Idag för hundra år sedan blev den legendariske Röde Baronen nedskjuten. Med anledning av detta citerar jag nedan hela underkapitlet "Fragment av den röde baronen" ur min bok Historien om västfronten: I spåren av första världskriget och därefter berättar jag om kopplingen mellan Röde Baronen, Snobben och mig själv:
Som nämnts var slaget vid Arras våren 1917 blodigare än vad som är allmänt bekant. Däremot är "Bloody April" ett känt begrepp i alla fall i Storbritannien och samväldet – en månad under kriget då det brittiska flyget förlorade ovanligt mångaflygare, framför allt i Arrassektorn. I Dagens Nyheter den 24 april 1917 citerades ett tyskt pressmeddelande:
Det tyska jaktflyget hade reformerats genom stridsflygarässet Oswald Boelcke. I stället för ensamflygande jaktplan skapades stora enheter som jagade aggressivt över fiendens linjer. Baron Manfred von Richthofens första luftstridsseger var i september 1916, då han flög i Oswald Boelckes jagaravdelning. Oswald Boelcke störtade och dog den 28 oktober 1916 efter 40 segrar. Boelcke hade i sin tur flugit med det första tyska stridsflygarässet Max Immelmann, som dog i juni 1916 efter 15 luftsegrar. von Richthofen blev chef för jagaravdelning 11 vid Douai i januari 1917 – drygt en mil från Arras – och tilldelades vid samma tid utmärkelsen Pour le mérite. Bara under mars och april 1917 sköt han personligen ned minst 20 allierade flygare. Hans båda företrädare hade fått sina brev hem till sina föräldrar postumt utgivna under 1916 som ett slags självbiografier, Mina upplevelser som stridsflygare respektive Kapten Bölckes stridsrapporter. von Richthofens självbiografi tillkom däremot redan under hans livstid genom tyska flygvapnets försorg. Den dikterades för spökskrivare under permission hemma på godset vid nuvarande polska Swidnica i maj 1917 och kom på svenska redan samma höst, Den röde flygjagaren:
Innan tyskarna visste vad som hänt von Richthofen sände de ut ett radiomeddelande där man frågade de allierade om hans tillstånd. Något svar över radio kom inte, men på kvällen den 23 april flög en allierad pilot in över det tyska flygfältet i Cappy och kastade ned en rapporthylsa. I meddelandet stod att ryttmästare von Richthofen sårats dödligt i en luftstrid och att han begravts med militära hedersbetygelser, undertecknat The Royal Flying Corps. Med i hylsan fanns också ett fotografi av den döde von Richthofen. Han hade flyttats från kraschplatsen till en flyghangar vid Poulainville norr om Amiens. Inför post mortem-fotografiet hade man tvättat och pudrat honom noga och placerat de utslagna tänderna i munnen igen – i kraschen hade han slagit ansiktet våldsamt mot kulsprutorna.
På kraschplatsen hade vraket snabbt plockats isär av souvenirjägare. Relikerna skingrades sedan över världen. Flygplanets stjärnmotor ställdes ut på Imperial War Museum i Duxford på 1920-talet. På Imperial War Museum i London finns några små mörkröda tyglappar från flygplanskroppen liksom en liten träbit.
Korset som målats på tyget på flygplanets vänstra sida finns i Royal Canadian Military Institute i Toronto. Det skänktes år 1920 av Roy Brown. Institutet fick även sätet av aluminium och trä. Den högra sidans kors såldes på auktion 1998 och finns i dag inramat på Omaka Aviation Heritage Centre i Nya Zeeland.
Flera föremål hamnade i magasinen i Australian War Records Section vid Australian War Memorial i Canberra. Här finns bland annat von Richthofens vänstra ytterstövel i rådjursskinn, ett stycke av hans flygoverall och en del av läderbältet, en decimeterlång bit av ett kulspruteband med en patron, en några centimeter stor plywoodbit, styrspaken, kompassen och en liten bit av aluminiumgolvet. Allt som fanns i det Richthofenmuseum som hans stolta mor inrättat år 1933 på hemorten skingrades på liknande sätt 1945. Här fanns den silverpokal som von Richthofen fick vid sin första luftseger, liksom andra troféer såsom propellrar, kulsprutor och diverse delar från ett tjugotal flygplan som han skjutit ned. Här fanns även medaljer och porträtt, ett svenskt hederssvärd (eller sabel), och mängder av kondoleansbrev, samt träkorset som britterna reste över hans grav på bykyrkogården i Bertangles 1918, men föremålens vidare öden är inte kända med visshet. Silverpokalen, eller vad som påstods vara pokalen, såldes på en vapenauktion i USA år 2002 för 28 750 dollar.
År 1921 flyttades Manfred von Richthofens kvarlevor till den tyska krigskyrkogården vid Fricourt. Fyra år senare grävdes de upp igen för att begravas på den exklusiva invalidkyrkogården i Berlin vid en ceremoni där bland andra von Hindenburg var närvarande. Under 1930-talet restes ett stort gravmonument på platsen. Efter andra världskriget hamnade invalidkyrkogården precis innanför den östtyska gränsen och 1961 byggdes Berlinmuren intill graven. När gränsen skulle flyttas några meter i slutet av 1970-talet passade familjen på att begära hem kvarlevorna till sitt nya hem i Västtyskland. von Richthofen är sedan dess begravd på en kyrkogård i Wiesbaden.
Som nämnts var slaget vid Arras våren 1917 blodigare än vad som är allmänt bekant. Däremot är "Bloody April" ett känt begrepp i alla fall i Storbritannien och samväldet – en månad under kriget då det brittiska flyget förlorade ovanligt mångaflygare, framför allt i Arrassektorn. I Dagens Nyheter den 24 april 1917 citerades ett tyskt pressmeddelande:
Ryttmästare v. Richthofen blev segrare för fyrtiosjätte gången [...] Richthofens eskader har till i går nedskjutit 100 fientliga maskiner.
Det tyska jaktflyget hade reformerats genom stridsflygarässet Oswald Boelcke. I stället för ensamflygande jaktplan skapades stora enheter som jagade aggressivt över fiendens linjer. Baron Manfred von Richthofens första luftstridsseger var i september 1916, då han flög i Oswald Boelckes jagaravdelning. Oswald Boelcke störtade och dog den 28 oktober 1916 efter 40 segrar. Boelcke hade i sin tur flugit med det första tyska stridsflygarässet Max Immelmann, som dog i juni 1916 efter 15 luftsegrar. von Richthofen blev chef för jagaravdelning 11 vid Douai i januari 1917 – drygt en mil från Arras – och tilldelades vid samma tid utmärkelsen Pour le mérite. Bara under mars och april 1917 sköt han personligen ned minst 20 allierade flygare. Hans båda företrädare hade fått sina brev hem till sina föräldrar postumt utgivna under 1916 som ett slags självbiografier, Mina upplevelser som stridsflygare respektive Kapten Bölckes stridsrapporter. von Richthofens självbiografi tillkom däremot redan under hans livstid genom tyska flygvapnets försorg. Den dikterades för spökskrivare under permission hemma på godset vid nuvarande polska Swidnica i maj 1917 och kom på svenska redan samma höst, Den röde flygjagaren:
Av någon anledning kom jag en vacker dag på den tanken att måla min kärra eldröd. Resultatet blev, att varje människa ovillkorligen måste lägga märke till min lilla röda fågel. Inte heller mina motståndare syntes i själva verket ha förblivit alldeles obekanta med detta förhållande.Flygarässen var krigets hjältar, kändisar och primadonnor. Manfred von Richthofen var, och är fortfarande, en av första världskrigets mest kända individer. Så småningom målades allt fler plan i grälla färger i den Röde baronens flygande cirkus, som britterna kallade eskadern.Våren 1917 hade han dock ännu inte det karaktäristiska triplanet (trippeldäckaren) Fokker Dr. 1 utan en Albatros. Ett år senare, onsdagen den 24 april 1918, kunde man läsa i Dagens Nyheter:
Berlin, tisdag. Officiellt meddelas:Den 21 april vände ryttmästare von Richthofen ej tillbaka från en flygning vid Somme. Enligt samstämmiga iakttagelser av hans ledsagare och åtskilliga åskådare på marken störtade Richthofen ned från ringa höjd. Då synbarligen motorskada tvang honom att landa bakom de fientliga linjerna, fanns det hopp om att Richthofen befann sig oskadad i fångenskap. Ett av Reuter den 22 utsänt meddelande, lämnar emellertid intet tvivel om att von Richthofen är död. Då Richthofen ej var förföljd och således ej kunde träffats av någon motståndare i luften, tycks han ha fallit offer för ett slumpskott från marken. Enligt engelska meddelanden jordfästes Richthofen den 22 dennes under militära hedersbetygelser på en kyrkogård i närheten av hans landningsplats.von Richthofen kraschade och omkom norr om Corbie, i närheten av Villers-Bretonneux under den tyska våroffensiven, när han på låg höjd jagade en kanadensisk flygare, som hade kunnat bli hans 81:a seger. Om det var den kanadensiske flygaren Roy Brown, som själv jagade von Richthofen vid detta tillfälle, eller någon av de australiska luftvärnskulspruteskyttarna Cedric Popkin,William Evans eller Robert Buie som sköt ned honom är oklart. Det brittiska flygvapnet offentliggjorde att det var Brown.
Innan tyskarna visste vad som hänt von Richthofen sände de ut ett radiomeddelande där man frågade de allierade om hans tillstånd. Något svar över radio kom inte, men på kvällen den 23 april flög en allierad pilot in över det tyska flygfältet i Cappy och kastade ned en rapporthylsa. I meddelandet stod att ryttmästare von Richthofen sårats dödligt i en luftstrid och att han begravts med militära hedersbetygelser, undertecknat The Royal Flying Corps. Med i hylsan fanns också ett fotografi av den döde von Richthofen. Han hade flyttats från kraschplatsen till en flyghangar vid Poulainville norr om Amiens. Inför post mortem-fotografiet hade man tvättat och pudrat honom noga och placerat de utslagna tänderna i munnen igen – i kraschen hade han slagit ansiktet våldsamt mot kulsprutorna.
På kraschplatsen hade vraket snabbt plockats isär av souvenirjägare. Relikerna skingrades sedan över världen. Flygplanets stjärnmotor ställdes ut på Imperial War Museum i Duxford på 1920-talet. På Imperial War Museum i London finns några små mörkröda tyglappar från flygplanskroppen liksom en liten träbit.
Korset som målats på tyget på flygplanets vänstra sida finns i Royal Canadian Military Institute i Toronto. Det skänktes år 1920 av Roy Brown. Institutet fick även sätet av aluminium och trä. Den högra sidans kors såldes på auktion 1998 och finns i dag inramat på Omaka Aviation Heritage Centre i Nya Zeeland.
Flera föremål hamnade i magasinen i Australian War Records Section vid Australian War Memorial i Canberra. Här finns bland annat von Richthofens vänstra ytterstövel i rådjursskinn, ett stycke av hans flygoverall och en del av läderbältet, en decimeterlång bit av ett kulspruteband med en patron, en några centimeter stor plywoodbit, styrspaken, kompassen och en liten bit av aluminiumgolvet. Allt som fanns i det Richthofenmuseum som hans stolta mor inrättat år 1933 på hemorten skingrades på liknande sätt 1945. Här fanns den silverpokal som von Richthofen fick vid sin första luftseger, liksom andra troféer såsom propellrar, kulsprutor och diverse delar från ett tjugotal flygplan som han skjutit ned. Här fanns även medaljer och porträtt, ett svenskt hederssvärd (eller sabel), och mängder av kondoleansbrev, samt träkorset som britterna reste över hans grav på bykyrkogården i Bertangles 1918, men föremålens vidare öden är inte kända med visshet. Silverpokalen, eller vad som påstods vara pokalen, såldes på en vapenauktion i USA år 2002 för 28 750 dollar.
År 1921 flyttades Manfred von Richthofens kvarlevor till den tyska krigskyrkogården vid Fricourt. Fyra år senare grävdes de upp igen för att begravas på den exklusiva invalidkyrkogården i Berlin vid en ceremoni där bland andra von Hindenburg var närvarande. Under 1930-talet restes ett stort gravmonument på platsen. Efter andra världskriget hamnade invalidkyrkogården precis innanför den östtyska gränsen och 1961 byggdes Berlinmuren intill graven. När gränsen skulle flyttas några meter i slutet av 1970-talet passade familjen på att begära hem kvarlevorna till sitt nya hem i Västtyskland. von Richthofen är sedan dess begravd på en kyrkogård i Wiesbaden.
Mina egna första bekantskaper med första världskriget är mycket avlägset besläktade med verklighetens krig, men de är kanske inte helt unika. De kan förmodligen spåras tillbaka till plastbyggsatsen "The Red Baron", som tillverkades i flera miljoner exemplar på 1970-talet. Modellen var inte ett flygplan, utan en signalröd hot rod, en bisarr dragracer med en T-Ford årsmodell 1918 som grund. Taket var en överdrivet stor kromad tysk stålhjälm, men med pickelhuvans pik. Dubbla kromade kulsprutor var monterade ovanför motorn. I kylaren och på sidorna av taket fanns stora tyska järnkors. Skapelsen var bara en av många med en mycket särpräglad och lätt psykedelisk serietidningsestetik som förekom i slutet av 1960-talet och under 1970-talet. Designern, verksam i Kalifornien, stod även bakom exempelvis byggsatsen "Ghost of the Red Baron", en dödskalle med glödande röda ögon under en kromad tysk stålhjälm med pik, monterad på en fot i form av ett liggande kromat järnkors.
Några år tidigare, när 50-årsminnet av i första världskriget uppmärksammats, hade Snobben, också med ursprung i Kalifornien, antagit ett flygande alter ego som stred mot den Röde baronen, en kamp han förde på sin hundkoja, som i detta sammanhang var en Sopwith Camel, alltså ett brittiskt enmotorigt biplan av samma typ som kapten Roy Brown hade när von Richthofen blev nedskjuten. Låten "Snoopy vs. the Red Baron" vandrade därefter upp till den amerikanska Billboardlistans andraplats.
After the turn of the century
In the clear blue skies over Germany
Came a roar and a thunder man has never heard
Like the screaming sound of a big war bird.
Up in the sky,a man in a plane
Baron von Richthofen was his name
Eight-y men tried and eight-y men died
Now they’re buried together on the country side.
(refräng)
In the nick of time, a hero arose
A funny looking dog with a big black nose
He flew into the sky to seek revenge
But the Baron shot him down
"Curses, foiled again!"
Vid denna tid hade Kaliforniens surfare järnkors ("surfers cross") som lyckoamuletter och Hells Angels bar kopior av tyska stålhjälmar från andra världskriget.
Byggsatsen "The Red Baron" blev så populär att man lät en specialiserad bilverkstad – naturligtvis i Kalifornien – bygga en showbil i fullskala av plastmodellen. Därifrån nådde den alltså mig vid mitten av 1970-talet, förmodligen via ett av min storebrors exemplar av Poster eller Colorod, men skapelsen lär också ha förekommit i en annons för byggsatsen i Kalle Anka & C:o.
In the clear blue skies over Germany
Came a roar and a thunder man has never heard
Like the screaming sound of a big war bird.
Up in the sky,a man in a plane
Baron von Richthofen was his name
Eight-y men tried and eight-y men died
Now they’re buried together on the country side.
(refräng)
In the nick of time, a hero arose
A funny looking dog with a big black nose
He flew into the sky to seek revenge
But the Baron shot him down
"Curses, foiled again!"
Vid denna tid hade Kaliforniens surfare järnkors ("surfers cross") som lyckoamuletter och Hells Angels bar kopior av tyska stålhjälmar från andra världskriget.
Byggsatsen "The Red Baron" blev så populär att man lät en specialiserad bilverkstad – naturligtvis i Kalifornien – bygga en showbil i fullskala av plastmodellen. Därifrån nådde den alltså mig vid mitten av 1970-talet, förmodligen via ett av min storebrors exemplar av Poster eller Colorod, men skapelsen lär också ha förekommit i en annons för byggsatsen i Kalle Anka & C:o.
