Artikel från TT-Nyheterna publicerad i bland annat Borås Tidning den 5 juni; Örnsköldsviks Allehanda & Tidningen Ångermanland och Uppsala Nya Tidning den 7 juni, Eskilstuna-Kuriren den 10 juni, Östran den 3 juli, Arbetarbladet den 4 juli och Barometern den 16 juli 2014 (texten nedan har citerats från den fritt tillgängliga nätupplagan av allehanda.se från den 5 juni):
Kriget bortom schablonerna
HISTORIA. Böckerna om första världskriget fastnar ofta i leran på västfronten. Lagom till hundraårsminnet av krigsutbrottet den 28 juli försöker tre svenska författare rucka på schablonbilden av det stora kriget.
Peter Olausson har skrivit boken 1914. Vägen till första världskriget: Han kunde det mesta om andra världskriget, men nästan ingenting om det stora krig som föregick det. Hur kom det sig?
– Det är komplicerat på ett helt annat sätt. Mycket allmänt kan andra världskriget förkortas till Hitler, men första världskriget har många fler komponenter och många fler deltagare, säger Peter Olausson.
Han är egentligen språkteknolog, men har specialiserat sig på att i skrift avslöja myter, bland annat om andra världskriget. Den här gången resulterade den egna viljan att begripa i en folkbildande bok om de händelser som orsakade första världskriget.
– Den största myten om kriget är att det utlöstes per automatik, att det var en kedjereaktion som ingen av de ansvariga egentligen hade ansvar för. Här har vi skotten i Sarajevo och så sker den här kedjereaktionen med allianserna som utlöses automatiskt, det är som en lavin och whoop, så har vi ett världskrig! Så gick det inte till. Även om stormakterna hade löst situationen 1914 skulle kriget ha utlösts förr eller senare, menar Peter Olausson, som nästan är lite generad över att hans bok av förlaget har fått samma namn som Jolos klassiska förstavärldskrigsskildring.
– Jag är helt förkrossad av ödmjukhet. Jolo var en stilist av första klass och utbildad historiker med världskriget som specialintresse. Det känns som ett arv som är omöjligt att leva upp till.
Nils Fabiansson, har skrivit boken Historien om västfronten. I spåren av första världskriget:
Det började med en slumpmässig resa till Verdun 1990 och kunde ha slutat med ett refuserat manus om första världskrigets historia fem år senare. I Historien om västfronten tar Nils Fabiansson, redaktionssekreterare på Historisk tidskrift, tag i ämnet igen – den här gången med ett helt nytt perspektiv.
– För 20 år sedan svalde jag med hull och hår hela schablonbilden av kriget, som framför allt kommer från brittisk litteratur från 60-talet och framåt. Den här boken blev lite av en uppgörelse med den bilden, säger han.
För att slippa halka ned i krigsklichéernas lervälling bestämde sig Nils Fabiansson för att dels utgå från händelserna under kriget som de berättades då - inte som så ofta 15 eller 50 år senare och dels följa krigets topografi: skyttegravarna och krigskyrkogårdarna på en 80 mil lång sträcka från Nordsjön till den schweiziska gränsen.
– Genom att vända på alltihop och gå in från olika små platser och historier som är knutna till dem slipper jag ifrån det förenklade och förljugna. Varje liten by har sina skyltar, varje lokalinvånare sin berättelse. Platserna längs västfronten är otroligt mättade med historier.
Peter Englund har skrivit Stridens skönhet och sorg 1914 – första världskrigets inledande år i 67 korta kapitel:
Om inte historikern Peter Englund hade blivit ständig sekreterare i Svenska Akademien är det inte säkert att satsningen på en utökad version av Stridens skönhet och sorg från 2008 hade blivit av. I en arbetssituation där det egna skrivandet av nödtvång har fått stå på undantag har arbetet med boken varit en livlina säger han helt utan ironi.
Stridens skönhet och sorg skiljer sig från de flesta krigsskildringar eftersom den helt och hållet undviker det vanliga helikopterperspektivet. I stället skildrar Englund kriget underifrån. Han korsklipper mellan personer som den tyska skolflickan Elfriede Kuhr, mellan svensken Elow Nilson, frivillig i den franska främlingslegionen och den serbiska läkaren Slavka Mihajlovic.
– Jag har sett den här typen av händelser själv, jag har varit på Balkan, i Afghanistan och Irak och då noterat hur oerhört svårt det är att förstå skeendet på plats. Jag tror att man kan ge läsaren fördjupad förståelse för beslut som i våra ögon ser helt obegripliga ut genom att skildra det här flödet, den här malströmmen där man inte har någon överblick.
Stridens skönhet och sorg var ett experiment, konstaterar han, med en modulform som har tillåtit honom att successivt utöka materialet, från 19 till 40 röster. Boken är såld till 22 länder och i varje land har han lagt till nya personer. Under minnesåren 2014–2018 ges den ut i fem volymer, en för varje krigsår. En betydligt roligare uppgift än att skriva den uppföljare som förlagen i USA och Storbritannien hoppades på, menar han.
– De ville att jag skulle skriva en bok om andra världskriget. Men där kunde jag med gott samvete säga nej tack.
»»Vem har skrivit bäst om kriget?
Peter Englund:
– Paul Fussell i The great war and modern memory. Den handlar både om vad första världskriget var, men också just om hur det har skildrats. Den handlar inte bara om vad man berättar, utan också hur man berättar saker – hur kolossalt viktigt det är.
Nils Fabiansson:
– Ernst Jünger. Jag vill inte påstå att han är den bäste författaren, han är obehaglig på många sätt, han visar i alla fall inte någon barmhärtighet eller ånger, men han skildrar kriget väldigt, väldigt väl. Det är en otroligt stark skildring genom en inte alltigenom trevlig människa.
Peter Olausson:
– Det är faktiskt inget snack – det är Peter Englund i Stridens skönhet och sorg. Han tar ett antal personer med helt olika kopplingar till kriget och följer dem från augusti 1914 till november 1918. Den boken levandegör kriget på ett sätt som den stora historien inte kan göra.
Sara Ullberg TT(Texten upplagd 140617, hämtad från allehanda.se, där texten legat ute sedan 140605)