuwIzouFsTIGyIDsNWi65GxokAztvY6Sb_xBdn95ojmV5X6eP0GLlcg4FL1ZjAk3Od_bBArrZucZXa40PiGmEEHyoAK9odaZf4hyphenhyphenuwLyV8ZKQbD9GyoFCpx764nuOkgCQ/s1600/FastSthl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="482" data-original-width="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6fZXrMVE3yETuwIzouFsTIGyIDsNWi65GxokAztvY6Sb_xBdn95ojmV5X6eP0GLlcg4FL1ZjAk3Od_bBArrZucZXa40PiGmEEHyoAK9odaZf4hyphenhyphenuwLyV8ZKQbD9GyoFCpx764nuOkgCQ/s1600/FastSthl.jpg" /></a></div>
<br />
<strong>"Fästning Stockholm"</strong>, <a href="http://www.jr4it.com/minnen/html/SvD%208%20maj%201998.htm">publicerad i <i>Svenska Dagbladet</i> den 15 maj 1998:</a><br />
<br />
<b>Mossa och graffiti täcker de flesta. Likväl finns de kvar, anläggningarna från 1900-talets första hälft som skulle skydda Stockholm vid händelse av krig. Befästningarna har sedan länge spelat ut sin roll men många vill bevara.</b><br />
<br />
Meterstora draktänder i cement. Fastrostade järngrindar vid infartsledernas vägkanter. Höga cementklossar som ställföreträdande klippbranter mellan höjder och sjöar eller vid broarna in till stan. Regelrätta fort med både ålderdomliga bröstvärn och upp till 40 meter långa betonglimpor med skottgluggar. Spåren är många av det som en gång var "Fästning Stockholm", de försvarsanläggningar som skulle skydda huvudstaden.<br />
<br />
"Fästning Stockholm" lanserades vid sekelskiftet av Föreningen för Stockholms Fasta Försvar. Under första världskriget byggdes så med hjälp av insamlade medel och frivilligt upplåten mark Med hjälp av insamlade medel och frivilligt upplåten mark befästningslinjer mellan sjöarna en-två mil norr om Stockholm och söder om stadskärnan.<br />
<br />
Andra världskriget aktualiserade frågan. De gamla anläggningarna byggdes ut och nya anlades. Värn, grindar och stridsvagnshinder i betong skulle blockera broar och infarter, både utanför tullarna och på gatorna. Luftförsvarstorn restes på höjderna i och kring staden.<br />
<br />
Efter kriget upphörde byggandet och de mest störande befästningsarrangemangen avlägsnades. Många revs också för att ge plats åt förorter och vägar.<br />
<br />
De övriga glömdes bort sedan de militära försvarsprinciperna grundligt ändrats. På flera ställen runtom och i Stockholm står därför fortfarande spektakulära minnen från de båda världskrigen kvar. Det finns dock en återtagningsplan, om kriget kommer skall vissa gamla befästningar kunna iordningställas.<br />
<br />
-Under beredskapen byggde man ut, berättar överste Sven Karevik, f d inspektör för rikets befästningar och chef för fortifikationskåren. Markkontrakten löpte på 40-50 år. På slutet av 1980-talet började dessa gå ut och man var då tvungen att ta ställning till om man skulle ha anläggningarna kvar eller inte.<br />
<br />
-Riktlinjerna var att man skulle lägga ned det som inte ansågs värdefullt längre, konstaterar överste Karevik.<br />
<br />
<b>Förklarade sig nöjda</b><br />
Men all mark under befästningsanordningarna är inte alltid försvarets. När militären lämnade tillbaka marken fick de en så kallad nöjdförklaring, vilket betyder att markägaren förklarade sig nöjd med åtgärderna som gjorts.<br />
<br />
Gotlands länsstyrelse byggnadsminnesförklarade nyligen 17 skyddsvärn eller bunkrar från andra världskriget. Några sådana planer har dock inte länsstyrelsen i Stockholm.<br />
<br />
-Byggnadsminnen har en exklusivitet över sig, säger Mats Jonsäter, förste antikvarie vid Stockholms länsstyrelses kulturmiljöenhet. Sett från byggnadsminnessynpunkt har vi kanske de bunkrar byggnadsminnesförklarade som behövs på riksplanet. Men de här värnen är ändå en del av vår äldre nutidshistoria och vi kommer snart att konfronteras med frågan hur vi skall handskas med dem.<br />
<br />
Peter Bratt, enhetschef för arkeologiska enheten på Stockholms läns museum, pekar bl a på försvarsanläggningarnas historiska kontinuitet från medeltidens ringmur till dagens hemliga skärgårdsbaser. Förste antikvarie Ingrid Dyhlen-Täckman vid Stockholms Stadsmuseum har länge ansett att beredskapsminnena kring och i huvudstaden glömts bort:<br />
<br />
-De är en del av vår historia. Anläggningarna borde registreras även om de inte är formella fornlämningar.<br />
<br />
En utredning av Fortifikationsförvaltningen, Fortverket, föreslogs dock av olika skäl att mindre så kallade truppbefästningar inte skulle anses vara en nationell angelägenhet att bevara i allmänhet. Detta i motsats till ett antal större fästningar och fasta anläggningar främst längs kusterna, som skulle övertas av Statens fastighetsverk, bl a Vaxholms fästning och Siaröfortet.<br />
<br />
<b>Lokalt ansvar</b><br />
Bevarandefrågan för mindre anläggningar blir alltså länsstyrelsens ansvar, i samråd med militär, kommun, hembygdsföreningar och Riksantikvarieämbetet. Enligt Kenneth von Kartaschew, en av utredarna, fungerar redan denna föreslagna handläggningsrutin.<br />
<br />
-Ansvaret för den lokala historien är i huvudsak lokalt, säger avdelningsdirektör Robert Bennett vid Riksantikvarieämbetet, som arbetat vidare med denna utredning när det gäller de stora fästningarna.<br />
<br />
-Det är inte någon uppgift för de myndigheter som skall tillse det nationella kulturarvet att bevaka sådana anläggningar, det skulle få väl långtgående konsekvenser att ge alla bunkrar o dyl i landet full fornlämningsstatus.<br />
<br />
<b>Inga problem</b><br />
För Stockholms kommun bereder dock inte frågan några problem.<br />
<br />
-Att man har plockat bort alla militära anläggningar tror jag har varit ledstjärnan under tidigare exploatering av t ex Järvafältet, säger Rune Karlsson, tidigare markchef på Stockholms gatu- och fastighetskontor och nu regionchef för region väst.<br />
<br />
<i>Nils Fabiansson</i><br />
<i><em>___________________</em></i><br />
<em></em><br />
<br />
Ett par år senare (2001) upptogs flera av Korvlinjens gevärsgallerier i <a href="http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html">Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister</a>, se exempel från Trollbäcken nedan:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5vH0jdo6JzQ66ZzBtEjg6U50_fgQ4wDQILgBBEA-wVDlEArDBxLHB6wig1cD-atPltnfR6-vpqP6-K4rVlpNFV1J0KNQgaAGvEPBCEVxTDQfZ6VsGA0yG_ouACFEUMD09IXC01nMTdTs/s1600/Trollbacken_RAA.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="666" data-original-width="1174" height="363" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5vH0jdo6JzQ66ZzBtEjg6U50_fgQ4wDQILgBBEA-wVDlEArDBxLHB6wig1cD-atPltnfR6-vpqP6-K4rVlpNFV1J0KNQgaAGvEPBCEVxTDQfZ6VsGA0yG_ouACFEUMD09IXC01nMTdTs/s640/Trollbacken_RAA.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3p2JkOoAB3xmUWViVV1PvTAjD_uLavTwGEMS3nUc9Bsfk4VR4UPoW8jjJ9DBRymrT8LfQlaxiVZyw1IpcQgQtBCl9zia1-J_fGVIHdw5PYovv5cJqI51Owa3MxPxGvOLGuDeWACSdUlI/s1600/RAA_inventering.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1132" data-original-width="1600" height="452" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3p2JkOoAB3xmUWViVV1PvTAjD_uLavTwGEMS3nUc9Bsfk4VR4UPoW8jjJ9DBRymrT8LfQlaxiVZyw1IpcQgQtBCl9zia1-J_fGVIHdw5PYovv5cJqI51Owa3MxPxGvOLGuDeWACSdUlI/s640/RAA_inventering.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<em></em><br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-34570435455187427422018-05-19T12:03:00.000+02:002018-05-19T21:59:07.153+02:00Den amerikanske soldaten Aron Hjelm från MariannelundJag fick ett läsarbrev från <a href="mailto:leif.hagberg@hotmail.com">Leif Hagberg</a> i Visby, som berättade att han nyligen upptäckt att två av hans farmors bröder, Ernst och Aron Hjelm, som emigrerade 1912 och 1914, mönstrade för USA:s armé och kanske även deltog kriget.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDJdeF_5ZsXqSEt_nZHYZ12kOb2B4rMlzNuwEUF7301nTtynhbDE7TJyVdzVOsbV6oZ0WjfrJdAnJEU-Iptk5hfxKjrwI6AqDN3DM8N-8LNJ7N6ANI0SKaXZAq9Pxoh95r9GDTI379_Z0/s1600/Hjelm_Ernst.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="864" data-original-width="506" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDJdeF_5ZsXqSEt_nZHYZ12kOb2B4rMlzNuwEUF7301nTtynhbDE7TJyVdzVOsbV6oZ0WjfrJdAnJEU-Iptk5hfxKjrwI6AqDN3DM8N-8LNJ7N6ANI0SKaXZAq9Pxoh95r9GDTI379_Z0/s640/Hjelm_Ernst.jpg" width="372" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Aron (troligen) Hjelm som amerikansk soldat ca 1918.</i></div>
<br />
Han undrade om jag kunde hjälpa honom hitta vilka förband de tillhörde och i förlängningen var de var under krigsåren, eller om han kanske få något råd om hur han skulle kunna gå vidare. <br />
<br />
De dokument han haft tillgång till, förutom svenska kyrkoarkiv, var amerikanska registreringskort, <a href="https://www.familysearch.org/search/collection/1968530">United States World War I Draft Registration Cards, 1917–1918</a>, ett fotografi av (troligen) Ernst i uniform, som funnits i Leifs farmors ägo, samt bilder på gravstenar i USA (båda bröderna överlevde kriget) från www.findagrave.com.<br />
<br />
Han har genom dessa källor kunnat läsa sig till att Ernst och Aron föddes 1894 respektive 1889 på rusthållet nr. 78, Stenbro, Lilla Hornsved Södergård, utanför Mariannelund i Småland – deras far Samuel Gustaf Samuelsson (senare Hjelm), tillhörde Smålands husarregemente 1877–1906. De var åtta syskon på soldattorpet år 1901, då den yngste sonen föddes: Aron var fjärde och Ernst sjätte i skaran. Deras farfar var även han soldat. Torpet (se <a href="http://www.mariannelundsochhasslebyhembygdsforening.se/Byggnadshistoria.htm">bild nedan</a>) finns bevarat på Mariannelunds hembygdsgård. Det flyttades dit 1932 och Aron och Ernst far var, som siste soldaten, med vid invigningen – liksom regementschefen Gilbert Hamilton, som jag skrivit om i <a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/"><i>Svenskarna i första världskriget</i></a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://www.mariannelundsochhasslebyhembygdsforening.se/Byggnadshistoria.htm"><img border="0" data-original-height="425" data-original-width="567" height="298" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfgMh996HpN69MPFlQPEIhDHsDVP3MyiRY3yOWVoODlCZe6ROiF3GuFmzvjQzmGxL2Il4OHQGJQGI3xIqQvoOAxkPCeGnZPZHepwZAel5n-Ho0uYVyZ_3M50f8pmmu9S8WyUY2gYFg4ng/s400/Stenbro.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Ernst emigrerade till USA 1912. Han flyttade till <a href="https://goo.gl/maps/ZfiGF81ip1J2">Red Oak, Iowa</a>. I september 1915 gjorde han en ”Declaration of Intent” för amerikanskt medborgarskap. Brodern Aron flyttade till samma plats två år senare – han hade då först tjänstgjort tre år som infanterist i Sverige.<br />
<br />
Vid mönstringen i USA 1917 arbetade de båda som ”Farm Hand” anställda hos bönderna John A. Peterson och A.W. Johnson, och de bodde tillsammans på samma adress i Red Oak. Under andra världskriget anmälde sig Ernst till militärtjänstgöring i Lincoln, 45 år gammal. Båda är begravda på Evergreen Cemetery i Red Oak. Aron dog 1952 och Ernst 1979.<br />
<br />
Jag kunde inte hjälpa Leif Hagberg med mycket – men jag kunde reda ut att Aron var soldat men sannolikt inte deltog i kriget. På hans gravsten står nämligen:<br />
<br />
ARON A HIELM<br />
IOWA<br />
PVT CO D MG BN 10 DIV<br />
WORLD WAR 1<br />
JULY 1 1889 DEC 19 1952<br />
<br />
"PVT CO D MG BN 10 DIV" ger en del information. Enligt dessa förkortningar var Aron Hjelm menig soldat i D-kompaniet i den 30:e kulsprutebataljonen i den 10:e amerikanska divisionen. Den 10:e amerikanska divisionen lämnade aldrig USA utan demobiliserades i februari 1919. Aron Hjelm från Mariannelund var alltså amerikansk soldat under slutet av första världskriget, men deltog aldrig inte i kriget i Europa.<br />
<br />
Det vi funnit är ungefär vad man kan hitta utan en arbetsinsats som är väldigt många gånger större. Så länge inte de amerikanska divisionernas arkiv digitaliserats är det mycket svårt att hitta och följa enskilda personer – man kan inte ens se om gjorde sin värnplikt eller inte, bara att de mönstrade. Man måste veta i vilket förband de var (som i Arons fall) – då kan man börja leta, men det är inte lätt ändå. Ibland kan man få förbandsinformationen om soldaten stupat (genom det amerikanska krigsgravsregistret, som är delvis digitaliserat), men inte alltid. Dessutom stavade de ofta båda själva och mönstringsförättarna etc namnen lite hur som helst, vilket gör saken mycket svår (Hjelm blev exempelvis Hielm eller Helm, och Ernst blev Ernest).<br />
<br />
I fallet med Ernst vore det mest arbetseffektiva att söka reda på hans släktingar i USA, släktingar som kanske har kvar något papper eller vet något – har de kanske ett namn på en division eller ett regemente? I så fall kan man gå vidare i publicerade regementshistoriker el dyl, därefter i enskilda arkiv. Vad vi vet från Leif Hagbergs efterforskningar är att Ernst hade fyra barn, alla är dock avlidna, det yngsta så sent som 2017. Det är fullt möjligt att det finns barnbarn och att Leif lyckas få kontakt med dem. Kanske blir det en dag anledning att uppdatera detta inlägg!<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-61652764494935937692018-04-26T01:30:00.000+02:002018-04-26T01:30:10.509+02:00Ivan Lönnberg, stupad vid Villers-Bretonneux den 26 april 1918Den svenske konstnären Ivan Lönnberg stupade som korpral för en kulsprutegrupp i den franska främlingslegionen den 26 april 1918 i närheten av Villers-Bretonneux på västfronten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzLnoZk0zdlmmdcVSIqC-1QdNOiaeG5dfc4eUHF5f1HRyGiaX7azp5xxUtDAsUCDj8AZr8V8RHivtqOIp07mE63DgtvDfVufJHWiambg5Q-AGeiefK8ID9-RagtJymBYl2Mazt-6FnOtM/s1600/Ivan_Lonnborg_Nils_Fabiansson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="709" data-original-width="709" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzLnoZk0zdlmmdcVSIqC-1QdNOiaeG5dfc4eUHF5f1HRyGiaX7azp5xxUtDAsUCDj8AZr8V8RHivtqOIp07mE63DgtvDfVufJHWiambg5Q-AGeiefK8ID9-RagtJymBYl2Mazt-6FnOtM/s640/Ivan_Lonnborg_Nils_Fabiansson.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Nils Fabiansson vid Ivan Lönnbergs grav i aprilväder.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
Det var vid Villers-Bretonneux, en mil öster om Amiens i Somme, som den stora tyska våroffensiven 1918 hade tappat fart i första hälften av april, och det var här som de brittiska, australiska och franska trupperna då passade på att gå till motoffensiv den 24–27 april. I dessa strider deltog Ivan Lönnberg.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir3RQUcZYiZCOXuowNV23Ti3dYI-OVBb9thgPgTxxRnQKl4C0jjUgrvgbz2mgMchxm84OjD8rFPhCfyfum0ZE4CabJbdjHAybm59jP3cRW2h7gZYO4blH84Qo7Z6k6dlU-ddb0Oc96pQw/s1600/Dardel_Lonnberg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="591" data-original-width="438" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir3RQUcZYiZCOXuowNV23Ti3dYI-OVBb9thgPgTxxRnQKl4C0jjUgrvgbz2mgMchxm84OjD8rFPhCfyfum0ZE4CabJbdjHAybm59jP3cRW2h7gZYO4blH84Qo7Z6k6dlU-ddb0Oc96pQw/s1600/Dardel_Lonnberg.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>"I skyttegraven", Ivan Lönnberg porträtterad av Nils Dardel 1916.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Foto: Stockholms Auktionsverk. Från Moderna Kvalitén i oktober 2010.</i></div>
<br />
I den franska arméns arkiv står det noterat med bläck på Ivan Lönnbergs registerkort att han har blivit ”tué à l’ennemi” vid ”Forêt de Cachy”, alltså dödad av fienden vid Cachy-skogen, mellan byarna <a href="https://goo.gl/maps/fNFJJPyLNcM2">Cachy</a> och <a href="https://goo.gl/maps/bd9poZ6vvMp">Hangard</a> drygt två kilometer söder om <a href="https://goo.gl/maps/Z6vEJ3nN6gN2">Villers-Bretonneux</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9UbwyVuN_NnLbmFgwXJdvwMCR97NOsRnemzmfprAgSs6GmkEdlToXFUNyyGMlfKDOh2DqXvuOX5vmJKvTz9yrAM6U0ujYo2npaw0TOCYrCGHV5QRgAsmVPXaEBnDVojZXn2iG_pmNzcw/s1600/Lonnberg_Registerkort.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="648" data-original-width="408" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9UbwyVuN_NnLbmFgwXJdvwMCR97NOsRnemzmfprAgSs6GmkEdlToXFUNyyGMlfKDOh2DqXvuOX5vmJKvTz9yrAM6U0ujYo2npaw0TOCYrCGHV5QRgAsmVPXaEBnDVojZXn2iG_pmNzcw/s1600/Lonnberg_Registerkort.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ivan Lönnbergs registerkort i franska armens arkiv.</i></div>
<br />
Ivan Lönnberg ligger idag begravd i den franska krigskyrkogården <a href="https://goo.gl/maps/XDKoPLafxiA2">”Les Buttes” norr om Marcelcave</a> (grav 216), en förhållandevis liten begravningsplats med 1 610 gravar. Jag har besökt graven. ”Corporal Yvan Lonnberg” står det på korset. ”Mort pour la France.”<br />
<br />
Begravningsplatsen anlades ursprungligen 1916 vid ett franskt fältsjukhus bredvid den större järnvägen från och till södra Sommefronten. Då låg ingången lättillgänglig vid vägen mellan Marcelcave och Villers-Bretonneux. Långt senare byggdes en motorväg rakt genom landskapet och nu ligger begravningsplatsen helt avsides och öde.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgw2yjRPq-xuRV1MiMz_7Z_Xg3POZwMZNdDdAzZe63NUEFBZ4arRAKWmjoWEWU1X_Lnm6dU_LCPHC5ckulChJm7RktoUPOmjjzXGrcWw8Jx19Oe6zQVkI8UMNYcJC7n3Q6ghvxv2HXPL1k/s1600/LenaBo%25CC%2588rjeson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="453" data-original-width="199" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgw2yjRPq-xuRV1MiMz_7Z_Xg3POZwMZNdDdAzZe63NUEFBZ4arRAKWmjoWEWU1X_Lnm6dU_LCPHC5ckulChJm7RktoUPOmjjzXGrcWw8Jx19Oe6zQVkI8UMNYcJC7n3Q6ghvxv2HXPL1k/s640/LenaBo%25CC%2588rjeson.jpg" width="280" /></a></div>
<br />
Den svenska konstnärinnan Lena Börjeson, som var i Paris under kriget, förälskade sig i Ivan Lönnberg under 1917 – under 1915 och 1916 uppvaktades han av bland andra Nils Santesson och Nils Dardel. I ett brev till Lena Börjeson berättar främlingslegionären Nils Persson om Ivans sista dag i livet:<br />
<blockquote class="tr_bq">
På morgonen den 26, straks innan de gingo till anfall sökte han upp mig för att säga farväl, det frapperade mig för vi två har aldrig förr tagit farväl af varandra före en bataille, vi kysstes till afsked, han sade vi två ses nog igen, men om du kommer tillbaka och inte jag, vill du då hälsa Lena och mina öfriga vänner. Prata inga dumheter, vist kommer du tillbaka men var försigtig och begagna terraingen. Han har inte stupat förr än helt nära tyska linjen träffad af en kula i vänstra ögat – – – döden har varit ögonblicklig – – –<br />
En hjärtlig hälsning från er medsörjare.<br />
Nils Persson</blockquote>
Brevet är citerat i Lena Börjesons memoarer från 1957, <i>Mitt livs lapptäcke: Minnen från ett konstnärsliv</i>. Där skriver hon även att franska armén bad henne identifiera Ivan Lönnbergs kvarlevor när gravarna skulle flyttas under den tyska offensiven, vilket naturligtvis är påhittat alltsammans. Hon skriver även att hon bar hans barn när han stupade, men att hon fick missfall i sin sorg över Ivan Lönnberg. Om även det är påhittat kommer vi aldrig att få veta. Läs mer i <a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Nils Fabiansson, <i>Svenskarna i första världskriget</i></a> (2018).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio6Ste2DsXKRWJvcrmwi2OmvG0Ja98av04UPuGYRTkCSSnMn5F7QJNdMUr8w1UNwzxU-BSl-nRzcjuHCz-a2NMVu7K75522-oKjLDwZecZnAVKzs8rc9A0CG5OgTMpQl48aCRZY6uo4SY/s1600/Lonnberg_Hangard.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="523" data-original-width="787" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio6Ste2DsXKRWJvcrmwi2OmvG0Ja98av04UPuGYRTkCSSnMn5F7QJNdMUr8w1UNwzxU-BSl-nRzcjuHCz-a2NMVu7K75522-oKjLDwZecZnAVKzs8rc9A0CG5OgTMpQl48aCRZY6uo4SY/s640/Lonnberg_Hangard.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Fält vid Cachyskogen.</i></div>
<br />
Jag har farit omkring och även gått i fälten mellan byarna och skogarna i det område där främlingslegionen gick till anfall mot tyskarna den 26 april 1918 vid sidan av brittiska och framför allt australiska styrkor – av denna min dag på slagfältet nästan hundra år efteråt minns jag framför allt att det var aprilväder, blåsigt och endast fyra plusgrader, att det plötsligt blev mörkt och snöade ena stunden och att ett starkt solljus skapade en dramatisk regnbåge över landskapet den andra. Jag såg flera mindre brittiska krigskyrkogårdar. Och jag minns Villers-Bretonneux, där jag var inne i ortens australiska krigsmuseum <a href="https://www.museeaustralien.com/en-au/home">Musée Franco-Australien</a>, som var öde, inte en turist förutom jag (men det besöks av 10 000 australier per år, svarade man i entrén när jag frågade). Jag minns också att jag en liten bit därifrån drack kaffe i en liten bar, som också var folktom. På båda ställena fanns kängurur, muséets känguru var en stor skulptur; caféets var mjukisdjur.<br />
<br />
<br />
<span id="goog_1240047961"></span><span id="goog_1240047962"></span><br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-56837721505441852942018-04-21T18:52:00.004+02:002018-04-21T21:39:15.460+02:00Den Röde Baronen, Snobben och jag<div class="page" title="Page 59">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
<span style="font-family: inherit;">Idag för hundra år sedan blev den legendariske Röde Baronen nedskjuten. Med anledning av detta citerar jag nedan hela underkapitlet "</span>Fragment av den röde baronen" <span style="font-family: inherit;">ur min bok</span><span style="font-family: inherit;"> </span><i style="font-family: inherit;">Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</i><span style="font-family: inherit;"> och därefter berättar jag om kopplingen mellan Röde Baronen, Snobben och mig själv:</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Som nämnts var slaget vid Arras våren 1917 blodigare än vad som är allmänt bekant. Däremot är "Bloody April" ett känt begrepp i alla fall i Storbritannien och samväldet – en månad under kriget då det brittiska flyget förlorade ovanligt mångaflygare, framför allt i Arrassektorn. I </span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">Dagens Nyheter </span><span style="font-family: inherit;">den 24 april 1917 citerades ett tyskt pressmeddelande:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;">Ryttmästare v. Richthofen blev segrare för fyrtiosjätte gången [...] Richthofens eskader har till i går nedskjutit 100 fientliga maskiner.</span></blockquote>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiya8YKVCmaBXOzeh3OJ5cwRbhiBnkGXhqvYQNbZ-6mVyE6EzJOGgP6FgN_yNDH6t3u-rM4_ZPNarJ4fVrTZKmejqdWFmgYMQqh8HlchgDCtsBxB3PyMfYWuTsfSom05dV5bEk3Ap1p0rw/s1600/RedBaron.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiya8YKVCmaBXOzeh3OJ5cwRbhiBnkGXhqvYQNbZ-6mVyE6EzJOGgP6FgN_yNDH6t3u-rM4_ZPNarJ4fVrTZKmejqdWFmgYMQqh8HlchgDCtsBxB3PyMfYWuTsfSom05dV5bEk3Ap1p0rw/s640/RedBaron.jpg" width="640" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Det tyska jaktflyget hade reformerats genom stridsflygarässet Oswald Boelcke. I stället för ensamflygande jaktplan skapades stora enheter som jagade aggressivt över fiendens linjer. Baron Manfred von Richthofens första luftstridsseger var i september 1916, då han flög i Oswald Boelckes jagaravdelning. Oswald Boelcke störtade och dog den 28 oktober 1916 efter 40 segrar. Boelcke hade i sin tur flugit med det första tyska stridsflygarässet Max Immelmann, som dog i juni 1916 efter 15 luftsegrar. von Richthofen blev chef för jagaravdelning 11 vid Douai i januari 1917 – drygt en mil från Arras – och tilldelades vid samma tid utmärkelsen Pour le mérite. Bara under mars och april 1917 sköt han personligen ned minst 20 allierade flygare. Hans båda företrädare hade fått sina brev hem till sina föräldrar postumt utgivna under 1916 som ett slags självbiografier, </span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">Mina upplevelser som strids</span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">fl</span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">ygare </span><span style="font-family: inherit;">respektive </span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">Kapten Bölckes stridsrapporter. </span><span style="font-family: inherit;">von Richthofens självbiografi tillkom däremot redan under hans livstid genom tyska flygvapnets försorg. Den dikterades för spökskrivare under permission hemma på godset vid nuvarande polska Swidnica i maj 1917 och kom på svenska redan samma höst, </span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">Den röde </span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">fl</span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">ygjagaren</span><span style="font-family: inherit;">:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;">Av någon anledning kom jag en vacker dag på den tanken att måla min kärra eldröd. Resultatet blev, att varje människa ovillkorligen måste lägga märke till min lilla röda fågel. Inte heller mina motståndare syntes i själva verket ha förblivit alldeles obekanta med detta förhållande.</span></blockquote>
<span style="font-family: inherit;">Flygarässen var krigets hjältar, kändisar och primadonnor. Manfred von Richthofen var, och är fortfarande, en av första världskrigets mest kända individer. Så småningom målades allt fler plan i grälla färger i den Röde baronens flygande cirkus, som britterna kallade eskadern.Våren 1917 hade han dock ännu inte det karaktäristiska triplanet (trippeldäckaren) Fokker Dr. 1 utan en Albatros. Ett år senare, onsdagen den 24 april 1918, kunde man läsa i <span style="font-style: italic;">Dagens Nyheter</span>:</span><br />
<div class="page" title="Page 59">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: inherit;">Berlin, tisdag.</span> <span style="font-family: inherit;">Officiellt meddelas:</span><span style="font-family: inherit;">Den 21 april vände ryttmästare von Richthofen ej tillbaka från en flygning vid Somme. Enligt samstämmiga iakttagelser av hans ledsagare och åtskilliga åskådare på marken störtade Richthofen ned från ringa höjd. Då synbarligen motorskada tvang honom att landa bakom de fientliga linjerna, fanns det hopp om att Richthofen befann sig oskadad i fångenskap. Ett av Reuter den 22 utsänt meddelande, lämnar emellertid intet tvivel om att von Richthofen är död. Då Richthofen ej var förföljd och således ej kunde träffats av någon motståndare i luften, tycks han ha fallit offer för ett slumpskott från marken. Enligt engelska meddelanden jordfästes Richthofen den 22 dennes under militära hedersbetygelser på en kyrkogård i närheten av hans landningsplats.</span></blockquote>
<span style="font-family: inherit;">von Richthofen kraschade och omkom norr om <a href="https://goo.gl/maps/wzRQ8N4RzSm">Corbie</a>, i närheten av Villers-Bretonneux under den tyska våroffensiven, när han på låg höjd jagade en kanadensisk flygare, som hade kunnat bli hans 81:a seger. Om det var den kanadensiske flygaren Roy Brown, som själv jagade von Richthofen vid detta tillfälle, eller någon av de australiska luftvärnskulspruteskyttarna Cedric Popkin,William Evans eller Robert Buie som sköt ned honom är oklart. Det brittiska flygvapnet offentliggjorde att det var Brown.</span><br />
<div class="page" title="Page 60">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Innan tyskarna visste vad som hänt von Richthofen sände de ut ett radiomeddelande där man frågade de allierade om hans tillstånd. Något svar över radio kom inte, men på kvällen den 23 april flög en allierad pilot in över det tyska flygfältet i Cappy och kastade ned en rapporthylsa. I meddelandet stod att ryttmästare von Richthofen sårats dödligt i en luftstrid och att han begravts med militära hedersbetygelser, undertecknat The Royal Flying Corps. Med i hylsan fanns också ett fotografi av den döde von Richthofen. Han hade flyttats från kraschplatsen till en flyghangar vid Poulainville norr om Amiens. Inför post mortem-fotografiet hade man tvättat och pudrat honom noga och placerat de utslagna tänderna i munnen igen – i kraschen hade han slagit ansiktet våldsamt mot kulsprutorna.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil8Q-GqNwAyk7BPZRDwF_BNdk0a625NzuFZGQBiZogjKC_lrwjyqdZRyejW8xTb9brw2MKWlvkF3mx-Nzgiz6LS2HiSnjgl3KQO80W8_1lKgH00oNT1aOZuY160HdOvcZ4vfvM98IcfxY/s1600/RedBaronPostMortem.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="608" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil8Q-GqNwAyk7BPZRDwF_BNdk0a625NzuFZGQBiZogjKC_lrwjyqdZRyejW8xTb9brw2MKWlvkF3mx-Nzgiz6LS2HiSnjgl3KQO80W8_1lKgH00oNT1aOZuY160HdOvcZ4vfvM98IcfxY/s320/RedBaronPostMortem.jpg" width="263" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: inherit;">På kraschplatsen hade vraket snabbt plockats isär av souvenirjägare. Relikerna skingrades sedan över världen. Flygplanets stjärnmotor ställdes ut på Imperial War Museum i Duxford på 1920-talet. På Imperial War Museum i London finns några små mörkröda tyglappar från flygplanskroppen liksom en liten träbit. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEistzZFp1iES_LwAD-ASgz7kbNMHylXPvxb8Xz2JdUbV9do4mLGKtH_J0odTDd3e_JaWJrNA2o89gHw1twTTytuitXAa3lOZlifYtI8nhWRjyQ9NGwN56AqE33iqRzMxu_WajkPw5EUAn0/s1600/RedBaronMotor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="566" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEistzZFp1iES_LwAD-ASgz7kbNMHylXPvxb8Xz2JdUbV9do4mLGKtH_J0odTDd3e_JaWJrNA2o89gHw1twTTytuitXAa3lOZlifYtI8nhWRjyQ9NGwN56AqE33iqRzMxu_WajkPw5EUAn0/s400/RedBaronMotor.jpg" width="282" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Korset som målats på tyget på flygplanets vänstra sida finns i Royal Canadian Military Institute i Toronto. Det skänktes år 1920 av Roy Brown. Institutet fick även sätet av aluminium och trä. Den högra sidans kors såldes på auktion 1998 och finns i dag inramat på Omaka Aviation Heritage Centre i Nya Zeeland. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm64yodRUAAFzC3O6mhnJEszFEJHjygqZvx4YyDOnIt4a8otzGRths28nB1BCVbBzNUbY6twHbCOMstA5ZjUO1COg_3ooVtszVjq3ULP2IV6OXd_DCv2Q8ay4SgNRB8CvAvJjLmbi26yI/s1600/RedBaronToronto.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="361" data-original-width="411" height="351" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm64yodRUAAFzC3O6mhnJEszFEJHjygqZvx4YyDOnIt4a8otzGRths28nB1BCVbBzNUbY6twHbCOMstA5ZjUO1COg_3ooVtszVjq3ULP2IV6OXd_DCv2Q8ay4SgNRB8CvAvJjLmbi26yI/s400/RedBaronToronto.png" width="400" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Flera föremål hamnade i magasinen i Australian War Records Section vid Australian War Memorial i Canberra. Här finns bland annat von Richthofens vänstra ytterstövel i rådjursskinn, ett stycke av hans flygoverall och en del av läderbältet, en decimeterlång bit av ett kulspruteband med en patron, en några centimeter stor plywoodbit, styrspaken, kompassen och en liten bit av aluminiumgolvet. Allt som fanns i det Richthofenmuseum som hans stolta mor inrättat år 1933 på hemorten skingrades på liknande sätt 1945. Här fanns den silverpokal som von Richthofen fick vid sin första luftseger, liksom andra troféer såsom propellrar, kulsprutor och diverse delar från ett tjugotal flygplan som han skjutit ned. Här fanns även medaljer och porträtt, ett svenskt hederssvärd (eller sabel), och mängder av kondoleansbrev, samt träkorset som britterna reste över hans grav på bykyrkogården i Bertangles 1918, men föremålens vidare öden är inte kända med visshet. Silverpokalen, eller vad som påstods vara pokalen, såldes på en vapenauktion i USA år 2002 för 28 750 dollar.</span><br />
<br />
<span style="font-family: inherit;">År 1921 flyttades Manfred von Richthofens kvarlevor till den tyska krigskyrkogården vid Fricourt. Fyra år senare grävdes de upp igen för att begravas på den exklusiva invalidkyrkogården i Berlin vid en ceremoni där bland andra von Hindenburg var närvarande. Under 1930-talet restes ett stort gravmonument på platsen. Efter andra världskriget hamnade invalidkyrkogården precis innanför den östtyska gränsen och 1961 byggdes Berlinmuren intill graven. När gränsen skulle flyttas några meter i slutet av 1970-talet passade familjen på att begära hem kvarlevorna till sitt nya hem i Västtyskland. von Richthofen är sedan dess begravd på en kyrkogård i Wiesbaden.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS6xQ-a7FH5gFEJ0u2RRGfzcw_VxdjnxUAhRonWUE_fdhyphenhyphenR7sTs_dv_Tq-vhrprpt32mqrDpuvwZC2IBaIEH7iIz1NqQORWxsRMhq2HklbQflgt2fJzVJYhcQ93vdv4nlXSbaAOTvKAl0/s1600/RB-box.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="384" data-original-width="605" height="253" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS6xQ-a7FH5gFEJ0u2RRGfzcw_VxdjnxUAhRonWUE_fdhyphenhyphenR7sTs_dv_Tq-vhrprpt32mqrDpuvwZC2IBaIEH7iIz1NqQORWxsRMhq2HklbQflgt2fJzVJYhcQ93vdv4nlXSbaAOTvKAl0/s400/RB-box.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="page" title="Page 167">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
<span style="font-family: inherit;">Mina egna första bekantskaper med första världskriget är mycket avlägset besläktade med verklighetens krig, men de är kanske inte helt unika. De kan förmodligen spåras tillbaka till plastbyggsatsen "The Red Baron", som tillverkades i flera miljoner exemplar på 1970-talet. Modellen var inte ett flygplan, utan en signalröd </span><span style="font-family: inherit; font-style: italic;">hot rod</span><span style="font-family: inherit;">, en bisarr dragracer med en T-Ford årsmodell 1918 som grund. Taket var en överdrivet stor kromad tysk stålhjälm, men med pickelhuvans pik. Dubbla kromade kulsprutor var monterade ovanför motorn. I kylaren och på sidorna av taket fanns stora tyska järnkors. Skapelsen var bara en av många med en mycket särpräglad och lätt psykedelisk serietidningsestetik som förekom i slutet av 1960-talet och under 1970-talet. Designern, verksam i Kalifornien, stod även bakom exempelvis byggsatsen "Ghost of the Red Baron", en dödskalle med glödande röda ögon under en kromad tysk stålhjälm med pik, monterad på en fot i form av ett liggande kromat järnkors. </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlbR48Eg_C9-hgNGNOpy1LA2E0YXo0cwtplvCyZE9Ntx3hiezyCFbDItVfP7VRM6h4fCQfD5dNSkiu9L5nIL9RIXmKWMSAH6QnWvdUY7fAjl67SZwtR6gXwozfPQ6MTBgbabX-grFsGBQ/s1600/ghost_baron.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="554" data-original-width="382" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlbR48Eg_C9-hgNGNOpy1LA2E0YXo0cwtplvCyZE9Ntx3hiezyCFbDItVfP7VRM6h4fCQfD5dNSkiu9L5nIL9RIXmKWMSAH6QnWvdUY7fAjl67SZwtR6gXwozfPQ6MTBgbabX-grFsGBQ/s1600/ghost_baron.jpg" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;">Några år tidigare, när 50-årsminnet av i första världskriget uppmärksammats, hade Snobben, också med ursprung i Kalifornien, antagit ett flygande alter ego som stred mot den Röde baronen, en kamp han förde på sin hundkoja, som i detta sammanhang var en Sopwith Camel, alltså ett brittiskt enmotorigt biplan av samma typ som kapten Roy Brown hade när von Richthofen blev nedskjuten. Låten "Snoopy vs. the Red Baron" vandrade därefter upp till den amerikanska Billboardlistans andraplats.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="page" title="Page 167">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
<span style="font-family: inherit;">After the turn of the century<br />In the clear blue skies over Germany<br />Came a roar and a thunder man has never heard</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Like the screaming sound of a big war bird.<br />Up in the sky,a man in a plane<br />Baron von Richthofen was his name<br />Eight-y men tried and eight-y men died<br />Now they’re buried together on the country side.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">(refräng)</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">In the nick of time, a hero arose<br />A funny looking dog with a big black nose </span><br />
<span style="font-family: inherit;">He flew into the sky to seek revenge<br />But the Baron shot him down<br />"Curses, foiled again!"</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<iframe allow="autoplay; encrypted-media" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Oxzg_iM-T4E" width="560"></iframe><br />
<br />
<span style="font-family: inherit;">Vid denna tid hade Kaliforniens surfare järnkors ("surfers cross") som lyckoamuletter och Hells Angels bar kopior av tyska stålhjälmar från andra världskriget. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbO_BsyqyqJ_aXdOXCcUf7TprqHraJGn568uNqOn-7N-ThfS3Mce1eRpH32WynrAVl3FDD_OWElUDNhcZbPISoLAUb_XyqGuADpo-qc2a2CFUHttaT4D7wyCY7ji_HpS24skTzO06CaOQ/s1600/Surfers_cross.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="607" data-original-width="607" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbO_BsyqyqJ_aXdOXCcUf7TprqHraJGn568uNqOn-7N-ThfS3Mce1eRpH32WynrAVl3FDD_OWElUDNhcZbPISoLAUb_XyqGuADpo-qc2a2CFUHttaT4D7wyCY7ji_HpS24skTzO06CaOQ/s320/Surfers_cross.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: inherit;">Byggsatsen "The Red Baron" blev så populär att man lät en specialiserad bilverkstad – naturligtvis i Kalifornien – bygga en showbil i fullskala av plastmodellen. Därifrån nådde den alltså mig vid mitten av 1970-talet, förmodligen via ett av min storebrors exemplar av <span style="font-style: italic;">Poster </span>eller <span style="font-style: italic;">Colorod</span>, men skapelsen lär också ha förekommit i en annons för byggsatsen i <span style="font-style: italic;">Kalle Anka & C:o</span>.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl3d266yVYXJkn8TLN3PX3BkgSCsdNxBNSBjsf3NsL-X2lYI37iMlOEC1j5MqHAQnv5cwFuE20PGYgE4X1hy9I5pdUnrns22vt_-QJ7hLzq8p2NW8AfO2CwQOHWUG_9S2vk0bxMGXD8_s/s1600/RedBaronHotrod.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="427" data-original-width="623" height="436" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl3d266yVYXJkn8TLN3PX3BkgSCsdNxBNSBjsf3NsL-X2lYI37iMlOEC1j5MqHAQnv5cwFuE20PGYgE4X1hy9I5pdUnrns22vt_-QJ7hLzq8p2NW8AfO2CwQOHWUG_9S2vk0bxMGXD8_s/s640/RedBaronHotrod.jpg" width="640" /></a></span></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
</div>
</div>
<span style="font-family: "bembostd"; font-size: 11pt;"><br /></span></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-84656445952574104882018-04-08T20:43:00.000+02:002018-04-08T20:44:07.000+02:00"Smögenbor gm. skolflickan Helga Ahlner, 34:-"Jag fick idag ett läsarbrev från <a href="mailto:johanssonwater@gmail.com">Mats Johansson</a>, som <a href="http://fabiansson.blogspot.se/2018/03/kistorna-i-gravarne-1916-och-en-lasares.html">tidigare hjälp mig med sjömansgravarna i Gravarne</a> (sedan 1963 Kungshamn) på västkusten: han hade upplyst mig om ett monument som restes på platsen år 1917,<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKZugt5sd8TVJu0Ty4BIrs7qA9i31FMejlrFWgEj12MiGIwZThrNP5D9U_O-yRPz46AxzF6L1NQqJpSC0rMfJYXqB5B8noYQQ1m_9E2VhLivLGnP9mYAx1zGW7he2sMaZDa108cL_LDT4/s1600/Sandbogen_Monument.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="984" data-original-width="730" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKZugt5sd8TVJu0Ty4BIrs7qA9i31FMejlrFWgEj12MiGIwZThrNP5D9U_O-yRPz46AxzF6L1NQqJpSC0rMfJYXqB5B8noYQQ1m_9E2VhLivLGnP9mYAx1zGW7he2sMaZDa108cL_LDT4/s400/Sandbogen_Monument.jpg" width="296" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Monumentet i Sandbogens kyrkogård. Foto: Mats Johansson </i></div>
<blockquote class="tr_bq">
"Åt minnet af engelska och tyska krigare som föllo i Nordsjöslaget sommaren 1916 - af hafvets vågor fördes de till våra kuster - må de nu hvila i frid i den främmande jorden."</blockquote>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-10b0uAU2iRYyidBcerWWziRkzHLPP8qsKVsWOhPn5UfM63jA5zkRKIGx3BJL04qAeObV00G0f4oeqI_v29NmO80IiPWtRfeOKMK4KjULlwnp63X__cZjWYlNGe7JFZGohR9YqB3PPO8/s1600/Sandbogen_Monument_detalj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="809" data-original-width="718" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-10b0uAU2iRYyidBcerWWziRkzHLPP8qsKVsWOhPn5UfM63jA5zkRKIGx3BJL04qAeObV00G0f4oeqI_v29NmO80IiPWtRfeOKMK4KjULlwnp63X__cZjWYlNGe7JFZGohR9YqB3PPO8/s400/Sandbogen_Monument_detalj.jpg" width="355" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i><span style="text-align: center;">Monumentet i Sandbogens kyrkogård. </span>Gravarne bytte namn till Kungshamn 1963. Församlingen har däremot alltid hetat Kungshamns Församling såsom skrives på stenen. Foto: Mats Johansson </i></div>
<br />
Jag berättar vidare om de bortglömda sjömansgravarna från Skagerakslaget 1916 i Sandbogens kyrkogård och i andra små kyrkogårdar längs svenska västkusten i kapitlet "Selma Lagerlöf och Skagerakslaget" i min bok <i><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a></i> (2018).<br />
<br />
När Mats Johansson nu läst boken föll hans ögon på en liten uppgift i kapitlet "Anna Lindhagen och de nödlidande belgierna", där jag berättar om hur denna insamling påbörjades redan hösten 1914, och hur man i tidskriften <i>Idun</i> redovisade vilka som lämnat bidrag och hur mycket de lämnat. Mats Johansson skriver:<br />
<div>
<blockquote class="tr_bq">
Bland givarna står ”Smögenbor gm. skolflickan Helga Ahlner, 34:-”. Uppgiften fångade mitt intresse. Jag känner många Smögenbor. Som du vet är Smögen och Kungshamn grannsamhällen, sedan århundraden förenade i släktskap. </blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
De som heter Ahlner på Smögen var alla barn till fiskexportören C. James Andersson (1862-1926), en storman i Bohuslän på sin tid. Några andra Ahlner fanns inte på Smögen vid början av förra seklet. Efter att kontaktat fyra gamla Smögenbor som vet allt, gått igenom kyrkböcker mm visar det sig att ”skolflickan” måste vara Daga Josefina Ahlner (1900-1984), alltså inte Helga. En framstående släktforskare i Falkenberg, som hjälpt mig i andra sammanhang, hävdar att det inte är ovanligt att namn förvanskas. </blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Daga utbildade sig till konservator. Hon förblev ogift och bodde hela sitt vuxna liv på Narvavägen 30 i Stockholm. Kanske jobbade hon på det näraliggande Statens Historiska Museum.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Hur som helst, Daga Ahlner ligger i C. James Anderssons familjegrav i Sandbogen. Förr i tiden begrovs Smögenborna i Kungshamn. På bilden (nedan) kan du se en relief av den bistre exportören. Som en hälsning till nästa kapitlet i din bok ("Selma Lagerlöf och Skagerakslaget") blickar han faktiskt på gravstenen som restes till minnet av de drunknade i Nordsjöslaget 1916.</blockquote>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgar5CAV1WxJpp3VTh9x3GCkwkM2mZ8JFXChhZQGmDhQn-kDFtmWK1zXiN7sq_W6dvi7jl4k2wvN0x7buvvxDVaubZiim2NVIKuguDjvpQk7rcFin3CSB6hizPLhLjFERErFAY4SnlwlWo/s1600/Daga_Ahlner.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="894" data-original-width="671" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgar5CAV1WxJpp3VTh9x3GCkwkM2mZ8JFXChhZQGmDhQn-kDFtmWK1zXiN7sq_W6dvi7jl4k2wvN0x7buvvxDVaubZiim2NVIKuguDjvpQk7rcFin3CSB6hizPLhLjFERErFAY4SnlwlWo/s640/Daga_Ahlner.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Daga Ahlner ligger i C. James Anderssons familjegrav i Sandbogen. Foto: Mats Johansson </i></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3WTDPD1BnQgjxNPx_q4G2ohyphenhyphen7YJcCAl1lb-yMuaQdEX54mfzKOSrVoGRatxdymhzkaVjz62wgIAsDvda7YXw5aBsOkp-Zbt-o0ncDhFkQVQg04kwTd32kCdC1ns2tGYhiEtUyurLzseM/s1600/Sandbogen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="658" data-original-width="835" height="504" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3WTDPD1BnQgjxNPx_q4G2ohyphenhyphen7YJcCAl1lb-yMuaQdEX54mfzKOSrVoGRatxdymhzkaVjz62wgIAsDvda7YXw5aBsOkp-Zbt-o0ncDhFkQVQg04kwTd32kCdC1ns2tGYhiEtUyurLzseM/s640/Sandbogen.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i style="text-align: center;">Sandbogens kyrkogård. Foto: Mats Johansson </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-42801812449347811242018-03-24T13:39:00.000+01:002018-03-24T13:39:00.945+01:00Svenskarna i "Historien om västfronten"Den som intresserar sig för svenskar i första världskriget, och kanske har läst Nils Fabiansson "<a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a>" (2018), skall definitivt även läsa min förra bok "<a href="http://www.norstedts.se/bocker/113204-historien-om-vastfronten">Historien om västfronten: I spåren av första världskriget</a>" (2014 - slutsåld på förlaget, <a href="mailto:nils.fabiansson@gmail.com">kan dock beställas av mig</a>). Flera av bokens kapitel ägnas åt just svenskar i kriget:<br />
<br />
<b>Dr Habers experiment</b><br />
Om Uppsalaprofessorn Svante Arrhenius och hans kopplingar till mannen bakom senapsgasen, dr Haber, som fick Nobelpriset efter kriget.<br />
<br />
<b>Axel Olof Ohlson</b><br />
Om Axel Olof Ohlson från Gisslarbo utanför Köping, som stupade som soldat i australiska armén under slaget vid Fromelles 1916, och vars kvarlevor kanske kan identifieras med DNA.<br />
<br />
<b>Pär Rådströms korta resa</b><br />
Om den svenske författaren Pär Rådström, som besökte västfronten i början av 1960-talet och som skulle skriva en bok om kriget.<br />
<br />
<b>De internationella nationella arméerna</b> <br />
Om bland annat de svenska främlingslegionärerna och minnestavlan vid svenska kyrkan i Paris, med namnen på svenskar som stupade som franska främlingslegionärer.<br />
<br />
<b>Sven Hedin på västfronten 1914</b><br />
Om hur den svenske kändisen Sven Hedin fick tillstånd av den tyske kejsaren att resa fritt på den tyska sidan av västfronten hösten 1914. (Även i <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/479747?programid=407">Vetenskapsradion Historia</a>)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoyMwVvftolMIbMwBV4GNe1YR_wsVkDYH54UaBoQClZXS6IvzO_VYHHVih80xOwXAEAAtVkkl1NawRxLWdyxo6xDdHl-mAnhKbjxZFdil6i2dDeCZGZgVR4hGSfZC7KV8lwflegEXj6Nw/s1600/Moltke_Sven_Hedin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="791" data-original-width="508" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoyMwVvftolMIbMwBV4GNe1YR_wsVkDYH54UaBoQClZXS6IvzO_VYHHVih80xOwXAEAAtVkkl1NawRxLWdyxo6xDdHl-mAnhKbjxZFdil6i2dDeCZGZgVR4hGSfZC7KV8lwflegEXj6Nw/s1600/Moltke_Sven_Hedin.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>På plats i det tyska generalhögkvarteret i Luxemburg den 18 september 1914, bara en knapp vecka efter slaget vid Marne, fick Sven Hedin ett respass undertecknat av generalöverste Helmuth von Moltke d.y. Det gav honom frihet att resa och uppehålla sig i helt nyligen ockuperade områden mitt bland de tyska trupperna. Riksarkivet.</i></div>
<br />
<b>Elin Wägner och propagandans martyrer</b><br />
Om Elin Wägners och Vingåkers kyrkoherde Gunnar Walls resa till det ockuperade Ruhrområdet 1921.<br />
<br />
<b>Mysteriet med de svenska taggtrådskorkskruvarna</b><br />
Om den brittiska legenden om att taggtrådskorkskruvarna på båda sidor fronten tillverkades i Sverige.<br />
<br />
<b>Det svenska rådhuset i Craonne</b><br />
Om Marika Stiernstedt, den svensk-franska vänskapsföreningen L’Amitié Franco-Suédoise och det svenska rådhuset i Craonne.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZFR71mD4lxL6g40Lio74nfwi0a5oxWx3j6OJ_au9vlj_KP6TMyOXL5Jypb_AOzWm_2VZCCUKXwclEzVLRj7hnYZwPsTZGH2Id1SOu7jlC_a-rsLTUJSaSM1qn8s69RauoKTrIDdp6g_g/s1600/Upprop_L%2527Amitie%25CC%2581+Franco-Sue%25CC%2581doise.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="956" data-original-width="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZFR71mD4lxL6g40Lio74nfwi0a5oxWx3j6OJ_au9vlj_KP6TMyOXL5Jypb_AOzWm_2VZCCUKXwclEzVLRj7hnYZwPsTZGH2Id1SOu7jlC_a-rsLTUJSaSM1qn8s69RauoKTrIDdp6g_g/s1600/Upprop_L%2527Amitie%25CC%2581+Franco-Sue%25CC%2581doise.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Första sidan i uppropet för en insamling av medel "till Frankrikes skövlade städer och byar", som initierades av fransk-svenska vänskapsföreningen L’Amitié Franco-Suédoise (1920). Kungl. biblioteket.</i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdqF49iWl0Vh68TGU5Cl8aGGPt3ZRpjvEy6M-3zWsDPG9jkwMveIrmiYTkiLD8ycxfWQpbZd0epp9s1uORVUyrsj9B6JSC_BmggYxZRyb7zC4sEl-ra7DggWoEk_ql0plHnY6nxRq-Avg/s1600/Craonne%252C+France+after+attacks.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="341" data-original-width="483" height="450" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdqF49iWl0Vh68TGU5Cl8aGGPt3ZRpjvEy6M-3zWsDPG9jkwMveIrmiYTkiLD8ycxfWQpbZd0epp9s1uORVUyrsj9B6JSC_BmggYxZRyb7zC4sEl-ra7DggWoEk_ql0plHnY6nxRq-Avg/s640/Craonne%252C+France+after+attacks.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Byn Craonne vid Chemin des Dames, juni 1917</i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7a2bZaLZlkXN4Im5dNAk_RSp4gwlORAAoAIf08DqAEk-scVh1EQ0Jm6g3Jp1JG78UKrM1Ni8XD7eOwXezEAwc8M5Z0DbZa287yXzdu2e4rWTFRcHC5naxtTJ6sjGab5MQWKkzr9K0swY/s1600/craonne_suede.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="463" data-original-width="620" height="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7a2bZaLZlkXN4Im5dNAk_RSp4gwlORAAoAIf08DqAEk-scVh1EQ0Jm6g3Jp1JG78UKrM1Ni8XD7eOwXezEAwc8M5Z0DbZa287yXzdu2e4rWTFRcHC5naxtTJ6sjGab5MQWKkzr9K0swY/s640/craonne_suede.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Minnestavlan som idag är uppsatt i rådhuset i Craonne, som byggdes med svenska pengar.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Sverige</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>som till minne av sina söner</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>som föll när de tjänade Frankrike</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>i närheten av Craonne</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>skänkte detta stadshus</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>till den heroiska staden Craonne. </i></div>
<br />
<b>Drottning Victoria i kriget</b><br />
Om den svenska drottningen Victoria och bombanfallet 1915 och när hon befann sig i palatset i Karlsruhe under revolutionen 1918.<br />
<br />
<b>Drottning Victorias krigskrona</b><br />
Om drottning Victorias Füsilier-Regiment Königin Victoria von Schweden (Pommersches) Nr. 34.<br />
<br />
<b>Den svenska gruppresan till västfronten </b><br />
Om resan svenska journalister gjorde till den franska sidan av västfronten 1915. (Även i <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/417691?programid=407">Vetenskapsradion Historia</a>)<br />
<br />
Dessutom skriver jag<br />
<br />
om den 22-årige svenske konstnären Ivan Lönnberg, som hade tagit värvning i den franska främlingslegionen sensommaren 1914 och som stupade våren 1918,<br />
<br />
om general Ludendorffs flykt till en gård i Skåne efter krigsslutet 1918,<br />
<br />
om Johan Malms resa till Chemin des Dames på västfronten 1923, alltså långt innan västfronten hade återställts,<br />
<br />
om främlingslegionären Elow Nilson under slaget i Champagne 1915, och<br />
<br />
om när Marika Stiernstedt besökte franska fronten i Champagne 1915, utan att känna till historien om de fyra arkebuserade franska korpralerna på samma plats.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-87126447568287968302018-03-22T20:35:00.000+01:002018-03-23T06:24:45.514+01:00Här vilar den svenske hjälten Diedrik Robert Thorsten von Essen<span style="font-family: inherit;">Jag blev kontaktad av en läsare, <a href="https://lnu.se/personal/andreas.anderberg/">Andreas Anderberg från Hjärup utanför Lund</a>, som hade köpt min bok "<a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a>" efter att han hört mig på <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1036485?programid=407">Vetenskapsradion Historia</a>. Han undrade om jag i mitt arbete med svenskar i första världskriget hade stött på hans släktingar Reinhold och Robert von Essen af Zellie, som båda deltog i kriget. Eftersom jag inte hade stött på dem bad jag honom berätta vad han visste, vilket framför allt var uppgifter hämtade från "Den introducerade svenska adelns ättartavlor" och material insamlat av en avlägsen släkting. Jag letade sedan vidare i bland annat adelskalendern och det tyska krigsgravsregistret och fyllde på. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAWsy5gkHsR61M9nmGTObsJS6b1zr4h9J4tcdRVrx_BUEPoAQuqacdwbMenC87zyp6Nu2cFNbwJMrF5sxsK5M7WSbqXirIL-03-TXGoD6UTy_JqvSLW8ft6WbUr-pouTU-R9nTQsHw6Ew/s1600/Robert_von_Essen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="787" data-original-width="591" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAWsy5gkHsR61M9nmGTObsJS6b1zr4h9J4tcdRVrx_BUEPoAQuqacdwbMenC87zyp6Nu2cFNbwJMrF5sxsK5M7WSbqXirIL-03-TXGoD6UTy_JqvSLW8ft6WbUr-pouTU-R9nTQsHw6Ew/s640/Robert_von_Essen.jpg" width="480" /></span></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i><span style="font-family: inherit;">Robert von Essen med pickelhuva och järnkorset av andra klass.</span></i></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Bröderna Reinhold och Robert von Essen föddes i Malmö 1890 respektive 1895, söner till <a href="http://runeberg.org/spg/17/0090.html">Reinhold von Essen</a>, som avled 1914 men som hade varit trafikchef samt ban- och maskiningenjör vid järnvägen samt VD i Hvellinge-Skanör-Falsterbo Jernvägs Aktiebolag, och hans fru Gretchen von Schultz, bördig från tyska Rügen.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Den äldre brodern, Reinhold von Essen af Zellie, tog studentexamen 1911 och blev redan före kriget, i april 1914, fanjunkare vid preussiska 8:e thüringska infanteriregementet nr 153 (8. Thüringisches Infanterie-Regiment Nr. 153). Detta regemente deltog i striderna både på väst- och östfronten samt på Balkan. Reinhold von Essen erhöll järnkorset av andra klass i november samma år och befordrades därefter till löjtnant på julafton. Han befordrades till Oberleutnant i oktober 1918. Efter att han tagit avsked ur tysk tjänst i maj 1919 blev han löjtnant i svenska armén från och med 1920. Han tog avsked som kapten 1941 och dog i Malmö 1949.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZJC1iniiqzgRVf74VK-LeDmsSlnxQgX_MUhmluzt6kzpCy7LRsX8CTeKbTqHFjFjcvdFFvm9P4fzlvojZCfQAAVzT_YYR8Cp82_TPar7DPw6wSazHIuBSPlARE0LxsjmmcOFC7glAKKE/s1600/Robert_von_Essen_runa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="831" data-original-width="571" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZJC1iniiqzgRVf74VK-LeDmsSlnxQgX_MUhmluzt6kzpCy7LRsX8CTeKbTqHFjFjcvdFFvm9P4fzlvojZCfQAAVzT_YYR8Cp82_TPar7DPw6wSazHIuBSPlARE0LxsjmmcOFC7glAKKE/s640/Robert_von_Essen_runa.jpg" width="439" /></span></a></div>
<br />
<span style="font-family: inherit;">Robert von Essen af Zellie tog tjänst i tyska armén under kriget. I februari 1915 blev han fanjunkare vid det tyska regemente som den svenska drottningen var hedersöverste för, Füsilier-Regiment Königin Viktoria von Schweden (Pommersches) Nr. 34 (läs mer i min bok "Historien om västfronten"). Han hamnade sedan under hösten 1915 i Ober-Elsässisches Infanterie-Regiment Nr. 167, där han befordrades till fänrik i juli 1916 och till löjtnant i augusti 1917. Enligt "Den introducerade svenska adelns ättartavlor" blev han dödligt sårad den 2 juni 1918 "under förföljelsestriderna efter slaget vid Soissons-Reims vid Goussancourt, där han fick vänstra knäleden sönderskjuten av en granat". Han dog samma dag och begravdes i Lagery i enskild grav. På korset sattes av hans regementskamrater: "Hier ruht ein schwedischer Held Diedrik Robert Thorsten von Essen", alltså "Här vilar den svenske hjälten Diedrik Robert Thorsten von Essen".</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil59F58dw8gnaw6_TRhTLR-lM5prhMLLmFm8adiShtdqTD8cyF9B6-rjzOajSRRgaitjJeC6XTNIPIoja8_yNYaezlMpaL7Lx6umF9vowOau5XllMlqwAb8HANaIVGlYnx-bN_KOcenJQ/s1600/Robert_von_Essen_minne.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="791" data-original-width="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil59F58dw8gnaw6_TRhTLR-lM5prhMLLmFm8adiShtdqTD8cyF9B6-rjzOajSRRgaitjJeC6XTNIPIoja8_yNYaezlMpaL7Lx6umF9vowOau5XllMlqwAb8HANaIVGlYnx-bN_KOcenJQ/s1600/Robert_von_Essen_minne.jpg" /></span></a></div>
<br />
<span style="font-family: inherit;">Enligt den tyska krigsgravsorganisationen flyttades Robert von Essens grav på 1920-talet från Lagery till <a href="http://www.volksbund.de/kriegsgraeberstaette/bligny.html">en samlingskyrkogård vid Bligny</a>, drygt en mil österut. Där ligger nu 4 732 tyska soldater begravda, från gravar i ursprungligen 37 omgivande kommuner norr och nordväst om Bligny. Nu vilar han <a href="http://www.volksbund.de/graebersuche/detailansicht.html?tx_igverlustsuche_pi2%5Bgid%5D=f0476294db71a665c0d028d79263377c&cHash=8f886d9c3ade366d80145e44fc866f52">i kvarter 2, grav 55</a>. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Not: Robert von Essens ursprungliga kors med inskriptionen "Hier ruht ein schwedischer Held Diedrik Robert Thorsten von Essen" är med all sannolikhet inte bevarat. Det var i stor utsträckning franska myndigheter som skötte ombegravningarna av hundratusentals kvarlevor. Alla de olika tyska gravmarkeringarna ersattes då av enhetliga och framför allt enkla och billiga svarta träkors, sådana som man kan se på omslaget av boken "<a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/">Svenskarna i första världskriget</a>", och som av tyskarna inte utan goda skäl kallades skamkors. Franska myndigheter lät inte tyskarna ersatta de gamla ruttnande skamkorsen med nya gravmarkeringar förrän det var dags för Frankrike att försonas på riktigt med Tyskland i EG, 50 år efter det första världskrigets slut, 25 år efter andra världskriget. Denna kyrkogårds skamkors ersattes av de prydliga stenkors man ser idag först 1972.</span><br />
<br />Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6768906539003970862.post-83275193886457000962018-03-15T09:46:00.000+01:002018-03-15T09:56:34.109+01:00Kistorna i Gravarne 1916 och en läsares tankar efter läsning av prologen "Krigets första svenska dödsoffer" i "Svenskarna i första världskriget"I min nya bok <i><a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/" target="_blank">Svenskarna i första världskriget</a></i> berättar jag i kapitlet "Selma Lagerlöf och Skagerakslaget" om de döda tyska och brittiska sjömän som flöt iland på svenska västkusten sommaren 1916. En läsare av min förra bok <i><a href="https://www.bokus.com/bok/9789113036977/historien-om-vastfronten-i-sparen-av-forsta-varldskriget/" target="_blank">Historien om västfronten</a></i> (2014 - slutsåld,<a href="mailto:nils.fabiansson@gmail.com" target="_blank"> kan beställas från mig</a>) hade tipsat mig om en rest sten i kyrkogården i Sandbogen intill hans föräldrars grav, där man hittar inskriptionen:<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
Åt minnet af engelska och tyska krigare som föllo i Nordsjöslaget sommaren 1916.</div>
<div style="text-align: center;">
Af hafvets vågor fördes de till våra kuster.</div>
<div style="text-align: center;">
Må de nu hvila i frid i den främmande jorden.</div>
<div style="text-align: center;">
Medlemmar af Kungshamns församling reste vården år 1917.</div>
<br />
Läsaren/tipsaren, <a href="mailto:johanssonwater@gmail.com" target="_blank">Mats Johansson</a>, född och uppväxt i Kungshamn (Gravarne), hörde nu av sig igår igen och berättade att jag fått bildtexten på sidan 123 i boken fel. Han förklarade att kistorna på bilden står på gamla träbryggan i Gravarne, inte Sandbogen: kistorna fördes sedan med båt från Gravarne till Sandbogen där de lades i jord. Jag beklagar felet och har fört in rättelsen nedan:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcYRBSeqKBYtE6-THWnPhAKOPNZy3pLU_6t1EQNKOqF9ySFNljyZYKOG_H9GFH33a-4pPZVbaUS6VRYQLKoSiJAwAdcKbtT9ycbCuM1MFRIpKJ7xRu98Oc8jZe7PFBDpWrtCk42fwkat0/s1600/Gravarne_Kungshamn_Fabiansson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="444" data-original-width="576" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcYRBSeqKBYtE6-THWnPhAKOPNZy3pLU_6t1EQNKOqF9ySFNljyZYKOG_H9GFH33a-4pPZVbaUS6VRYQLKoSiJAwAdcKbtT9ycbCuM1MFRIpKJ7xRu98Oc8jZe7PFBDpWrtCk42fwkat0/s1600/Gravarne_Kungshamn_Fabiansson.jpg" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<i>Korrekt bildtext: Kistorna med kvarlevorna av två tyska och en brittisk matros på på gamla träbryggan i Gravarne inför begravningen på Sandbogens kyrkogård vid Gravarne (Kungshamn) i juni 1916. <a href="http://www.navivast.se/medlemmar/kungshamns-bildarkiv/" target="_blank">Kungshamns Bildarkiv</a>.</i></div>
<br />
Mats Johansson berättade också om när han hade läst prologen i <a href="https://www.bokus.com/bok/9789173318853/svenskarna-i-forsta-varldskriget/" style="font-style: italic;" target="_blank">Svenskarna i första världskriget</a>, alltså om det svenska fartyget <i>s/s Tua</i> som gick under på Nordsjön natten till den 9 september 1914 och som tog med sig den 34-årige skotske bokhållaren Chalmers och den 54-årige svenske maskinisten Erik Gustav Sjölin - det första svenska dödsoffret i första världskriget - ner i djupet. Jag citerar honom:<br />
<blockquote class="tr_bq">
Jag började läsa i sängen. När jag släckt och var på väg in i dvalan tänkte jag på fartyget Tua. Som gammal Lundensare besökte jag ibland restaurangen Tua på Akademiska Föreningen. Namnet gavs som hyllning den framstående italienska violinisten Teresa Tua som turnerade i Sverige i slutet på 1800-talet. Hon förtjuste Lund. Entusiastiska studenter kopplade från hästarna och drog själva vagnen med Tua från Akademiska Föreningen till Grand Hotel. Jag vill gärna tro att fartyget döptes efter henne.<br />
<br />
Jag tänkte också på stackars Chalmers. Ett klingande namn för oss äldre från västkusten. Skotska industrialister och affärsmän satte stark prägel på Göteborg framför allt. Maule, Campbell, Macfie, Thorburn, Chalmers, Dickson, Carnegie m fl. Västkusten var i stark frammarsch under 1800-talet. Politiken var frihetlig och liberal. Judiska affärsmän kunde utan hinder driva verksamheter. Marstrand var porta franca med Sveriges första judiska församling. Osv. Har du skrivit om det här, Nils?</blockquote>
Nej, jag har inte skrivit om det som Mats tänkte på i dvalan innan han somnade efter att ha läst prologen i min bok, men det är kul att höra att min bok sätter igång tankar hos läsaren. Hoppas dock att läsaren inte alltid somnar.<br />
<div class="page" title="Page 62">
<div class="layoutArea">
<div class="column">
</div>
</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com