Recension i Dala-Demokraten den 30 juli 2014:
Den 28 juli 1914 inleddes det som gått till historien som Svarta veckan med Österrike-Ungerns krigsförklaring mot Serbien. Detta som en följd av de dödande skotten i Sarajevo en månad tidigare, då ärkehertig Franz Ferdinand med sin hustru Sophie von Chotek föll offer för den unge lönnmördaren Gavrilo Princip.
Under de följande dagarna införde såväl Ryssland som Österrike-Ungern fullständig mobilisering och kulmen kom när Tyskland förklarar krig mot Frankrike och inleder inmarschen i Belgien. Dagen därpå förklarar England krig mot Tyskland. Centralmakterna, med Tyskland i spetsen, stod mot ententen – Ryssland, Frankrike och Storbritannien, men kriget kom att involvera många fler nationer innan vapenstilleståndet 11 november fyra år senare. I bakgrunden fanns kraftmätningen mellan imperierna som ledde till en hittills osedd kapprustning och kamp om kolonierna.
Den svarta veckan inledde det första moderna kriget där fruktansvärda vapen som kulsprutan, stridsflyg, gas och stridsvagnar sprider en dittills aldrig skådad förödelse. Mer än 65 miljoner soldater av många nationaliteter skulle delta i denna fasansfulla och världsomfattande konflikt. Krigets facit är fruktansvärt, ungefär 10 miljoner döda, 20 miljoner skadade, 8 miljoner saknade på fronterna i Europa, Afrika och Mellanöstern.
Exakta siffror är omöjliga att få, många dog i epidemier och av sjukdom, om man händelsevis lyckats komma oskadd ur striden. Liksökningar efter kriget har inte alltid lett till att man funnit saknade kroppen och när man funnit dem är det ofta osäkert vilken nationalitet kvarlevorna har.
Följden av första världskriget blev att två stora kejsardömen krossades och kartan i Mellanöstern ritades om, gränser som ännu i dag är omstridda. Ryska revolutionen 1917 och efterkrigstidens kriser som ledde till Andra världskriget berör oss fortfarande.
Historieintresset ökar åtminstone statistiskt, men omfattar detta första världskrig? I Historien om västfronten ger journalisten Nils Fabiansson en initierad bild av händelserna på den mest uppmärksammade krigsskådeplatsen, den invecklade front som sträckte sig från Engelska kanalen till den schweziska gränsen, fågelvägen 70 mil men närmast oöverblickbar om man ser till det komplicerade nät av skyttegravar, underhållslinjer och skyddsrum som sicksackade genom landskapet såväl under som över jord.
Nils Fabianssons utgångspunkt är unik, många år av studier och det som något lättsinnigt kallas slagfältsturism samt arkeologiska utgrävningar. Oförtröttligt har han kartlagt hela den långa fronten och levandegör i sin skildring den tillvaro som frontsoldaterna hade, hur civilbefolkningen drabbades och tolkar vad spåren i landskapet säger om händelserna för hundra år sedan.
Bilden av Första världskriget och framför allt Västfronten domineras av populärvetenskapliga verk och filmer om skyttegravskriget, men framför allt av Erich Maria Remarques klassiker På västfronten intet nytt från 1929. Här beskrivs skyttegravarnas fasor från en nittonårig tysks perspektiv. Men Nils Fabiansson vill så mycket mer, hans ambition är att levandegöra mentaliteten under krigsåren – framför allt vill han påminna om att ingen egentligen alls visste vad som skulle ske under krigsåren. Teknologins utveckling gick på högvarv, för första gången ställdes respektive lands ekonomiska och industriella muskler på prov. Så sent som 1918 syntes krigets utgång oviss: när Tyskland gjorde sin stora offensiv under våren hotades Paris och kriget skulle avgöras först då USA med kraft ingrep.
Ur pedagogisk synpunkt är Historien om västfronten långt ifrån idealisk, själv tvingas jag slå i uppslagsverk och på nätet för att följa Nils Fabianssons framställning. Han väljer att följa fronten från Flandern till Elsass istället för att följa kronologin, boken utgör en resa och kan med fördel användas som guidebok till de många imponerande minnesmärken, krigskyrkogårdar, slagfält och mer eller mindre improviserade museer som finns utmed det som en gång utgjorde västfronten.
Det som gör boken till ett värdefullt komplement till den ordinarie historieskrivningen är framför allt de många citat ur brev, nyhetstelegram och samtida litteratur, inte minst utdrag ur böcker och tal från fredsapostlar som Selma Lagerlöf och Elin Wägner. Naturligtvis dyker även tyskvännen och sedermera nazisympatisören Sven Hedin upp, med minst sagt kontroversiella yttranden. Här förekommer även andra svenska vittnesbörd, i den amerikanska armén fanns såväl svenskar som svenskättlingar enrollerade, något som var lite ironiskt eftersom åtskilliga svenska emigrerade från Sverige för att slippa värnplikten som infördes 1901. Några svenskar enrollerade sig i Främlingslegionen och dog på slagfältet.
Hundraårsminnet av den katastrof som första världskriget utgjorde kan tyckas som vara ett av de mer deprimerande jubileerna, men samtidigt föddes ur detta blodiga kaos också nya fri- och rättigheter, som rösträtt och en annorlunda syn på kvinnan. På gott och ont trädde den moderna tiden in och dessa händelser påverkar oss än idag. Nils Fabianssons bok är en viktig påminnelse om den tid som födde moderniteten som vi känner den.
Lena S Karlsson