Olof Hedengrens första jul och nyår på västfronten - från min kommande bok "Svenskarna i första världskriget"
Silverbricka på kolven till Olof Hedengrens gevär. I brorsonen Dag Hedengrens ägo.
Ur min kommande (våren 2018) bok Svenskarna i första världskriget:
Julafton firade Olof Hedengren och hans kamrater med julsånger och en liten julgran i ett djupt skyddsrum i närheten av Vaudesincourt. På juldagsmorgonen tänkte han på ”den strålande och högtidliga julottan i Örebro”, som han var van vid. I ett brev hem till brodern Sven daterat den 5 januari 1917 berättar Olof Hedengren om hur han därefter firade nyårsafton i ett fyra–fem meter djupt skyddsrum, och hur han denna dag fick sitt elddop: Plötsligt hade de blivit avbrutna av fransk artilleribeskjutning. Ett par veteraner hade då frivilligt anmält sig för att gå upp och se vad som stod på, skriver han. När de kommit ut i skyttegravarna exploderade en kraftig granat. En av veteranerna störtade tillbaka ned i skyddsrummet, men kunde bara hitta en liten blodfläck på sin rock. Samtidigt hördes rop på sjukvårdare, varpå ett par man gick upp i mörkret för att leta efter den sårade. Strax därefter kom en sjukvårdare ned i skyddsrummet för att be om ett par frivilliga för att hjälpa till att bära tillbaka den sårade. Efter en stunds tystnad, då endast granaterna utifrån hördes, tog Olof mod till sig och anmälde sig. Han kände att han bleknade, och tänkte att om det inte varit en sårad kamrat, så skulle han inte gjort det. Medan han bar den sårade på båren genom de djupa skyttegravarna tänkte han hela tiden: ”Bara inte min hjärna splittras, bara inte hjärnan.” När de slutligen kom fram till det mörka sjukvårdsskyddsrummet stod de omkring den sårade och såg honom dö i ljuset av en ficklampa. Olof Hedengren återvände till sitt skyddsrum:
”Jag hade nu blivit väldigt hungrig och kastade mig över bröd och en stor bit schweizerost. Jag skrev omedelbart till hans föräldrar och beklagade hans död: 'Jag har den tråkiga plikten att meddela att er son Erich har stupat på ärans fält' o.s.v. Snart tänkte man på andra saker, och efteråt har jag sovit mycket bra.”
Olof Hedengrens hjälm. I brorsonen Dag Hedengrens ägo.