Maximera möjligheterna för upplevelser på plats
En resa till västfronten bör inledas med att man bestämmer sig för vad man vill se. Man skall inte slösa dyrbar tid i Frankrike och Belgien på att åka bil.
Jag försöker alltid vara kvar i ett och samma område under minst ett dygn, gärna ett par dagar, för att minska antalet timmar på långa resor. Det finns ofta tillräckligt att se och uppleva på ett och samma område - man vinner inte på att fara omkring och avverka turistmål. Har man bara en idé om vad man är ute efter, exempelvis Sommeslagfältet eller Hartmannsweilerkopf, bör man gå in på IGN:s eller NGI:s hemsida och beställa den eller de kartor i skala 1:25.000/20.000 som täcker det område man är ute efter. Hemma kan man sedan rita in exempelvis frontlinjer eller markera kyrkogårdar, monument, minkratrar, specifika orter, museer eller platser i terrängen eller vad man nu är intresserad av. Kompletterar man med översiktskartor i skala 1:100 000 får man ännu bättre möjlighet att planera resan klokt i förväg och på plats. När man väl befinner sig i detta område kan man sedan göra korta bilresor eller promenader mellan det man märkt ut i förväg.
Första gången till västfronten?
Då kanske Ypern, Somme och Verdun är att rekommendera.
Har du redan varit i Verdun, Somme och Ypern?
Då skulle jag kanske föreslå Artois (med Arras som utgångspunkt), Oise (Noyon), Aisne (Laon), Champagne (Reims), Argonne (se "Första världskriget för lärare" - artikel av Nils Fabiansson publicerad i Historielärarnas Förenings Årsskrift 2014) och Alsace, kanske först och främst Hartmannsweilerkopf (förslagsvis Uffholtz).
Använd tiden klokt
Kolla upp småhotellen i förväg, reservera helst rum i förväg. Bäst är ju att bo ute vid fronten, så att säga, men i de mindre städerna och byarna finns sällan mataffärer eller bensinmackar. Bor man i en större stad har man nära till sådant, men resorna fram och tillbaka till det man är där för att se slukar då en väldig massa tid. Ät frukost och middag på hotellet, om det är ett gammaldags familjehotell, det brukar vara både trevligt och gott och inte heller speciellt dyrt. Jag brukar ofta fara ut på morgonen innan solen stigit upp för att vara på plats vid gryningen, och sedan komma tillbaka för att äta frukost i lugn och ro. Men då måste man bo ganska nära det man fotograferar förstås.
Kolla avstånden och restiderna och motorvägskostnaderna på viamichelin.fr i förväg (och lägg till minst 20 % i tid). Åk alltid motorväg om du skall långt, även om det kostar en slant. Landsvägarna tar extremt lång tid.
När du är på plats, köp lunchsmörgås i det lokala bageriet på morgonen, ta med ett par vattenflaskor och fyll en termos med kaffe, innan du åker iväg. Det är trevligt att äta lunch ute i en by, men då måste man passa lunchtiderna - och det är ofta stängt på helgerna. Nödlösningen, om man inte har lunchmacka och har missat lunchserveringen, blir då istället en lång resa in till närmaste stads McDonalds, eller till någon motorvägsrestaurang, och de är inte alltid så roliga. Och tiden tickar bort.
Det tar alltid tid att göra ärenden inne i småstäderna, liksom att ta sig dit och därifrån - ofta mycket längre tid än man kan föreställa sig. Ta därför med extra batterier och minneskort till kameran - att åka någonstans för att ladda batteriet eller till en stad för att köpa minneskort tar onödig tid. Passa alltid på att tanka bilen när du ändå är vid en bensinmack - det är inte kul att tvingas avbryta något för att åka och att tanka. Det finns inte bensinmack i varje by.
Använd praktisk utrustning och använd förstånd och omdöme
Ta med gummistövlar. Gummistövlar är lätta att ta på och av. Kängor är bra att vandra i, men du kommer förmodligen att hoppa in och ur bilen många gånger under dagen, och då blir det garanterat snart väldigt - väldigt - lerigt i bilen (och på hotellrummet).
Använd ryggsäck där både matsäck, vatten, kaffe och kamerautrustning samt varm tröja och regnkläder får plats.
Se upp för elstängsel, som kan vara betydligt starkare än i Sverige.
Använd fluorescerande reflex-/varselväst, så att misstänksamma markägare och gendarmer, liksom mer eller mindre berusade jägare, bilister och lastbilschaufförer, ser dig på långt håll. Med varselväst blir man inte misstänkt för att vara någon skummis, och det är ganska viktigt om man rör sig i skog och mark på landsbygden. En visselpipa kan vara bra att ha nära till hands, i synnerhet i jakttider.
Se även mina "10 praktiska tips för fotografen på västfronten" på Norstedtsbloggen och "Att fånga det väsentliga", på samma blogg.
Läs mer i Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget (Norstedts 2014).