I byn Stosswihr i den öst-västliga dalgången mellan Schluchtpasset (Col de la Schlucht) i Vogeserna och staden Colmar i Rhendalen finns en dryg halvmeter hög sten med en märklig ristning på tyska, som inte många har lagt märke till:
"Gott strafe die Weltbrandstifter 1914 – ?"
alltså
Må Gud straffa världsbrandsstiftaren 1914 – ?
Foto ©: Nils Fabiansson
(ursäkta smaklösa gif-animationen, men utan att fylla i texten på samma sätt som man gör i verkligheten på svenska häll- och runristningar så kan den vara svår att läsa)
Stenen är inmurad i gathörnet vid hus 39 längs den gamla huvudgatan Grand rue genom byn. Idag står ett dussin trädgårdstomtar och andra porslinsfigurer på trädgården, men år 1914 var Stosswihr en by i tyska Elsass (som efter kriget blev franska Alsace), där fronten kom att ligga under fyra år.
Sommaren 1914 ockuperades Stosswihr, eller Stoßweier, som byn hette då, av franska styrkor efter de franska anfallen över Vogesernas bergspass och in i tyska Elsass och mot Rhen. Efter ett tyskt motanfall västerut genom Munsterdalen i februari 1915 hamnade fronten praktiskt taget genom byn Stosswihr eller något väster om den. Under sommaren 1915 stod sedan hårda strider vid bergen omedelbart söder och norr om byn i dalgången. Jag skriver i Historien om västfronten (s. 361–362):
Striderna vid Lingekopf sommaren 1915 var första delen av en tänkt fransk offensiv genom dalgången vid Stosswihr österut mot Munster och vidare mot Colmar och tyska Rhendalen. I syfte att säkra flankerna inför en offensiv från passet vid Schlucht genom dalgången mot Munster anföll franska styrkor de dominerande höjderna på var sida om Stosswihr: i norr bergstopparna Lingekopf eller Le Linge (987 m ö.h.), Schratzmännele (1045 m ö.h.) och Barrenkopf (981 m ö.h.), och i söder Reicksacherkopf (778 m ö.h.). I striderna framför allt den 20–29 juli och 17 augusti 1915 beräknas upp mot 10 000 franska soldater ha stupat och 7 000 tyska.
Fronten genom Stosswihr låg därefter stilla fram till och med 1918.
Vem som gjort ristningen är obekant. Någon från byn kan ha gjort det redan under den franska ockupationen, men sannolikt har en (uttråkad?) tysk soldat gjort det någon gång senare under kriget. Hur stenen kunnat bevaras under hela kriget och efteråt är också en gåta – stenen kan dock ha flyttats när byn återuppbyggdes på 1920-talet. Ungefär så här (nedan) såg det ut i byn när ristningen gjordes:
