Den svenske konstnären Ivan Lönnberg stupade som korpral för en kulsprutegrupp i den franska främlingslegionen den 26 april 1918 i närheten av Villers-Bretonneux på västfronten.
Det var vid Villers-Bretonneux, en mil öster om Amiens i Somme, som den stora tyska våroffensiven 1918 hade tappat fart i första hälften av april, och det var här som de brittiska, australiska och franska trupperna då passade på att gå till motoffensiv den 24–27 april. I dessa strider deltog Ivan Lönnberg.
I den franska arméns arkiv står det noterat med bläck på Ivan Lönnbergs registerkort att han har blivit ”tué à l’ennemi” vid ”Forêt de Cachy”, alltså dödad av fienden vid Cachy-skogen, mellan byarna Cachy och Hangard drygt två kilometer söder om Villers-Bretonneux.
Ivan Lönnberg ligger idag begravd i den franska krigskyrkogården ”Les Buttes” norr om Marcelcave (grav 216), en förhållandevis liten begravningsplats med 1 610 gravar. Jag har besökt graven. ”Corporal Yvan Lonnberg” står det på korset. ”Mort pour la France.”
Begravningsplatsen anlades ursprungligen 1916 vid ett franskt fältsjukhus bredvid den större järnvägen från och till södra Sommefronten. Då låg ingången lättillgänglig vid vägen mellan Marcelcave och Villers-Bretonneux. Långt senare byggdes en motorväg rakt genom landskapet och nu ligger begravningsplatsen helt avsides och öde.
Den svenska konstnärinnan Lena Börjeson, som var i Paris under kriget, förälskade sig i Ivan Lönnberg under 1917 – under 1915 och 1916 uppvaktades han av bland andra Nils Santesson och Nils Dardel. I ett brev till Lena Börjeson berättar främlingslegionären Nils Persson om Ivans sista dag i livet:
Jag har farit omkring och även gått i fälten mellan byarna och skogarna i det område där främlingslegionen gick till anfall mot tyskarna den 26 april 1918 vid sidan av brittiska och framför allt australiska styrkor – av denna min dag på slagfältet nästan hundra år efteråt minns jag framför allt att det var aprilväder, blåsigt och endast fyra plusgrader, att det plötsligt blev mörkt och snöade ena stunden och att ett starkt solljus skapade en dramatisk regnbåge över landskapet den andra. Jag såg flera mindre brittiska krigskyrkogårdar. Och jag minns Villers-Bretonneux, där jag var inne i ortens australiska krigsmuseum Musée Franco-Australien, som var öde, inte en turist förutom jag (men det besöks av 10 000 australier per år, svarade man i entrén när jag frågade). Jag minns också att jag en liten bit därifrån drack kaffe i en liten bar, som också var folktom. På båda ställena fanns kängurur, muséets känguru var en stor skulptur; caféets var mjukisdjur.
Nils Fabiansson vid Ivan Lönnbergs grav i aprilväder.
"I skyttegraven", Ivan Lönnberg porträtterad av Nils Dardel 1916.
Foto: Stockholms Auktionsverk. Från Moderna Kvalitén i oktober 2010.
I den franska arméns arkiv står det noterat med bläck på Ivan Lönnbergs registerkort att han har blivit ”tué à l’ennemi” vid ”Forêt de Cachy”, alltså dödad av fienden vid Cachy-skogen, mellan byarna Cachy och Hangard drygt två kilometer söder om Villers-Bretonneux.
Ivan Lönnbergs registerkort i franska armens arkiv.
Ivan Lönnberg ligger idag begravd i den franska krigskyrkogården ”Les Buttes” norr om Marcelcave (grav 216), en förhållandevis liten begravningsplats med 1 610 gravar. Jag har besökt graven. ”Corporal Yvan Lonnberg” står det på korset. ”Mort pour la France.”
Begravningsplatsen anlades ursprungligen 1916 vid ett franskt fältsjukhus bredvid den större järnvägen från och till södra Sommefronten. Då låg ingången lättillgänglig vid vägen mellan Marcelcave och Villers-Bretonneux. Långt senare byggdes en motorväg rakt genom landskapet och nu ligger begravningsplatsen helt avsides och öde.
Den svenska konstnärinnan Lena Börjeson, som var i Paris under kriget, förälskade sig i Ivan Lönnberg under 1917 – under 1915 och 1916 uppvaktades han av bland andra Nils Santesson och Nils Dardel. I ett brev till Lena Börjeson berättar främlingslegionären Nils Persson om Ivans sista dag i livet:
På morgonen den 26, straks innan de gingo till anfall sökte han upp mig för att säga farväl, det frapperade mig för vi två har aldrig förr tagit farväl af varandra före en bataille, vi kysstes till afsked, han sade vi två ses nog igen, men om du kommer tillbaka och inte jag, vill du då hälsa Lena och mina öfriga vänner. Prata inga dumheter, vist kommer du tillbaka men var försigtig och begagna terraingen. Han har inte stupat förr än helt nära tyska linjen träffad af en kula i vänstra ögat – – – döden har varit ögonblicklig – – –Brevet är citerat i Lena Börjesons memoarer från 1957, Mitt livs lapptäcke: Minnen från ett konstnärsliv. Där skriver hon även att franska armén bad henne identifiera Ivan Lönnbergs kvarlevor när gravarna skulle flyttas under den tyska offensiven, vilket naturligtvis är påhittat alltsammans. Hon skriver även att hon bar hans barn när han stupade, men att hon fick missfall i sin sorg över Ivan Lönnberg. Om även det är påhittat kommer vi aldrig att få veta. Läs mer i Nils Fabiansson, Svenskarna i första världskriget (2018).
En hjärtlig hälsning från er medsörjare.
Nils Persson
Fält vid Cachyskogen.
Jag har farit omkring och även gått i fälten mellan byarna och skogarna i det område där främlingslegionen gick till anfall mot tyskarna den 26 april 1918 vid sidan av brittiska och framför allt australiska styrkor – av denna min dag på slagfältet nästan hundra år efteråt minns jag framför allt att det var aprilväder, blåsigt och endast fyra plusgrader, att det plötsligt blev mörkt och snöade ena stunden och att ett starkt solljus skapade en dramatisk regnbåge över landskapet den andra. Jag såg flera mindre brittiska krigskyrkogårdar. Och jag minns Villers-Bretonneux, där jag var inne i ortens australiska krigsmuseum Musée Franco-Australien, som var öde, inte en turist förutom jag (men det besöks av 10 000 australier per år, svarade man i entrén när jag frågade). Jag minns också att jag en liten bit därifrån drack kaffe i en liten bar, som också var folktom. På båda ställena fanns kängurur, muséets känguru var en stor skulptur; caféets var mjukisdjur.