Jag skriver på sidorna 265-266 i ”Svenskarna i första världskriget” att det vid sidan av Einar Eklöf var ytterligare tre utvandrade från Sandby socken på Öland som var i Frankrike med den amerikanska armén under första världskriget: Einar, Edvin och Ragnar Andersson, tre bröder från Norra Näsby, men att ingen av dem deltog i några stridshandlingar.
Jag fick ett mail från Ann-Marie Berglund från Norra Näsby på Öland, som kunde komplettera mina sparsamma uppgifter om bröderna. Hon har arbetat med byns lokalhistoria och intervjuat Einar Anderssons son Göran, som nu är 81 år och bor i Övre Ålebäck på samma ö, och som inte hade mycket att säga: Alla var trötta på Amerikahistorierna och barnen lade inte dem på minnet, säger han. Hon har även talat med brödernas systerson Bertil Johansson.
Den äldste brodern Edvin, som föddes 1887, åkte till Amerika 1906 (19 år gammal), mellanbrodern Einar, som var född 1988, emigrerade 1908 (20 år gammal) och yngste brodern Ragnar, som var född 1892, reste 1912 (20 år gammal).
Einars son Göran Andersson har berättat att hans far och farbröder var i Elsass-Lothringen som amerikanska soldater under slutet av (eller efter) första världskriget. De var i ingenjörstrupperna, men kom till västfronten för sent för att delta i krigshandlingarna, men de byggde broar och fångläger och och vaktade fångar. De pratade inte mycket om detta efter kriget. Överresan till västfronten med en gammal lastbåt var hemsk: det var oväder och alla under däck var sjuka. De hade trott att de skulle bli tvingade att ta värvning och därför värvat sig i förväg. Efter kriget fick de veteranpension, en pension som de fick ansöka via amerikanska ambassaden. Vännen Einar Eklöf, alltså mannen som jag skrivit om, kunde skriva på engelska och hjälpte till med ansökan. Minnena av bröderna är sparsamma, konstaterar Ann-Marie Berglund.
Bröderna Einar (stående till vänster), Edvin (stående till höger) och Ragnar (sittandes) Andersson från Norra Näsby i amerikanska uniformer (foto från Sandby-Gårdby Hembygdsförenings arkiv).
Jag fick ett mail från Ann-Marie Berglund från Norra Näsby på Öland, som kunde komplettera mina sparsamma uppgifter om bröderna. Hon har arbetat med byns lokalhistoria och intervjuat Einar Anderssons son Göran, som nu är 81 år och bor i Övre Ålebäck på samma ö, och som inte hade mycket att säga: Alla var trötta på Amerikahistorierna och barnen lade inte dem på minnet, säger han. Hon har även talat med brödernas systerson Bertil Johansson.
Den äldste brodern Edvin, som föddes 1887, åkte till Amerika 1906 (19 år gammal), mellanbrodern Einar, som var född 1988, emigrerade 1908 (20 år gammal) och yngste brodern Ragnar, som var född 1892, reste 1912 (20 år gammal).
Einars son Göran Andersson har berättat att hans far och farbröder var i Elsass-Lothringen som amerikanska soldater under slutet av (eller efter) första världskriget. De var i ingenjörstrupperna, men kom till västfronten för sent för att delta i krigshandlingarna, men de byggde broar och fångläger och och vaktade fångar. De pratade inte mycket om detta efter kriget. Överresan till västfronten med en gammal lastbåt var hemsk: det var oväder och alla under däck var sjuka. De hade trott att de skulle bli tvingade att ta värvning och därför värvat sig i förväg. Efter kriget fick de veteranpension, en pension som de fick ansöka via amerikanska ambassaden. Vännen Einar Eklöf, alltså mannen som jag skrivit om, kunde skriva på engelska och hjälpte till med ansökan. Minnena av bröderna är sparsamma, konstaterar Ann-Marie Berglund.