Dag 1 på Norstedts gästblogg

Min bok om västfronten har just kommit ut i bokhandeln och denna vecka är jag därför Norstedts gästbloggare.

Under fem dagar presenterar jag mig själv och min bok genom lika många inlägg på förlagets blogg. Det första är ett slags manifest:

http://www.norstedts.se/pa-gang/Norstedtsbloggen/
.

Mitt inlägg på Norstedtsbloggen den 28 april 2014:

2014 är inte år 1964

”Så var det 1914” är titeln på ett tv-program som sändes den 1 augusti 1964 i Sveriges Radio, som SvT hette då. Programmet är väldigt tidstypiskt och titeln kunde lika gärna varit ”Så var det 1964”.



År 1964 var det kalla krigets hotande atomkrigskatastrof mycket närvarande. Vid 50-årsminnet av första världskriget låg det nära till hands att dra paralleller med det första världskriget, som man menade också hade börjat på grund av ett tryck på knappen, och som också var den styrande överklassens krig.

Man dammade därför av det vid denna tid helt bortglömda Stora kriget, som det hade kallats fram till det betydligt större andra världskriget, och man återberättade de delar av krigets historia som skrivits under mellankrigstidens stora kris men som passade också på 1960-talet.

Så kom det sig att myten om det första världskriget kunde överleva ett helt andra världskrig, som var betydligt mer förödande, hemskt och katastrofalt än det första, utan minsta skråma.

Inte mycket har hänt sedan dess. Om en utomjording skulle titta på hur det första världskrigets historia skildras på 2010-talet i böcker och tv-dokumentärer, skulle hen tro att tiden har stått stilla på jorden sedan mellankrigstiden.

År 2014 är inte år 1964, så
  •  låt inte 100-årsminnet av det första världskriget år 2014 bli en upprepning av 50-årsinnet 1964, alltså låt inte 1960-talets världsbild dominera även vår tids förståelse av kriget! 
  •  låt inte heller de starka uttrycken för mellankrigstidens djupa kris (alltså de stora krigsmonumenten, krigskyrkogårdarna, krigskonsten och krigsromanerna från 1920- och 1930-talen) berätta historien om 1910-talet! 
  • låt inte bara krigets vältaliga och resursstarka föra krigets alla människors talan! 
  •  låt inte propagandafotografierna och -filmerna dominera historien om det första världskriget (så som s.k. "Hitler Channel" m.fl. låter journalfilmerna från Vk2 styra historien av Vk2), och låt oss se även de bilder som inte bekräftar den gängse berättelsen om kriget (det vill säga, låt oss också få se bilder där människor ler, skrattar och skojar som folk faktiskt gör även i krig - inte bara bilder med trötta, sorgsna och uppgivna miner), och låt oss slippa se journalfilmsliknande skyttegravsstrider i tv-dokumentärer (sådana filmsekvenser är i samtliga fall dramatiseringar)! 
  • låt inte den stora historien om det första världskriget förminskas till en upprepning av gamla nationella myter och en enkel översättning av inrikespolitiskt riktad brittisk historia!