Jag citerar inledningen och slutet av Karin Annebäcks stort uppslagna artikel i dagens (140619) nummer av DAGENS ETC - "nyhetstidningen från vänster" sidorna 17–20 (Kulturspecial):
Som tolvåring stod Nils Fabiansson på biblioteket och bläddrade fascinerat i böcker om Andra världskriget. Han läste om det växande kriget, de hårda striderna, alla människor som dog. Grymheten och kampen. Hur det goda till slut segrade. En historia som varenda människa i västvärlden lär känna till. Vissa ganska ytligt, andra ner på detaljnivå. För Nils Fabiansson är ju långt ifrån den enda tolvåring som har fascinerats. Och han är knappast ensam om att ha stått och tummat på slitna sidor. Men sedan han var pojke i slutet av 70-talet har böckerna om kriget blivit många gånger fler.Se hela artikeln här!
I början av 90-talet tog utgivningen av krigslitteratur fart på allvar i Sverige. Och framförallt var det Andra världskriget som lockade till läsning.
– Krig generellt och kanske särskilt Andra världskriget är ju det yttersta dramat. Det blir inte mer dramatiskt än så, säger Nils Fabiansson.
Hans eget intresse för historia har lett till att han idag är författare och redaktionssekreterare på Historisk tidskrift. För några veckor sedan släppte han boken Historien om västfronten. I spåren av första världskriget. Trots det tidiga intresset för Andra världskriget är det alltså Första världskriget som har blivit hans specialitet. På så sätt skiljer sig Nils Fabiansson från många andra författare.
– Det finns något medeltida men ändå modernt över Första världskriget. Det är ett 1900-talskrig men med människor vars mentalitet och kunskap präglas av 1800-talet. Jag tyckte tidigt att det fanns något väldigt spännande i det, säger han.
[...]
Och vilka det lockar tycks alla vara överens om – fortfarande är det framför allt män som läser. Nils Fabiansson tror att det till stor del beror på det faktum att det i första hand är män som krigar.
–Jag tror att det kan handla om någon form av bearbetning. Det är män som utför krigshandlingarna, och tanken att ”det hade kunnat vara jag” väcks då. Jag kan tycka att det därför finns något sunt i att vilja läsa om krig, för det visar att man på något sätt vill bearbeta vad andra män har gjort, säger han.
Själv är han inte klar med den bearbetningen. Det kommer att bli fler böcker. Och då återigen om Första världskriget.
– Det finns mer att hämta.