"Historien om västfronten" recenserad av Lars Ericson Wolke i "Historisk tidskrift" 2015:2



Historien om västfronten recenseras av professor Lars Ericson Wolke vid Försvarshögskolan i senaste numret av Historisk tidskrift (135:2, 2015:2). Jag citerar:

Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget (Stockholm: Norstedts förlag 2014). 384 s. 
Det har väl knappast undgått någon historiskt intresserad att 100-årsminnet av det första världskrigets utbrott uppmärksammades under år 2014 och att vi kan förvänta oss ett så att säga rullande 100-årsminne fram till år 2018. Till detta 100-årsminnes bokflod hör Nils Fabianssons bok där han på olika sätt följer i krigets spår där en gång västfrontens skyttegravar löpte. Det är resultatet av ett mångårigt intresse hos författaren som nu samlats i en bok. 
Fabianssons bok är i sin grundstruktur upplagd som en guidebok, men den innehåller mycket mer än vad man kan förvänta sig av en sådan. Snarast kan man säga att bokens grundstruktur är lite bedräglig och tenderar att skymma det rika innehållet. 
Varje del av västfronten har ägnats ett särskilt kapitel: Flandern, Artois, Somme och så vidare ned till och med Elsass. Författaren har tillbringat åtskillig tid i området, bland krigskyrkogårdar, rester av skyttegravar, bunkrar, minkratrar och andra mer eller mindre synliga spår av striderna, men också i spåren av soldaternas försök att både överleva och om möjligt skapa sig en dräglig tillvaro i gyttjan och de återkommande granatregnen. Medan Fabiansson rör sig de 80 milen från Nordsjökusten och ned mot den schweiziska gränsen serveras läsaren en mängd information om stort och smått. Hela tiden påminns man om författarens nyfikenhet, denna för en forskare så oundgängliga egenskap. När han studerar en minnestavla på svenska kyrkans gård i Paris med namnen över 16 svenskar som stupade i fransk uniform, så lockar namnen till efterforskning i de franska militära gravregistren från kriget. Detta är ett sympatiskt drag hos författaren som återkommer gång på gång och som gör att man dras med i berättelsen. 
Till skillnad från alltför många författare till böcker om världskriget är Fabiansson uppmärksam på de källkritiska problemen, till exempel när han betonar hur lätt oidentifierade stupade också räknas som saknade och därmed dubbelredovisas i de samlade förlustsiffrorna. 
Författaren vill försöka komma åt deltagarnas liv längs västfronten och sådant de upplevde när kriget ännu pågick. Det är svårare än man kan tro, eftersom lager på lager av berättelser och tolkningar har lagts på varandra under decennierna efter krigsslutet och de vittnesmål som många veteraner lämnade i samband med 50-årsminnet 1964 har helt naturligt färgats av detta. Här kan man säga att Fabiansson arbetar i samma anda som den skotske historikern Hew Strachan, som med emfas brukar hävda att veteranernas bild av världskriget började förändras vid mitten av 1920-talet och runt 1930 dominerade memorial- eller sorgeperspektivet synen på kriget. Samtidigt kommer man inte ifrån att en stor del av de brittiska soldaterna åtminstone till slutet av 1916 faktiskt anmälde sig som frivilliga. Här finns en motsättning som låter oss ana att soldaternas bild av kriget var mera komplex medan det pågick, åtminstone innan de hamnat i skyttegravarnas helvete. 
I anslutning till detta diskuterar författaren vad som gjorde att soldaterna trots allt stod ut i skyttegravskrigets prövningar, trots myterier inte minst i den franska armén under år 1917. Här hade han kunnat anknyta till den nu ganska omfattande forskning som finns – Finland och USA efter 1945 och Israel i modern tid – som entydigt pekar på att lojaliteten mot kamraterna är det som får de flesta soldater att stanna kvar i en stridssituation, när normala mänskliga reaktioner skulle få dem att fly. Nationalism, religiös övertygelse och hård disciplin spelar in, men får alla vika för kamratlojaliteten. Det stämmer bra med insikten i de flesta försvarsmakter att det är den lilla gruppen – 6–12 man – som utgör kittet i de flesta påfrestande situationer. Bryts den ned så riskerar också de större militära förbandens sammanhållning. 
Nils Fabianssons bok innehåller således en mängd information och det är samtidigt något som utgör bokens svaghet. Med den grundläggande geografiska indelningen i botten förses läsaren med en mängd stora och små fakta utan direkt anknytning till regionen ifråga. På det sättet flyter så disparata företeelser som den fransk-belgiska ockupationen av Ruhrområdet efter kriget, Elin Wägners syn på kriget och de krigförandes ”telegramkrig” in i skildringen av regionala företeelser och krigsminnen. Det mesta är både intressant och relevant, men det bryter berättelsens rytm. Sannolikt hade det varit mera pedagogiskt att bryta ut den här typen av information och låta den bilda egna kapitel mellan de olika regionkapitlen. Då hade författarens stora kunskap kommit mera till sin rätt.
Med detta sagt är Nils Fabianssons bok en fascinerande, kunskapsrik och synnerligen välskriven (och välillustrerad) bok som ger nya och spännande perspektiv på första världskriget. Även den läsare som anser sig vara väl beläst på kriget torde slå igen boken med den behagliga känslan av att man lärt sig åtskilligt nytt, och det på ett synnerligen trevligt vis.