Videon nedan har jag filmat på toppen av Petit Donon, eller på tyska Kleiner Donon, (961 m.ö.h.) i Vogeserna i dåvarande Tyskland (vid krigets inledning 1914 hade denna gräns varit oförändrad i 43 år, alltså en längre tid än exempelvis Östtysklands gränser existerade). Gravarna och monumentet är från striderna under den franska offensiven in i Tyskland i augusti 1914. Beklagar det starka vindbruset - camcordern jag använde saknade tyvärr vindskydd.
Alla inskriptioner man kan se på klipporna på toppen av berget är inhuggna av korpral Ludwig Gebardt år 1916, alltså två år efter striderna på platsen. På klippan högst upp står:
Notera att någon senare har försökt förstöra inskriptionen "siegreichen"(segerrik).
Det franska militärhögkvarterets förkrigstida plan XVII innehöll en tvådelad offensiv in i Tyskland norrut, dels genom Lothringen, dels via passet mellan norra och södra Vogeserna. Den innehöll också en offensiv österut söder om Vogeserna från Belfort mot broarna över Rhen.
Redan den 4-7 augusti 1914, alltså med början dagen efter de tyska och franska krigsförklaringarna och samtidigt med den tyska invasionen av Belgien, ockuperade franska styrkor gränspassen Schlucht och Bussang, vars dalgångar leder till Colmar (dåvarande Kolmar) och Mulhouse (Mülhausen) i södra Vogeserna. Den 7 augusti ockuperades även passen norrut vid Bonhomme och Markirch (nuvarande Sainte-Marie-aux-Mines), som leder till Colmar och Sélestat (Schlestadt).
Den 7 augusti fortsatte de franska invasionsstyrkornas offensiv vidare österut från passet vid Bussang och från Belfort i enlighet med plan XVII. Byarna Thann, Sennheim (nuvarnade Cernay), Masmünster (Masevaux), Dammerkirch (Dannemarie) och Altkirch på Sundgauslätten öster om Belfort ockuperades. Mulhouse ockuperades den 8 augusti, liksom byn Rixheim, drygt en halvmil från Rhen. Tyska motanfall vid Cernay och från skogen mellan Rhen och Mulhouse den 10-11 augusti 1914 stoppade den franska invasionen av Elsass.
Tyska Lothringen invaderades av franska styrkor en knapp vecka senare. Den 15-19 augusti anföll franska styrkor i nordlig riktning på en omkring tio mil bred front mellan Nomeny, norr om Nancy, och Col de Saales, i norra Vogeserna. De franska invasionsstyrkorna förföljde de retirerande tyskarna drygt två mil innanför den tyska gränsen till Mörchingen (nuvarande Morhange) och Saarburg (Sarrebourg). I norra Vogeserna passerade fransmännen Schirmeck och erövrade bergstopparna Le Petit Donon och Le Donon, 961 respektive 1 008 meter över havet. Österut passerade fransmännen Sainte-Marie-aux-Mines.
Söder om Vogeserna återupptogs den franska offensiven mot Thann, Dannemarie och Altkirch den 14-18 augusti. Franska styrkor intog Mulhouse för andra gången på kvällen den 19 augusti.
En tysk motoffensiv inleddes samtidigt i Lothringen och i Vogeserna den 19-20 augusti 1914. Efter slaget vid Morhange-Sarrebourg drog sig de franska styrkorna i Lothringen och i norra Vogeserna tillbaka fem mil till en linje omkring tre mil innanför den franska gränsen. Först en månad senare, efter Marneslaget, återerövrade fransmännen bland annat den lilla staden Lunéville och byn Gerbéviller, som blivit internationellt kända på grund av tyska illdåd under den tyska motoffensiven i Lorraine. Genom flera franska motanfall flyttades fronten tillbaka till i närheten av gränsen, där den sedan kom att ligga praktiskt taget stilla till krigsslutet.
På de branta höjderna ovanför den lilla staden Wisches i skuggan av Donontopparna i norra Vogeserna ligger en fransk krigskyrkogård med stupade från den franska invasionen av Tyskland 1914. De 504 som vilar här stupade nästan samtliga den 19 augusti vid Wisches och Schirmeck.
Här stormade ett franskt jägarregemente tyska försvarsställningar vid St-Blaise-la-Roche på vägen mot Wisches längs Bruchesdalen, som mynnar ut mot Strasbourg (dåvarande Straßburg). Vid striderna erövrades en preussisk fana, den första under kriget, som omedelbart skickades till franska krigsministeriet i Paris.
Krigskyrkogården anlades 1924 av föreningen Souvenir Français och skiljer sig ganska markant från andra franska krigskyrkogårdar. Av de 504 döda vilar 444 i två massgravar. De övriga 60 vilar inte under enskilda betongkors, som brukligt, utan under svärd som stuckits ned i marken. Det är dock inte bronssvärd med ålderspatina, som de först ger intryck av, utan svärd av gjutjärn som målats med turkos färg för att efterlikna ärgad brons, och de är naturligtvis inte heller nedstuckna i jorden, utan ingjutna i betongsocklar. Här har man inte restaurerat kyrkogården inför 100-årsminnet av kriget, som man gjort till exempel i Douaumont vid Verdun. Många av svärden/korsen lutar och är trasiga, flera är helt avbrutna och några har redan någon gång för länge sedan reparerats med tjocka svetssömmar. Målarfärgen på dem lossnar som stora vissnande turkosa blad.
Från Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget sidorna 347-349 och 355-357.
Det första programmet (av tre) i serien "Vetenskapsradion Historia reser längs Västfronten" (från sommaren 2014) handlar om kriget i Vogeserna 1914-1915: "Skyttegravskriget i bergen"
Alla inskriptioner man kan se på klipporna på toppen av berget är inhuggna av korpral Ludwig Gebardt år 1916, alltså två år efter striderna på platsen. På klippan högst upp står:
Zum ewigen Gedächtnis
der, am 21 August 1914 hier gefallenen
siegreichen deutschen Soldaten
des 40, 109, 111, 119, 120 R.I.R.
u. 4 Komp. des 13 Pion. Batt.
Alltså
Till evigt minne
av de segerrika tyska soldater
som föll här den 21 augusti 1914
i de 40, 109, 111, 119, 120 reserv-infanteriregementena
och det 4 kompaniet i den 13 ingenjörsbataljonen
Notera att någon senare har försökt förstöra inskriptionen "siegreichen"(segerrik).
Det franska militärhögkvarterets förkrigstida plan XVII innehöll en tvådelad offensiv in i Tyskland norrut, dels genom Lothringen, dels via passet mellan norra och södra Vogeserna. Den innehöll också en offensiv österut söder om Vogeserna från Belfort mot broarna över Rhen.
Redan den 4-7 augusti 1914, alltså med början dagen efter de tyska och franska krigsförklaringarna och samtidigt med den tyska invasionen av Belgien, ockuperade franska styrkor gränspassen Schlucht och Bussang, vars dalgångar leder till Colmar (dåvarande Kolmar) och Mulhouse (Mülhausen) i södra Vogeserna. Den 7 augusti ockuperades även passen norrut vid Bonhomme och Markirch (nuvarande Sainte-Marie-aux-Mines), som leder till Colmar och Sélestat (Schlestadt).
Den 7 augusti fortsatte de franska invasionsstyrkornas offensiv vidare österut från passet vid Bussang och från Belfort i enlighet med plan XVII. Byarna Thann, Sennheim (nuvarnade Cernay), Masmünster (Masevaux), Dammerkirch (Dannemarie) och Altkirch på Sundgauslätten öster om Belfort ockuperades. Mulhouse ockuperades den 8 augusti, liksom byn Rixheim, drygt en halvmil från Rhen. Tyska motanfall vid Cernay och från skogen mellan Rhen och Mulhouse den 10-11 augusti 1914 stoppade den franska invasionen av Elsass.
Tyska Lothringen invaderades av franska styrkor en knapp vecka senare. Den 15-19 augusti anföll franska styrkor i nordlig riktning på en omkring tio mil bred front mellan Nomeny, norr om Nancy, och Col de Saales, i norra Vogeserna. De franska invasionsstyrkorna förföljde de retirerande tyskarna drygt två mil innanför den tyska gränsen till Mörchingen (nuvarande Morhange) och Saarburg (Sarrebourg). I norra Vogeserna passerade fransmännen Schirmeck och erövrade bergstopparna Le Petit Donon och Le Donon, 961 respektive 1 008 meter över havet. Österut passerade fransmännen Sainte-Marie-aux-Mines.
Söder om Vogeserna återupptogs den franska offensiven mot Thann, Dannemarie och Altkirch den 14-18 augusti. Franska styrkor intog Mulhouse för andra gången på kvällen den 19 augusti.
En tysk motoffensiv inleddes samtidigt i Lothringen och i Vogeserna den 19-20 augusti 1914. Efter slaget vid Morhange-Sarrebourg drog sig de franska styrkorna i Lothringen och i norra Vogeserna tillbaka fem mil till en linje omkring tre mil innanför den franska gränsen. Först en månad senare, efter Marneslaget, återerövrade fransmännen bland annat den lilla staden Lunéville och byn Gerbéviller, som blivit internationellt kända på grund av tyska illdåd under den tyska motoffensiven i Lorraine. Genom flera franska motanfall flyttades fronten tillbaka till i närheten av gränsen, där den sedan kom att ligga praktiskt taget stilla till krigsslutet.
Här stormade ett franskt jägarregemente tyska försvarsställningar vid St-Blaise-la-Roche på vägen mot Wisches längs Bruchesdalen, som mynnar ut mot Strasbourg (dåvarande Straßburg). Vid striderna erövrades en preussisk fana, den första under kriget, som omedelbart skickades till franska krigsministeriet i Paris.
Krigskyrkogården anlades 1924 av föreningen Souvenir Français och skiljer sig ganska markant från andra franska krigskyrkogårdar. Av de 504 döda vilar 444 i två massgravar. De övriga 60 vilar inte under enskilda betongkors, som brukligt, utan under svärd som stuckits ned i marken. Det är dock inte bronssvärd med ålderspatina, som de först ger intryck av, utan svärd av gjutjärn som målats med turkos färg för att efterlikna ärgad brons, och de är naturligtvis inte heller nedstuckna i jorden, utan ingjutna i betongsocklar. Här har man inte restaurerat kyrkogården inför 100-årsminnet av kriget, som man gjort till exempel i Douaumont vid Verdun. Många av svärden/korsen lutar och är trasiga, flera är helt avbrutna och några har redan någon gång för länge sedan reparerats med tjocka svetssömmar. Målarfärgen på dem lossnar som stora vissnande turkosa blad.
Från Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget sidorna 347-349 och 355-357.
Det första programmet (av tre) i serien "Vetenskapsradion Historia reser längs Västfronten" (från sommaren 2014) handlar om kriget i Vogeserna 1914-1915: "Skyttegravskriget i bergen"