Min bok Svenskarna i första världskriget har fått en mycket trevlig och dessutom stort uppslagen recension i senaste numret av tidskriften Respons, skriven av Lina Sturfelt, historiker i Lund, lektor i mänskliga rättigheter, som har skrivit en hel del intressant om första världskriget i Sverige - en forskare som jag har största respekt för. Detta gläder mig mycket, det är få förunnat att få en så fin och initierad recension i en så respektabel tidskrift. Jag bugar mig. Djupt.
Jag citerar från Respons:
Jag citerar från Respons:
Uppfattningen att svenskar inte var med i första världskriget vederläggs i denna bok. Nils Fabiansson är främst intresserad av dem som var vid fronterna och visar att det finns tidigare outforskat material. Det gäller inte minst de utvandrade svensk-amerikaner som deltog i kriget och som hittills varit bortglömda. Fabiansson har gett ett viktigt bidrag till den svenska historien om första världskriget som dessutom är tillgängligt för en bred publik.
[...]
I de elva kapitlen får vi bland annat möta den svenska konstnärskolonin i Paris och de unga män som tog värvning i franska främlingslegionen, liksom frivilliga på den andra sidan i tyska armén. Även andra viktiga händelser på svensk mark, som åtminstone i sin samtid gjorde stort intryck på de neutrala svenskarna skildras, som flyktingvågen i augusti 1914 och de så kallade krigsinvalidtransporterna, under vilka 63 000 sjuka och invalidiserade krigsfångar från Ryssland respektive Österrike-Ungern, Osmanska riket och Tyskland utväxlades genom Sverige med tåg genom Röda Korsets försorg. Efter vapenstilleståndet fylldes de små skånska orterna Ljungbyhed och Revingehed vintern 1918–1919 av drygt 8 000 internerade brittiska, franska och italienska krigsfångar på väg hem, varav några aldrig kom hem utan avled i spanska sjukan på vägen och fann sin sista vila på Riseberga kyrkogård och Norra kyrkogården i Lund.
[...]
Även om Fabianssons bok är en i huvudsak manlig historia skymtar några kvinnor förbi, som Anna Lindhagen med sitt humanitära arbete för det ockuperade Belgien och Selma Lagerlöf som våndas över både det stora kriget och förväntningarna på att hon ska lyckas skriva en stor roman om det. Det blir så småningom den svalt mottagna Bannlyst, inspirerad av hennes egna hemska upplevelser sommaren 1916, då de uppsvällda och svårt åtgångna kvarlevorna av offren från slaget vid Skagerack flöt upp på de bohuslänska badklipporna som en högst påtaglig påminnelse om krigets närvaro därute.
[...]
Mellan raderna och i noterna levererar författaren också en hel del kritik mot populära myter och förledande dramatiseringar av kriget, både i källmaterialet och av mer samtida uttolkare. Särskilt hårt går han åt den svenska versionen av tv-serien Det stora kriget från 2014, med sina dramatiserade vittnesmål utifrån sex svenskars dagböcker, varav två (Elow Nilson och Claës von Rosen) också figurerar i Svenskarna i första världskriget, den senare som huvudperson i ett kapitel. Att sprida krigsmyter kan man däremot inte beskylla Fabiansson för, som noggrant och reflexivt återger sina källkritiska överväganden och problem.
[...]
