Kistorna i Gravarne 1916 och en läsares tankar efter läsning av prologen "Krigets första svenska dödsoffer" i "Svenskarna i första världskriget"

I min nya bok Svenskarna i första världskriget berättar jag i kapitlet "Selma Lagerlöf och Skagerakslaget" om de döda tyska och brittiska sjömän som flöt iland på svenska västkusten sommaren 1916. En läsare av min förra bok Historien om västfronten (2014 - slutsåld, kan beställas från mig) hade tipsat mig om en rest sten i kyrkogården i Sandbogen intill hans föräldrars grav, där man hittar inskriptionen:

Åt minnet af engelska och tyska krigare som föllo i Nordsjöslaget sommaren 1916.
Af hafvets vågor fördes de till våra kuster.
Må de nu hvila i frid i den främmande jorden.
Medlemmar af Kungshamns församling reste vården år 1917.

Läsaren/tipsaren, Mats Johansson, född och uppväxt i Kungshamn (Gravarne), hörde nu av sig igår igen och berättade att jag fått bildtexten på sidan 123 i boken fel. Han förklarade att kistorna på bilden står på gamla träbryggan i Gravarne, inte Sandbogen: kistorna fördes sedan med båt från Gravarne till Sandbogen där de lades i jord. Jag beklagar felet och har fört in rättelsen nedan:


Korrekt bildtext: Kistorna med kvarlevorna av två tyska och en brittisk matros på på gamla träbryggan i Gravarne inför begravningen på Sandbogens kyrkogård vid Gravarne (Kungshamn) i juni 1916. Kungshamns Bildarkiv.

Mats Johansson berättade också om när han hade läst prologen i Svenskarna i första världskriget, alltså om det svenska fartyget s/s Tua som gick under på Nordsjön natten till den 9 september 1914 och som tog med sig den 34-årige skotske bokhållaren Chalmers och den 54-årige svenske maskinisten Erik Gustav Sjölin - det första svenska dödsoffret i första världskriget - ner i djupet. Jag citerar honom:
Jag började läsa i sängen. När jag släckt och var på väg in i dvalan tänkte jag på fartyget Tua. Som gammal Lundensare besökte jag ibland restaurangen Tua på Akademiska Föreningen. Namnet gavs som hyllning den framstående italienska violinisten Teresa Tua som turnerade i Sverige i slutet på 1800-talet. Hon förtjuste Lund. Entusiastiska studenter kopplade från hästarna och drog själva vagnen med Tua från Akademiska Föreningen till Grand Hotel. Jag vill gärna tro att fartyget döptes efter henne.

Jag tänkte också på stackars Chalmers. Ett klingande namn för oss äldre från västkusten. Skotska industrialister och affärsmän satte stark prägel på Göteborg framför allt. Maule, Campbell, Macfie, Thorburn, Chalmers, Dickson, Carnegie m fl. Västkusten var i stark frammarsch under 1800-talet. Politiken var frihetlig och liberal. Judiska affärsmän kunde utan hinder driva verksamheter. Marstrand var porta franca med Sveriges första judiska församling. Osv. Har du skrivit om det här, Nils?
Nej, jag har inte skrivit om det som Mats tänkte på i dvalan innan han somnade efter att ha läst prologen i min bok, men det är kul att höra att min bok sätter igång tankar hos läsaren. Hoppas dock att läsaren inte alltid somnar.